Yttrandefrihetens dödgrävare i din vardag

Vem behöver militanta islamister, revolutionära kommunister eller ens gamla goda fascister, när det finns hjärndöda Centerpartister?

Kan någon vänligen stoppa denna epidemi av människor som blir kränkta och ledsna i ögat så fort de hör ett ord de inte gillar?
Hur kan ens en måttligt obegåvad människa anse att det ska läggas energi på att bötfälla folk som säger "fitta"?

Är folk så hysteriskt rädda för att höra ord de inte gillar, så föreslår jag att de skaffar öronproppar, alternativt flyttar in i ljudisolerade hus utan internet, radio eller TV.
Väx upp!

Nordkorea läxar upp Sydkorea.. om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet!

Inte ett skämt:
"This is a fascist action against democracy and human rights as it infringes upon the South Koreans' freedom of speech and deprives them of even their right to enjoy the civilization offered by the IT age," the North's official Rodong Sinmun newspaper said.

Anledningen? Sydkorea har stängt ned och blockerat ett antal pro-Nordkoreanska webbsajter. Visserligen får medges att Sydkoreas agerande är under all kritik, yttrandefriheten står över obekväma åsikter, och Sydkorea borde inte känna sig det minsta osäker på att debattera skillnaderna mellan de två samhällena.
..men, att Nordkorea blir upprörda över yttrandefrihet och "mänskliga rättigheter" är så skrattretande så man nästan trillar av stolen.

What the Internet is for..

Ironier vi minns

1984 släppte den Irländsk/brittiska gruppen Band Aid låten "Feed the World" för att få in pengar till hungersnöden i Etiopien.
Kort därefter släppte som bekant ett gäng företrädesvis amerikanska artister låten "We are the World" för samma ändamål.

[Plats för valfritt tjockis-skämt om amerikaner]

LO och A-kassan: LO gör äntligen rätt

Som ett steg mot den sänkta A-kassan tänker LO nu börja erbjuda tilläggsförsäkringar som garanterar 80% av inkomsten vid arbetslöshet.
Visserligen gillar LO inte det, men de svarar på något som efterfrågas. Helt rätt!
En frivillig arbetslöshetsförsäkring som inte kräver statens tvångsmakt för att betalas eller anslutas till, en perfekt liberal lösning.
Enligt uppgift så kommer försäkringen att kosta mellan 7-40 kronor i månaden, inte direkt någon furstlig summa, eller?

Skulle regeringen nu svara med att göra liknande tilläggsförsäkringar avdragsgilla mot skatten (om de inte redan är det?), så skulle ett stort steg redan vara taget mot större individuellt ansvar och valfrihet kring arbetslöshetsförsäkringar. Den kortsiktiga nettoeffekten för Staten må vara noll, men på sikt är det individen själv som väljer och tar ansvar för sin försäkring, samtidigt som det är marknaden som avgör kostnaden och betalningsviljan för försäkringen, istället för att alla tvingas betala den via skatt oavsett de vill eller inte, utan det minsta personliga ansvar i frågan.

Filmscenen som omnämns i nedanstående inlägg

Som bonus är här en länk till min favoritscen ur filmen.

"F*** you, American imperialist pig!"

Började just titta på filmen Deuce Bigalow: European Gigolo (inte Oscar-material, men lättsam söndags-underhållning).

Kunde inte låta bli att skratta när Deuce landar i Amsterdam med en Amerika-skjorta på sig och säger: "this will be a great ice-breaker around here", samtidigt som folk omgående börjar trakassera honom genom att skrika åtmälen som "Fuck you American imperialist pig!" och kasta saker efter honom.
Det må vara en mindre intellektuellt krävande komedi, men scenen fångar på ett rätt träffande sätt hur hjärndöd och enögd den europeiska anti-amerikanismen är:
En impopulär utrikespolitik har blivit en ursäkt för ett urskillningslöst hat mot ett helt folk och kultur.
Hur hjärndött är det när ett helt folk och en hel kultur utsätts för hat och förakt baserat på en impopulär presidents beslut? En president som dessutom i absoluta termer inte ens fått hälften av den vuxna befolkningens röster (lågt valdeltagande..).

Europeisk antiamerikanism är synnerligen hjärndöd.

The Trial of Tony Blair

Ser just nu på Channel 4 dramat "The Trial of Tony Blair", året är 2010, Tony Blair har precis lämnat premiärminister posten till Gordon Brown, som vinner parlamentsvalet med minsta möjliga marginal. I USA har Hillary Clinton blivit president.
Samtidigt börjar julen spinna för att ställa Tony Blair inför rätta i krigstribunalen i Haag (eftersom Brown vägrar att använda sitt veto mot utlämningsprocessen i Storbritannien).

Dokumentären är lysande, skådespelarna lyckas skickligt fånga de verkliga karaktärerna, framförallt är "Tony Blairs" något verklighetsfrånvända stil lysande, när han knappt tror på vad som händer honom och agerar som om han vore förmer än vanligt folk när processen sätts igång.

Jag ger inte så mycket för själva underliggande premissen (krigsrätt i Haag), men det måste medges att det är mycket roande att se de ironiska toucherna till när Blair utsätts för rättighetsinskränkningar han själv fört igenom. Bl a så förekommer följande utbyte på en polisstation där han måste lämna DNA:
Polis: I'm afraid I have to give you a mouth swab, to establish DNA.
Blair: I refuse to do that!
Polis: You have to do it.
Blair: Since when?!
Blairs Advokat: Since you enacted the law.

Om inte annat är det guld att se Storebrorssamhället vänt mot politikerna som skapade det, även om det bara är på film.

Karaktärsvärdering?

Aftonbladet.se just nu.

Det är intressant att se vad vänstermedia lägger i sin karaktärsvärdering av en framtida Socialdemokratisk partiledare och statsministerkandidat.
Är det någon av de åtskilliga synder hon begått(läs mer hos HAX om hennes digra lista av snedsteg, vilka är avsevärt fler än "en toblerone") , som t ex svarta dagmammor, användande av skattepengar för privata ändamål, semestrar som resulterat i stora kostnader för skattebetalare, obetalda TV-licenser, p-böter och hyror, eller ens grav nepotism?
Inte då, hennes största synd tycks vara att hon inte varit med i facket på 11 år.

Suck..

Grattis Storbritannien! (hoppas unionen blir upplöst)

Idag är det 300 årsdagen sedan Storbritannien i praktiken uppstod: det var nämligen denna dag som det skotska parlamentet godkände "Acts of Parliament", det engelska parlamentet följde snabbt efter.
Konstigt nog så firas inte denna dag i Storbritannien, det är knappt så folk ens är medvetna om den.

Samtidigt finns idag starka krafter i landet som vill bryta unionen i bitar: skotska och walesiska nationalister har större stöd än någonsin tidigare, samtidigt är många engelsmän irriterade över att t ex skotska parlementsledamöter kan rösta i frågor som bara berör England, medan engelska parlamentsledamöter inte har något att säga till om vad gäller affärer det skotska parlementet beslutar om.
Detta missförhållande har bland annat lett till att England i dagsläget till stor del subventionerar det mer vänsterlutande Skottland: engelsmän och deras barn måste t ex betala universitetsavgifter för högre studier, allt medans engelska skattepengar skickas till Skottland för att skottar och deras barn ska ha gratis högre utbildning. Med andra ord får Skottar tack vare sin "etnicitet" gratis högre utbildning, medan engelsmän inte får det.
Detta förhållande är återkommande på flera andra områden.

Det finns med andra ord stark opinion på båda sidor gränsen för att bryta upp unionen. Tories som är det näst största mainstream-partiet har gått längst av de etablerade partierna, i sitt mål att stoppa skotska parlamentsledamöter från att rösta i frågor som bara berör England. Verkar högst rimligt.

Personligen anser jag dock att unionens uppbrytande vore fördelaktigt: Skottland och Wales skulle få stå på egna ben (vilket de länge velat), samtidigt som England slipper vänster-oket som de utgör, och därmed kan röra sig i en mer liberal riktning, både ekonomiskt och socialt.
Med tanke på att den fria rörligheten och handeln kommer att kvarstå (Storbritannien har haft detta med Irland, även utan EU-medlemskap), så ser jag inget problem med större lokalt styre, bara fördelar.

"Repent! And Jesus will save you!"

"Repent! And Jesus will save you!"
Kul grej att säga (högljutt) till folk på Leicester Square klockan tre, när man är överjävligt full och bara vill förvirra folk.
En del förvirrades över om jag var fyllesvin eller religiös stolle (båda varianterna förekommer i trakterna).

Liberal romantik

Var ute och drack lite vin med en ung dam igår kväll, föga oväntat dök diskussionen om konceptet "själsfränder" och "ödet" upp (varför är kvinnor så besatta med det?). Eftersom jag gillar att provocera folk att tänka, så bestämde jag mig för att ge ett mindre förutsägbart svar, dock ett som jag personligen tror på avsevärt mer än något vidskepligt dravel om ödet.
Kortfattat gick utbytet ut på ungefär följande:
- Do you believe in soulmates?
- Not really. To me it is an utterly unromantic concept, because "soulmates" in its traditional sense precludes the option of choice and free will, and makes us slaves to a given destiny, whether we want it or not. We have no choice in the matter.
To me, choice is a much more romantic concept: being able to choose to deepen your relationship and connection to someone..
I think it is a much more profound thing to say to someone that "out of all the paths I could have walked, all the people I met, all the options I had, I chose you", rather than saying "oh yeah, I think inevitability assigned me to you".

Reaktionen var rätt obetalbar: ögonen vidgades, munnen öppnades lätt och för en stund såg det ut som om hennes huvud skulle börja snurra runt, men efter ett par sekunder så sa hon till sist:
- You know what, that actually DOES make sense! I've never thought of it that way.

Revolutionära rödskägg och konservativa gamla fisar kan slänga sig i väggen. Liberalism är romantiskt.

Om det ändå varit sant..

Fan också.

Rätten till sin egen kropp?

Esbati återger ett stycke ur en intervju, och markerar följande citat med fettext:
Att kvinnor tar sig rätt att bestämma över sina kroppar är mer provokativt än man kan tro.
Och nej, herr Esbati har inte haft ett ögonblick av oväntad klarsyn gällande liberala principer och självägande. Inte heller handlar det om att rätten att bestämma över sin egen kropp fullt ut, även om det skulle innebära att någon frivilligt skulle kunna komma att sälja sex.
Det handlar om något förvisso "rätt", men filosofiskt avsevärt mindre solklart: rätten till abort.

Jag antar att rätten för kvinnor (och män) att bestämma över sin egen kropp även fortsättningsvis kommer att vara "mer provokativt än man kan tro".

Miljöskatter, eller bara mer skatter?

Miljöalarmismen har i Storbritannien, likt på många andra håll fått ett grepp om debatten. Under slutet av förra året kritiserade oppositionen (framförallt de konservativa!) regeringen för att inte ha någon miljöpolitik.
Självklart så besvarades detta genom att höja flyg-, bensin- och andra energiskatter i den nya budgeten, vilket i sin tur kritiserades för att bara vara nya sätt att klämma åt folk med mer skatter. Denna kritik avfärdades dock, med att det handlade om verkligt "miljöengagemang".

Det gör Tony Blairs uttalande i dagarna än mer underhållande: han har kritiserats för sina många och långa flygresor samt långsemestrar. Hans var? "Jag tänker inte ge upp resandet, och det borde ingen annan heller, det är upp till vetenskapen att lösa våra miljöproblem".
Det är förvisso beundransvärt att se Blairs klarsynthet i detta avseende, men samtidigt ger den hans egen regering ett sken av löje:
Man kan inte se Blairs uttalande som något annat än ett medgivande att de nya "miljöskatterna" i själva verket är precis vad de kritiserats för, ett nytt sätt att mjölka folk på mer skattepengar.

Slutligen så kan man också notera, att hade regeringen verkligen velat att flygandet minskade som en följd av deras nya flygskatter, så hade kanske inte transportministern i dagarna beställt en ny landningsbana för Heathrows flygplats..

Bondvett och kommunala utgifter

..går inte ihop.
Jag äger ett litet sommarhus i Sverige, till det hör att jag får betala saker som t ex fastighetsskatt och kommunal sophämtning för huset.
Igår damp ett brev ned med en räkning för sophämtning från kommunen. På 4 kronor.
Man kan undra om det inte varit vettigare att lägga till dessa 4 kronor på nästa större räkning, istället för att skicka ut en räkning på det.
Administration, papper, kuvert och framförallt porto till Storbritannien måste alla gånger ha gått på mer än 4 kronor.

Ett praktexempel på byråkrat ekonomi: spendera mer på att få in pengar, än vad själva pengarna som kommer in är värda. Lysande.

Historisk överblick över könsmaktordningen

(klicka för större bild)

Dagens tomte: "Saddam Hussein var demokratiskt vald"

Julen är över, men trots detta finns det tomtar kvar.
Utmärkelsen "Dagens Tomte" får snubben som i en insändare i dagens London-upplaga av Metro kritiserar USA's invasion av Irak och kallar Saddam Hussen för "Iraqs democratically elected President, Saddam Hussein".
Personligen är jag inte helt okritisk mot USA's utrikespolitik, dock på helt andra grunder än antikrigsvänstern*, men att vara så förblindad i sitt USA-hat så man kallar Saddam Hussein för "demokratiskt vald president" är så magstarkt att man nästan undrar vilken typ av svampar som snubben rökt.

* Tvångsfinansiering är undantagslöst fel, även (eller kanske framförallt) när det gäller krig på främmande mark. Vill någon föra erövringskrig mot andra länder bör de inte tvinga andra som inte vill det samma att betala för det, utan hosta upp slantarna själva.

Katten Söndag, September 1996 - January 2007

Bild tagen 23/12 2006

Så kom beskedet jag inte ville ha. Söndag är bortom räddning, läget har försämrats över natten och det finns inget veterinären kan göra, så han kommer att avlivas under dagen. En tidsepok och en trofast vän går i graven.
Min största sorg just nu är att jag inte kan finnas där som tröst i hans sista stunder i livet, men min mor, som för honom är minst lika viktig kommer i alla fall att finnas där.

Det finns inga ord att beskriva tomheten och saknaden som lämnas efter, det är som att förlora en nära vän, släkting och familjemedlem.
Du var älskad, och du kommer att saknas.

När familjemedlemmar blir sjuka

Fick höra igår eftermiddag att min mor varit tvungen att ta min katt Söndag till veterinären. Han är nu 11 år gammal, jag fick honom när jag var 18 år och han var 1 år av en granne, som annars skulle avlivat honom. Från den tiden, fram till jag flyttade från Sverige har jag haft honom med mig överallt, med tiden har konstigt nog katten blivit som en son till mig. Ett djur som hängt med i mer än tio år blir en medlem av familjen.

Tydligen är det nu något fel på hans lever, han har magrat dramatiskt under de senaste månaderna, för att hastigt bli sämre senaste veckan, och veterinären vet inte riktigt vad som är fel ännu, så han får vara kvar på djursjukhuset 4-5 dagar med dropp och under bevakning.
Billigt blir det inte med en oförsäkrad katt, redan efter två dagar är räkningen uppe i ca 10 000 kronor. Men det får kosta vad det kostar, blir han frisk har det varit värt det, blir han det inte så skulle jag ändå inte förlåta mig själv för att inte ha försökt.