Därför förlorar liberaler mainstream-debatten
Liberaler och liberala debattörer brukar ofta (dock inte alltid och alla) finna viss stolthet i att föra intellektuellt hederliga och logiska resonemang samt argument baserade i verkligheten och på empiriska fakta.
Det finns hos många liberaler en slags ödeskänsla, att med "rationella argument kommer vi att vinna till slut".
Det kunde inte vara mer fel, historien har med all tydlighet visat att intellektuell hederlighet och logiska resonemang är den snabba vägen till att skaffa sig en kufstämpel när det gäller att vinna sympatier.
Att tro att man kan vinna breda folklagers sympatier genom intellektuell hederlighet och logiskt stringenta resonemang är ytterst naivt. Minst lika naivt som att tro att man ska kunna tända en kvinnas lustar och vinna hennes hjärta genom att logiskt deducera vilket kap man egentligen är. Det händer inte, och kommer heller aldrig att hända.
Nej, för att dra parallellen vidare, så handlar det om att lägga fokuset på andra saker som i detta avseende styr de flesta människor i avsevärt större grad än rationellt tänkande:
vill man vinna bredare sympatier (eller en kvinna/man för den delen) så gäller det snarare att spela på känslor och sinnesstämningar, att framkalla fördelaktiga och positiva känslor som leder mot det egna målet, och motsatsen till motståndarens (dock utan att framstå som "svartmålande"). Detta görs lättast genom att förstå vilka känslor och värden som är viktigast för den/dem man försöker övertyga i den givna kontexten, och därefter göra vad man kan för att spela på dessa till sin fördel på ett sätt som passar "spelplanen" som den ser ut utifrån övertygningsmålets perspektiv.
Manipulativt? Kanske. Men det finns en tydlig anledning till att socialism och konservatism har mångfalt större sympatier än liberalism bland folk i allmänhet: dessa ideologiers företrädare har på ett tydligare sätt genom åren förstått känslors och sinnesstämningars betydelse avsevärt bättre än liberaler.
Logiskt stringenta resonemang och argument baserade på empiri må i längden vara en fördel för trovärdigheten, men för att övertyga de flesta krävs mycket mer.
Sanningen är att när det handlar om att övervinna människors hjärtan så har förnuftet en klart underordnad roll gentemot känslan.
Det finns hos många liberaler en slags ödeskänsla, att med "rationella argument kommer vi att vinna till slut".
Det kunde inte vara mer fel, historien har med all tydlighet visat att intellektuell hederlighet och logiska resonemang är den snabba vägen till att skaffa sig en kufstämpel när det gäller att vinna sympatier.
Att tro att man kan vinna breda folklagers sympatier genom intellektuell hederlighet och logiskt stringenta resonemang är ytterst naivt. Minst lika naivt som att tro att man ska kunna tända en kvinnas lustar och vinna hennes hjärta genom att logiskt deducera vilket kap man egentligen är. Det händer inte, och kommer heller aldrig att hända.
Nej, för att dra parallellen vidare, så handlar det om att lägga fokuset på andra saker som i detta avseende styr de flesta människor i avsevärt större grad än rationellt tänkande:
vill man vinna bredare sympatier (eller en kvinna/man för den delen) så gäller det snarare att spela på känslor och sinnesstämningar, att framkalla fördelaktiga och positiva känslor som leder mot det egna målet, och motsatsen till motståndarens (dock utan att framstå som "svartmålande"). Detta görs lättast genom att förstå vilka känslor och värden som är viktigast för den/dem man försöker övertyga i den givna kontexten, och därefter göra vad man kan för att spela på dessa till sin fördel på ett sätt som passar "spelplanen" som den ser ut utifrån övertygningsmålets perspektiv.
Manipulativt? Kanske. Men det finns en tydlig anledning till att socialism och konservatism har mångfalt större sympatier än liberalism bland folk i allmänhet: dessa ideologiers företrädare har på ett tydligare sätt genom åren förstått känslors och sinnesstämningars betydelse avsevärt bättre än liberaler.
Logiskt stringenta resonemang och argument baserade på empiri må i längden vara en fördel för trovärdigheten, men för att övertyga de flesta krävs mycket mer.
Sanningen är att när det handlar om att övervinna människors hjärtan så har förnuftet en klart underordnad roll gentemot känslan.
posted by Wille at 11:57 PM
19 Comments:
Helt rätt, Wille! Detta är ett av de stora och mest grundläggande problemen. Liberaler gillar rationella resonemang med är fruktansvärt dåliga på att nå ut. Socialdemokrater är - med några undantag - tvärtom. De är ofta helt ointresserade av rationella argument men når ut till folk tack vare lättbegripligt snack om rättvisa och solidaritet (i kombination med en väletablerad nidbild av liberalismen som en orättvis och osolidarisk ideologi för de rika).
Ifall rationella argument inte biter skall man sluta umgas med dessa manniskor. Vidare anser jag att debatter och opinionsbildning inte ar sa effektivt. Vettigare ar att satsa pa civil olydnad isafall. Typ fuska sa mkt man kan med skatten, anlita svart arbetskraft, skita i tv-licensen osv.
Det finns en del i vad du säger.
Liberaler ägnar sig oftare åt teoretiska specialresonemang(tex. upphovsrätt/patent) än att föra ut de breda principer eller aktivt organisera sig för att föra ut liberalismen, tex. genom att gå ut i skolor och berätta.
Men jag undrar ändå hur många av dagens (ny)liberaler har livit övertygade med "känsloargument". Jag tror inte man kan lura på folket liberalismen. Du har sagt att du var socialist tidigare. Hur blev du övertygad liberal? Där någonstans borde vi hitta lösningen...
Däremot krävs det att opinionsbildare vågar stå upp för liberala principer (även moraliskt). Det blir alltför mycket snack om arbetsbud, partipolitik och skandaler. De underliggande principer tydliggörs aldrig. Folk tror att liberaler hittar på ekonomiska begrepp bara för de "rikare ska kunna bli rikare". Hur stor andel av Sveriges befolkning vet att liberalism bl.a. bygger på icke-aggressionsprincipen?
När skrev en ledarskribent eller kolumnist senast ett tydligt ställningstagande för nyliberalismen(trots att det finns de som redan är 100% övertygade)? Många är alltför rädda för att bli "outade" i debatten.
Jag tror att du delvis har rätt. Den typen av intellektuell snobbighet som råder inom många högerkretsar vinner man inte på. Dvs den som använder teorier som grund och människor som exempel. Däremot så tycker jag att till exempel Martin Borgs och Fredrick Federley är bra exempel på liberaler som brinner för människorna och använder resonemangen som vapen - och jag upplever nog att de lyckas.
Givetvis är det inte lika slagkraftigt som en ruta full med Mona Sahlin med huvudet på sned, psykologtonfall, arbetarstockholmska och utan ett enda bärkraftigt argument. Men jag vet å andra sidan inte om det är så man vill vinna slaget. Jag har lite svårt att svälja att kampen för självständiga tänkande människor skulle inledas med känslomässig otänkande manipulation.
Vad gäller det kategoriska uttalandet om möjligheten vinna flickors hjärtan med logiskt deducerande så hävdar jag att du har fel. Det må vara ovanligt. Men det har hänt. Så skall vi använda kvällspresslogik så faller i och med det resten av dina argument och logiska liberala argument kunna användas för att vinna de breda väljarlagren. :-)
Det där är ju grunden i retorik, det är inte med förnuftet vi tar beslut utan med hjälp av känslan.
Dvs, för att nå ut måste man bli bättre på retorik.
Så för att få folk att göra som du vill måste du få dem igenom följande faser:
* Höra
* Lyssna
* Förstå
* Acceptera
* Göra
Men jag undrar ändå hur många av dagens (ny)liberaler har livit övertygade med "känsloargument". Jag tror inte man kan lura på folket liberalismen. Du har sagt att du var socialist tidigare. Hur blev du övertygad liberal? Där någonstans borde vi hitta lösningen...
Alla lyssnar inte på samma budskap, eller hör ens samma sak. Vissa (en minoritet) svarar bäst på rationella argument, men den stora majoriteten lyssnar på känslor. "One size fits all" passar lika illa på att övertyga folk som på folks livsstilar.
Jag tror du överskattar rationaliteten i liberal argumentation, och underskattar motståndarnas förmåga till logik.
Konservativa och socialister ser också sig själva som rationella argumentatörer som slåss mot motståndarnas känsloargument. Marxismen gjorde anspråk på att vara en vetenskaplig lära om hur samhället fungerar, och konservativa gör ofta anspråk på att basera politik på "hur det egentligen står till", dvs empiriska fakta.
Byt ut ordet liberaler mot valfri ideologi i ditt inläggs första stycke och jag tror att debattörer i alla läger skulle hålla med.
Grundproblemet tror jag är att folk i olika politiska läger uppfattar världen på olika sätt och har olika värderingar. Och om man inte är överens om jämlikhet eller frihet ska väga tyngst så kan man lätt börja tro att motparten är komplett irrationell när denne inte håller med ens resonemang.
Och problemet med att utgå från empiriska fakta är att världen är tillräckligt komplex och motsägelsefull för att man alltid kan hitta bevis för sina åsikter, oavsett var man hör hemma.
Däremot finns det ett drag åt teknokrati inom vissa liberala kretsar, där man gärna baserar sina resonemang på nationalekonomi. Om det är rationellt? Med tanke på vilken framgång tex Friedmans teorier haft i verkligheten så går det att argumentera att det är bättre att vara krasst pragmatisk som tex socialdemokraterna...
False_messiah: Att man ANSER sig vara rationell är inte detsamma som att de facto vara rationell. Att du anser att verkligheten är motsägelsefull förklarar dock en del. Om den är det, är naturligtvis rätt och fel två sidor av samma mynt, och det spelar ingen roll vad man väljer (för det som är fel är rätt ibland, och det som är rätt är fel ibland). Man kan inte hitta bevis för en felaktig åsikt, emellertid (i den mån det kan röra sig om bevisföring kring åsikter - men man kan onekligen framföra objektivt rationella sådana, eller andra).
Willie: Undrar varifrån du fick idén till det här inlägget ;)
I så fall är den här bloggen välldigt misssjött ;)
Pinsam argumetation. Så liberaler är rationella och smarta men alla andra är för dumma för att fatta det? Vad roligt att du motbevisade ditt eget påstående med den här texten.
Jag rodnar lite för din skull...
ClaesW, då vore det faktiskt på din plats om du för omväxlings skull förde en debatt i sak och bemötte dina diskussionspartners invändningar. Du är välkommen att börja på min blogg om du vill.
Mvh
Kurt G Rantzén
Grotthögern på Germaniabloggen tror inte att problemet för liberalismen att nå ut som ideologi enbart beror på att man bara baserar sitt budskap på rationella argument. Som vissa av ovanstående inlägg gjort gällande anser socialister att också de är rationella. Det hela beror på vilket perspektiv man anlägger initialt.
En stor del av förklaringen till socialismens enorma apell i så många läger torde nog ligga i det enorma stöd man har i alla former av kultur- och nöjesammanhang. Varenda artist med självrespekt kallar sig ju socialist neller använder sig av en socialistisk retorik, och detsamma gäller för övriga nöjesindustrin.
Undatag finns förvisso, och de tycks bli fler: Arnold Schwarznegger är höger, Trey Parker och Matt Stone är libertarianer, här hemma blev nyligen Wille Craaford offentligt utskrattad i media för sitt val att bli moderat... Men vi behöver mer. Som det sades i somras så behöver vi en rockhöger. Coola rockstjärnor, författare och entertainers som är höger och stolta över det.
Grotthögern på germaniabloggen hoppas kunna dra sitt strå till stacken i uppstarten av denna rörelse i och med sitt liberala epos 'Germania', en nattsvart satir som med mycket humor berättar hur det går om andra värden än liberala sådana tillåts forma världen.
De första två kapitlen i denna följetong finns nu tillgängliga på vår blogg germania.blogg.se , för övrigt en författarblogg där vi berättar om vår just nu pågående resa i Argentina. Håll till godo, och inspireras till att själva skapa något som både är underhållande och höger.
direktlänk: http://germania.blogg.se/050207005614_kapitel_1_och_2.html
Mvh
Germania
"Schwarznegger är höger, Trey Parker och Matt Stone är libertarianer"
Glöm inte Penn & Teller och Steven Colbert.
Wolfenstein,
det har du rätt i. Kul är också att de flesta komiker - antagligen oavsett poltisk färg - är extremt grova privat, vilket alla som haft nöjet att se Aristocrats av nämnda Penn & Teller vet. Trey Parker och Matt Stone talar för sig själva. Vi, om vi i vårt högmod vågar räkna oss till denna skara, är bitvismycket, mycket grova i vårt författande, även om vi alltid gör en poäng av att dölja detta bakom prydliga formuelringar. Ett litet utdrag, som för övrigt innehåller ett flertal lögnaktiga sparkar mot diverse diktatorer, för att stilla vår egocentrisitet:
Därpå visade sig Hugo Chávez oumbärlig, då jätteuttern skulle möta sitt öde. Uniformen gled av den smidiga kroppen och snart stod presidenten där i ett par glansiga, minimala badbyxor. Hugos väl tilltagna bula spände tydligt mot syntettyget, och kroppen var av ett världsvant slag, ganska stor, men kompakt och hård, med en rejäl statuskagge och markerade axelmuskler. Stilfullt hoppade han ner i den förgiftade floden, och i fem hela minuter stannade han under ytan. Från land kunde åskådarna se hur en våldsam fight bröt den lugna vattnet, och kaskader av bottenslam och lerigt vatten kastades över dem.
Läkaren blev alltmer orolig, men Saddam Husseins väna stämma lugnade honom. Då alla trodde att hoppet var ute, flög den nykrönte envåldshärskaren så upp ur vattnet, med en lemlästad jätteutter i höger näve. Han landade utmattad med sin fiende bredvid sig på flodbanken, men ännu eggad av stridens hetta måttade han en knuten högernäve mot djurets huvud.
Saddam skyndade till för att sansa den hormonstinne presidenten, och greppade hans hand i sista stund. Hugo försökte värja sig - det syntes att han ville avsluta det verk han påbörjat under vattnet, och tömma sina outtömliga aggressioner som nu – likt Hugo och djuret – kommit upp till ytan, tillsammans med vågade barndomsminnen kring fadern Hugo de los Reyes Chávez, men Saddam lyckades stoppa det, mån som han var om att jätteutterns dyrbara skinn inte skulle skadas:
”Den är död! Hugo! Den är död!” upprepade han.
Och Hugo gav tillslut med sig, lade sig i fosterställning bredvid sitt villebråd och gnydde, med sönderslitna badbyxor. Den i detta tillstånd ynklige bolivarianske revolutionären lät delge detaljer kring sina ungdomliga sexuella utsvävningar: ”Nej pappa, nej!” Men Saddam var där, och tröstade honom, samtidigt som läkaren gav honom syrgas:
”Ni förlorade i alla fall oskulden tidigare än många andra.” Och sansad satte sig venezolanen tillslut upp och pustade ut. Vilken hjälte!
för mer av samma, läs vår bokblogg germania.blogg.se
Wille, vad du gör i det här inlägget är att peka ut en rätt välkänd regel när det gäller att övertyga någon. Nämligen att visualiseringar och medryckande argument fungerar bra, medans tekniska resonemang inte gör det.
Däremot har du rätt i att liberaler måste lära sig använda känsloargument och visualiseringar. Martin Borgs är bra på det. Lär av honom. Andra bra saker är att använda sig av positiva visualiseringar. T.ex kan man argumentera för skattesänkningar genom att säga att "jag vill ha ett samhälle där även låginkomsttagarna kan bygga upp ett sparkapital, och inte behöva leva med den otrygghet som där är att behöva leva hand ur mun. Ni socialdemokrater säger att ni skapat ett samhälle som är gott för arbetarna och låginkomsttagarna, men sanningen är att vissa är så proletariserade av skattetrycket att en reparation av bilen kan innebära ekonomisk katastrof"
Jag måste bara påpeka att förmågan att övertyga genom retorisk skicklighet istället för att gång på gång stånga huvudet mot tegelväggen med tekniska resonemang, innebär inte att det som förmedlas så effektivt med skicklig retorik saknar logisk grund. Kanske betyder er ensidiga faiblesse för "logik" att ni helt enkelt inte är lika smarta... Det är åtminstone en slutsats som jag är villig att dra.
De flesta har väl sett inslaget på You Tube där Anders Borg som ung deltar i en debatt där han argumenterar för att demokrati inte är så viktigt, och att om han vore statsminister så skulle alla få göra som de ville. Han är bara med någon minut, ändå är det uppenbart för tittaren att han är den smartaste av alla i rummet. Lika tydligt är att han har mest fel av alla. Mer fel än den fulla dansken som talar om att vi ska "ära socialdemokraterna".
Samma sak har hänt mig själv flera gånger genom åren. Jag har varit the best and the brightest. Fört ett helt logiskt resonemang ofärgat av fördomar och känslor, vedelagt mina motståndares argument. Ändå haft mest fel av alla.
Idag skulle jag aldrig säga en sådan sak som, för att ta en aktuell fråga i dagspolitiken, att den svenska arbetsrätten är helt åt skogen. Eller att fackets rätt att sätta företag i blockad för att tvinga fram kollektivavtal är en oerhörd inskränkning i näringsfriheten som inte kan tolereras. Jag är fortfarande liberal men jag har lärt mig att mina motståndare också har goda argument för sin sak; eller snarast att det mest sannolika är att vi båda har fel. För att citera Karl Popper: sanningen är en, men antalet villfarelser är oändligt.
"Fört ett helt logiskt resonemang ofärgat av fördomar och känslor [...]"
Om det var ett längre resonemang, så grattis. Verkligen. Du är den första i världen som har lyckats föra ett sådant resonemang. Alla har fördomar; fast det är ju klart, du är ju "the best and the brightest". tsss.
"Eller att fackets rätt att sätta företag i blockad för att tvinga fram kollektivavtal är en oerhörd inskränkning i näringsfriheten som inte kan tolereras."
Hur kan näringsfriheten vara överordnad människans rätt till trygghet och rätt att uttrycka sina egna tankar? I länder där det inte finns kollektivavtal, eller liknande, är det knappast ovanligt att folk sparkas från sitt jobb bara pga. att de har en annan åsikt är sina överordnade eller för att de börjar ställa krav som är obekväma för företaget. I Sverige har liknande tendenser börjat förekomma: http://www.nvp.se/news.asp?newsid=6985
Med ditt resonemang blir näringslivets värde i slutändan överordnat människans. "Lustig" människosyn. Brukar liberaler inte prata om: alla människors okränkbara rättigheter till liv, frihet och egendom?
Ett smutsigt inlägg. Målet helgar medlen eh? Som jag förstår det så skulle du inte dra dig för att vilseleda människor för att komma närmare ett samhälle som du skulle gilla. Titta på vad denna filosofi leder till i längden.
Post a Comment
<< Home