Katten Söndag, September 1996 - January 2007
Bild tagen 23/12 2006Min största sorg just nu är att jag inte kan finnas där som tröst i hans sista stunder i livet, men min mor, som för honom är minst lika viktig kommer i alla fall att finnas där.
Det finns inga ord att beskriva tomheten och saknaden som lämnas efter, det är som att förlora en nära vän, släkting och familjemedlem.
Du var älskad, och du kommer att saknas.
posted by Wille at 8:04 am
7 Comments:
Jag känner med dig. Det är alltid svårt när livet ställs på ända och gamla vänner går bort.
/hug
Beklagar! Jag bryr mig inte mycket om djur men du skriver ju så fint om missen.
Nääää :(
Vi förlorade också vår Xerxes för några veckor sedan (efter 11 1/2 år), så jag vet hur det känns. :(
Vi har varit i liknande situationer (flera gånger), det är lika hemskt varje gång.
Det finns dessvärre ingenting att göra i många fall. Det bästa är att lyssna på veterinären och om veterinären har uppfattningen att åkomman är obotlig (vilket den tycks vara här) så är det bättre att göra pinan så kort som möjligt.
Naturligtvis ska man försöka så långt det är praktiskt möjligt. Men när det står klart att det inte går att rädda djuret, då måste man kunna ta det svåra beslutet - och när man väl bestämt sig så ska det göras snabbt.
Er katt har haft ett bra liv, och 11 år är en bra ålder för en katt. Kan man dessutom ge sin katt en värdig avslutning så har man tagit sitt ansvar som husse/matte fullt ut, in i det sista. Det är precis så som det ska vara.
Jag hoppas du inte tvekar att skaffa katt igen på lite sikt. Jag har själv en ny valp på gång efter att ha varit utan jycke i snart två år.
Jag beklagar sorgen Wille!
Jag minns hur tungt det kändes när jag var tvungen, eller Djursjukhuset tvingade mig, att acceptera att min gamla kattherre inte gick att rädda för ett par år sedan. Många som inte har husdjur förstår knappast den sorg man känner inför att mista sin lilla vän oavsett om det är hund eller katt, eller vad det nu än är.
Min nya lilla kamrat har nu parkerat ovanpå datorn (hon lägger sig på routern) och det jag lärt mig är att aldrig mer ha en hankatt. För det var det vanliga när det gäller hankatter, urinsten. Du får väl trösta dig med att du så småningom kanske kan skaffa dit en ny svansförsedd liten sambo, när dina övriga omständigheter är sådana att du kan axla rollen som – burköppnare.
Hälsningar Jinge (och lilla Felin)
Post a Comment
<< Home