Dagsaktuellt

"Hey Satan, Who's my cream puff?"

Irakier dansar på Londons gator

I London råder rena karnevalsstämningen, Irakier dansar på gatorna, tutar med bilar och blåser i blåsinstrument inlindade och viftandes på Irakiska flaggor. Ljuden hörs i alla fall med stor tydlighet över stora delar av västra London.
Man kan anta att dagens avrättning inte tas så hårt av de antagligen miljontals exil-irakier världen om..
(bilden ovan tagen med mobilkamera på Queensway på vägen hem från gymmet, därav taskig kvalitét).

Saddam och dödsstraff

Vaknade upp min första morgon tillbaka i London efter jul till nyheten om attSaddam Husseins dödsstraff verkställts.
Det råder ingen tvekan om att Saddam är skyldig, och att han säkerligen förtjänar döden som straff.
Men.. jag anser ändå att dagens straff är fel ur ett flertal perspektiv:
För det första är jag principiellt mot dödsstraff, punkt. Vissa människor är säkerligen värda döden som straff, men vilka är vi att ta på oss rätten att utdöma sådana straff? Och hur kan vi i alla fall vara helt säkra på att personen verkligen är skyldig? Det finns ingen överklagan att tillgå efter verkställt dödsstraff.
För det andra, i fallet Saddam så hann han inte ställas inför rätta för många av sina andra brott innan han straffades. Många anhöriga till offer för hans andra brott kommer därmed aldrig att få den formella upprättelsen av att se Saddam dömd för just de brotten.
För det tredje, och kanske viktigast i det specifika fallet: Den hast med vilken straffet verkställdes är problematisk, då det var "enligt Irakisk lag". Den må fungera för Saddam, men den säger även en hel del om den "rättssäkerhet" som de som följer honom kommer att få när de åtalas för brott som kan ge dödsstraff. Är det någon som känner sig bekväm med tanken på att någon som är mindre solklart skyldig kommer att hängas 30 dagar efter dom, utan tid för överklagan eller finnandet av nya bevis? Hastiga beslut och snabba verkställningar av dödsstraff känns föga förtroendeingivande när det gäller rättssäkerhetsaspekten..

Mot Sverige + lite bittert dravel

Ska iväg till Sverige imorgon. Första besöket sedan Augusti. 27:e bär det av till Finland, sen får jag se om jag åker tillbaka till London 29:e eller 1:a, har biljetter för båda datumen.

Just nu ligger bloggandet lite på is, pga mycket att göra. Och det faktum att jag är lätt under isen för tillfället (se inlägget nedan om "droger" för en hint), sömn och koncentration har varit en bristvara senaste veckorna.
Vilket leder till den mer konkreta frågan: Kan någon förklara hur fan det går till (eller snarare hur det kan hända), när man har en extremt bra kemi med någon under ett par veckor, allt går lysande, för att den andre sedan bara droppar av radarn totalt efter att ha varit extremt entusiastisk under sista kontakten? Inget svar i telefon, inget svar på sms, inget svar på e-mail (och nej, har inte varit "klängig", mer än skickat/ringt ett av varje en gång i normal ton). Bara försvunnen från jordens yta. I de sammanhangen föredrar jag faktiskt de ökända orden "vi kan väl bara vara vänner?" framför att hängas ut på tork utan någon vink.

Nåja, nog med bittert dravel. Det är inget jag inte studsar tillbaka ifrån lagom till det nya året. Och under tiden är det inget som inte dövas av lite glögg, Jack Daniels och tillfälliga ångestknull.

Konsten att bli kontorstomte

..när man för en diskussion om "proffs" bidragsberoendes motvilja att arbeta, till en diskussion om hur den kristna altruistiska moralen och dess intåg i lagstiftning och stat ligger till grund för dagens moraliska förfall.

..kan läggas till till tidigare diskussioner om varför jag vill bo ett avskärmat liv ute i skogen med tre fruar och automatvapen, och varför man bör kunna skjuta ihjäl inkräktare i sitt hem utan att ställa frågor först.

Har dock märkt att approachen med att vara kontorets filosofiska shock jock väcker folks tankar, som sedan kan ledas med en mer detaljerad diskussion mot libertarianska principer. Det är sannolikt en 3-4 st kollegor som traditionellt röstar Konservativt som har uppenbart libertarianska tendenser, framför allt när det gäller ekonomiska och sociala frågor. Har t o m lyckats övertyga en skotsk kollega om fördelarna med att privatisera och avreglera vägnätet (inte så svårt, med tanke på att det mesta sannolikt vore bättre än sydöstra englands underdimensionerade infrastruktur).

Förälskelser, knark och knarklangare

Enligt svenska folkhälsostandarder, och nollvisioner om droger borde förälskelse omgående förbjudas och beläggas med drakoniska straff.
Förälskelser är en av de mest berusande effekter som finns: när man är hög så är det en känsla som är svår att slå, man bokstavligen flytter fram på moln. Och baksidan, när ruset övergår i ångest och förtvivlan är sannolikt att jämföra med den värsta av drog abstinenser. Att ruset slår hårt fram och tillbaka gör det hela än mer oförutsägbart: det kan få de bästa av män och kvinnor att bete sig som självdestruktiva och kontraproduktiva idioter, hos män som saknar normala spärrar kan de ohälsosamma hormonnivåerna t o m resultera i våldsamt beteende mot äkta eller inbillade rivaler. Även beteende som obönhörligen slutar i personlig ekonomisk ruin har förekommit i enstaka fall hos mindre begåvade individer.

Det hela blir inte bättre av att första silen oftast är gratis: smakprovet som får någon att fastna. Efter det är det dock inte gratis längre, men priset är något mycket högre än några pengar: folk får betala med rent mentalhygieniskt vådliga "mind-games", som i bästa fall kostar viss självrespekt på kort sikt, i värsta fall någons själ på lång.
För att lägga till förolämpning ovanpå skadan, så brukar langarna ifråga snabbt stänga butiken om den stackars saten visar upp minsta beroendebeteende, detta trots att den första silen gavs bort så frikostigt, med insinuationer om fortsatt regelbundna doser till rimlig kostnad.

Det finns heller inga kända avgiftningsmetoder, endast tillfälliga kurer i form av tid och erfarenhet. Tid för att komma över det tidigare beroendet, och erfarenheten av att veta att förr eller senare dyker det upp en ny langare, som ger bort ytterligare en gratis-sil, och som kanske, förhoppningsvis har ett rimligare pris på drogen som du så desperat och plötsligt måste ha.

Har Svenskt Näringsliv spelat ut sin roll?

Dick Erixon har två läsvärda texter om direktörslöner och den riktning Svenskt Näringsliv nu är inne på (här och här).

Erixon pekar på något jag varit inne på vid ett flertal tillfällen: Svenska storföretags direktörer har mer gemensamt med statliga tjänstemän än entreprenörer som tar risker och faktiskt skapar något.
Att tala om att direktörerna gjort sig "förtjänta" av sina höga löner är bara löjligt, när de tagit noll risk, och oftast får furstligt betalt oavsett deras resultat. De som arbetat i större organisationer är nog högst medvetna om att formellt ansvar sällan står i paritet med verklig kompetens eller intelligens. Det är sykofanter som lyckas stjäla åt sig uppmärksamhet som vanligtvis befordras. Storföretag påminner alltsom oftast om statliga dysfunktionella byråkratier än något annat.
För att bli befordrad i en sån miljö handlar oftast mer om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och känna rätt folk. En talang för att dölja sin egen inkompetens och förmåga att stjäla uppmärksamhet från andra är inte helt fel heller.

Vidare kan man lik Erixon ifrågasätta varför Svenskt Näringsliv nu börjar profilera sig som ett fackförbund för direktörer, snarare än representant för företagsägare och entreprenörer.
Man kan fråga sig om inte Treschow är på väg att göra Svenskt Näringsliv helt meningslöst och irrelevant. Men det är knappast förvånande: Treschow är en man med bakgrund som just en av storföretagens byråkrat-tjänstemän. Att han saknar faktiskt intresse, engagemang och kunskap för entreprenörsfrågor är i det ljuset knappast förvånansvärt.

Mycket just nu

Slarvat lite med bloggandet denna vecka. Mycket på gång just nu, både inför jul, på jobbet och privat (det mesta positivt, hoppas jag) som håller mina tankar på annat håll och orsakar både tidsbrist och koncentrationssvårigheter för bloggandet.
Förhoppningsvis i slag igen om några dagar.

Det finns alltid någon som har det värre..

Så här i juletider så är det säkert många som plågas av obehagliga släktsammankomster där främlingar låtsas känna varandra, alternativt låtsas som om gamla inflammerade konflikter inte existerat (åtminstone tills två glas vin gått ned).
I dessa sammanhang kan man alltid trösta sig med att det finns de som har ännu obehagligare släktsammankomster..

Dala Demokratens Sofie Wiklund - nu i bloggformat

Noterar att Dala Demokratens cerebralt begåvade ledarskribent Sofie Wiklund börjat blogga (ni vet, fröken "de-allierade-borde-förhandlat-med-Hitler-för-att-det- alltid-är-fel-att-använda-våld").
Bör ge ett visst underhållningsvärde framöver.

Smickrande bilder

Aftonbladet börjar bemästra det här med smickrande bildval. Nu senast Anna Sjödin, som i vald bild ser ut inte så lite som en av de nerdekade finska alkis-tanter som bodde i närheten av där jag bodde som liten.
Lägg till den till tidigare samlingen med Sven-Otto Littorin som hasch-tomte efter hans erkännande av Cannabis-bruk.

..en bild säger mer än tusen ord?

"Vote Johnson, the name you know!"

Kanske inte så många som kommer ihåg filmen "The Distinguished Gentleman", med Eddie Murphy i rollen som yrkesbedragaren som råkar ha samma namn som en nyss avliden kongressman. Men i filmen lyckas Murphys yrkesbedragare bli invald i kongressen genom att få folk att rösta på honom i tron att de röstar på den gamla kongressmannen, genom en kampanj med sloganen "Vote Johnson, the name you know!".

Well, verkar som om folket i Louisiana är minst lika vanemässigt röstboskap som folket i filmen, Republikanen Demokraten William Jefferson blev nämligen återvald till Kongressen.
Detta är samma William Jefferson FBI arresterat redan innan valet och för tillfället har en förundersökning mot, då de hittat $90 000 i hans kylskåp, som tros vara del av mutor han mottagit för politiska tjänster.
Folket i Louisiana måste antingen vara otroligt ignoranta, eller ytterst förlåtande.

Rättelse:
En kommentator påpekade att Jefferson är Demokrat, och att "Rep." stod för "Representant".

Kalldusch och inflation

Kvällsgratistidningen London Lite kommer med nyheter som gav mig något av en kalldusch:
Bostadspriserna har det senaste året ökat med över 13% i Storbritannien, med ökningar som är mycket större i London-området.
I City of Westminster, där jag bor har priserna under den senaste 12 månaders perioden rusat med över 53%!
Det är inget jag betvivlar, en skruttig tvåa på knappt 50kvm kostade för två år sedan ca £180 000. I dagsläget är det svårt att hitta liknande bostäder för under £300 000.
Samtidigt knystas det om att Labour-regeringen planerar att börja binda lokala skatter närmare till bostadsvärden, vilket skulle kunna resultera i dubblerade "Council Taxes" för London-bor.
Inflation i levnadsomkostnader, någon?

Bara att hålla i hatten och hoppas min hyresvärd inte fått nyss om saken framåt våren när det är dags att omförhandla kontraktet..

Samtidigt noterar jag att min lilla aktieportfölj ökat med drygt 10% sedan årsskiftet, i dollarvärde. Kortvarig lycka, eftersom dollarn rasat med ungefär lika mycket. Förbaskade fiat-valuta.
En kollega sa för någon vecka sedan att "You can't live a decent life in London on an income smaller than £300 000 if you have a family". Börjar tro att det ligger något i det.

"Extremister", "demonstranter" och "aktivister"

Kolla in följande sändning, ca 1:30 in. Notera distinktionen mellan "vänsterdemonstranter" och "högerextremister". Notera även att polisen agerade för att skingra "vänsterdemonstranterna", och notera den kalabalik som visas i bilderna.

Varför kallas alltid vänsterhuliganer för "demonstranter" eller "aktivister" när de orsakar oreda, bråk och skada, medan allt till höger om Socialdemokraterna som regel kallas för "extremister"?

Kalla folk för vad de är, i detta fall handlar det om vänsterhuliganer, vars metoder och åsikter inte är det minsta mer rumsrena än de extremister de försökte "stoppa".

Fram för fler låglönejobb!

Johan Eriksson skriver hos Kulturrevolutionen om låglönejobb. Han har ett par goda poänger, som jag finner värda att spinna vidare på.
Man kan fråga sig varför Sverige har en så avig inställning till låglönejobb, inställningen tycks alltid vara "vi vill inte ha de jobben!". Alternativet, bidragsberoende nämner man dock inte, trots att alla vet att det är det enda alternativet.

Man kan fråga sig, varför ska vissa människor vara permanent utestängda från arbetsmarknaden? Som Johan skriver så handlar ett jobb om mer än bara lön, det handlar för många om att känna att de gör nytta, att de har ett värde och något meningsfullt att göra med sin tid, även om det "bara" är ett mindre kvalificerat jobb.
Vidare så stänger bristen på låglönejobb ute några av de mest utsatta grupperna: invandrare med bristande språkkunskaper, unga och människor med funktionshinder av olika slag.
Det mest uppenbara är gruppen med funktionshinder: om en person har uppenbara hinder för att utföra ett visst jobb, eller utföra ett jobb lika effektivt som sina kollegor, samt sannolikt kommer att behöva vara borta från sitt jobb med jämna mellanrum, vilken arbetsgivare vid sina sinnens fulla bruk kommer då att anställa denne till samma lön som de utan synliga hinder?
Är det "solidariskt" att göra utsatta människor som funktionshindrade permanent uteslutna från arbetsmarknaden, och den självkänsla ett jobb ger, samt den sociala kontaktyta det ger?
Det rimmar i alla fall i mina öron rätt ihåligt.

Ser vi till andra grupper, som tex invandrare så är ett sämre betalt jobb ändå en god möjlighet att komma in i samhället, lära sig språket, för att sedan gå vidare till mer kvalificerade yrken. Just denna roll har låglöneyrken spelat i Storbritannien: i t ex London sköts ca 80% av alla okvalificerade yrken av invandrare. Trots detta så betalar invandrare igenomsnitt mer skatt än britter, ett tecken på att det okvalificerade oftast är tillfälligt, och att invandrarna är sociala klättrare.

Även för unga är låglönejobb ett sätt att få erfarenhet, och en fot in på arbetsmarknaden.

De som stirrar sig blinda på låglöneyrken som "ovärdiga" borde komma ner från sina höga hästar och se lite längre än kronor och ören. Det handlar om att känna att man gör nytta, och få en möjlighet och chans att komma in på arbetsmarknaden, samt få fler sociala kontaktytor. Den stora majoriteten kommer att gå vidare till bättre jobb, och för dem som inte gör det finns fortfarande fördelarna av att faktiskt ha ett jobb med allt vad det innebär. Dessa människor skulle bättre hjälpas av lägre skatter och högre grundavdrag, istället för att bli permanent uteslutna och utestängda från en viktig del av de flesta människors liv.

Dokument från en svunnen tid

Saker och ting var lite annorlunda förr..

Konsten att lustmörda vänster "intellektuella" argument

Hittade en liten kul blogg som har som sitt syfte att faktakolla Polly Toynbee's skrifter och uttalanden.
För den som inte känner till Toynbee, kan jag upplysa om att det är den brittiska vänsterns husgud, och stollen bakom den i Sverige uppmärksammade artikeln som påstod att Sverige var "världshistoriens mest framgångsrika samhälle".

Toynbee är inte bara intressant pga sitt kreativa användande av statistik och "fakta", utan även för sitt hyckleri (inte ovanligt hos vänstereliten direkt): hon är en aggressiv motståndare till selektiv utbildning och privata skolor. Men har satt sina barn i just privata skolor.
Hon är en stark ivrare för stora statliga ingrepp för att "motarbeta klimatförändringar". Men har samtidigt ett andra hem i Italien (vilket torde innebära en del flygande, vilket inte är så rent).

I övrigt så är Toynbee förespråkare för minskad konsumtion och statlig rationering, istället för förbättrad levnadsstandard, något som borde ställa henne permanent i "stolle"-facket bland en del andra limousin-socialister som själva lever högtflygande liv men vill att andra ska leva på statliga doseringar av mat.

"Sluta kalla oss för maffia, annars kan ni få sova med fiskarna"

"I’m going to make Wild'n'fresh an offer they can’t refuse"

"Om vi inte inför den stora avtalsrörelsen vet att den fackliga konflikträtten är ohotad, kan moderaternas och centerns agerande få omfattande och allvarliga konsekvenser som går ut över stora delar av den svenska arbetsmarknaden."
Facket om Fredrick Federleys ställningstagande i frågan kring Wild'n'fresh.

Kunde de inte lika gärna återanvänt gamla metaforer om att "sova med fiskarna" när de ändå är igång? Om man inte vill bli jämförd med maffia, så kan det vara på sin plats att undvika samma typ av metoder och metaforiska hot..

Aftonbladet.se har dessutom en intressant text om "hur blockad fungerar":
1 Facket ger restaurangen möjligheten att sluta avtal.
2 Om inga avtal skrivs på inleds förhandlingar …
3 … sedan varsel om blockad.
4 Slutligen verkställs blockaden då strejkvakter försöker hindra kunder och leverantörer att komma in till restaurangen.
Ursäkta, men sen när har facken polisiära befogenheter att handgripligen förhinda folk att komma in någonstans?
Skulle någon försöka sig på sådana handgripliga fasoner med mig skulle de löpa stor risk att få skaffa sig en ny uppsättning tänder..

Man kan bara hoppas att regeringen har lite ryggrad, och visar vilka som är regeringen och vilka som överhuvudtaget inte bör vara den "fjärde" statsmakt de blivit. Men jag har inte speciellt högt hopp för det. Men rullar regeringen över på rygg igen så får vi det bekräftat en gång för alla: Sverige är inte så mycket en parlamentarisk demokrati, utan mer i händerna på en maktfullkomlig fackföreningsrörelse än något annat.
Vad ska man med folkvald riksdag och regering till, om det ändå är facken som ställer villkoren?

Lystring Göteborgare!

Läs hos Federley om den absurda situation en liten företagare i Göteborg hamnat i.

Det finns något ni kan göra åt detta om ni bor- eller är i Göteborg: gå och ät på Wild'n'fresh, och om ni så vill, säg några uppskattande ord till ägaren och personalen.
Det bästa sättet att stödja i denna situation är att inte låta ett litet företag lida ekonomiskt pga maffiametoder, genom att aktivt stödja dem som kund.

Så, gå iväg med er och ät en god bit mat till lunch eller middag på följande adress:
Wild´n Fresh Salladsbar & Delikatesser
Saluhallen Briggen
Nordhemsgatan 28

"Eat well, do good", inte en så tokig idé kanske?

(Adress via Johan Norberg)

Uppdatering:
För de med beslutsångest, så har Alkanen menyrekommendationer.

Grattis Finland!

Idag, 6:e December är det Finlands självständighetsdag. Det lilla landet i öst med det tystlåtna, stoiska och envisa folket deklarerade idag för exakt 89 år sedan sin självständighet från Ryssland.
Det gör landet något yngre än min farmor och farfar (varav farmor fortfarande är i livet), som föddes samma år, men tidigare under året.

För den som vill höra nationalsången denna högtidsdag så finns den här (kräver Real Player).
Nationalsångens ursprungstext författades för övrigt på svenska, av en finlandssvensk.
Texten blev översatt till finska först drygt 40 år efter ursprungstexten (sannolikt för att bruk av finska som skriftspråk länge var förbjudet innan självständigheten, en förklaring till att finnar i dagsläget är ytterst nationalistiska när det gäller sitt eget språk, och många avigt inställda till "tvångs-svenskan" som lärs ut i skolorna, vilket var "herrefolkets språk", konstigt nog även officiellt under det ryska styret).

"Belaya Smert" - den Vita Döden

Så här nästan en vecka efter 67 årsdagen för Sovjets anfall mot Finland, och Vinterkrigets början, så kan det vara värt att minnas en av många finska hjältar:
Simo Häyhä, kallad "den Vita Döden" av Sovjetiska soldater för sin dödliga effektivitet och vita kamouflagedräkt, och mycket förtjänat så.
Häyhä är världshistoriens framgångsrikaste prickskytt, med inte mindre än 705 bekräftat dödade Sovjetiska soldater på sitt samvete. 505 av dessa tog han med sitt prickskyttegevär, dock utan kikarsikte, och 200 ytterligare med ett automatgevär. Det hela blir inte mindre imponerande av att han gjorde detta under endast 100 dagar av aktiv krigstjänst.
Hans egen kommentar på hans anmärkningsvärda resultat var ett blygsamt "Jag gjorde vad jag blev tillsagd att göra, och jag gjorde det så väl jag kunde".

Häyhä gäckade den Sovjetiska armén till den grad att de försökte sig på ett flertal misslyckade planer specifikt sjösatta för att göra sig av med honom.

Häyhä dog 2002, vid den imponerande åldern av 97 år. En blott 152cm lång man som får killar som Rambo att framstå som sängvätande mesar.

Bitterhet över krossade Röda drömmar

Det är intressant att se hur extremvänstern gång på gång böjer sig baklänges för att försöka misskreditera Finlands kamp mot kommunismen i olika perioder under landets korta historia.
Kan det möjligtvis vara så att det finns en liten underliggande bitterhet över att det lilla landet lyckades försvara sin självständighet, och inte rullade över på rygg för den stora röda "befrielsearmén" från Sovjet?
Eller att landet blev självständigt till att börja med?

Även viss bitterhet verkar finnas över att "de röda" (Lenin-Sovjet-sympatisörerna) inte vann det finska inbördeskriget (1917-1918!), vilket resulterar i sedvanlig enögd vinkling, smutskastning och invektiv-bruk. Det är rätt uppenbart att det finska inbördeskriget var en mörk period, och grymma missdåd utfördes på båda sidor (massgravar från perioden har hittats ända in i modern tid).
Men vad som helt undlåts att nämnas är att Sovjetunionen, vid inledningen av Vinterkriget kallt räknade med att fd "Röda" från inbördeskriget skulle sluta upp på Sovjet-truppernas sida.
Besvikelsen kom relativt omgående, när det blev uppenbart att inbördeskrigets missdåd var bortglömda och det finska folket slöt upp sida vid sida som bröder oavsett bakgrund och klass för att stå emot invasionsstyrkan. Konflikten mellan Röda och Vita var förlåten och bortglömd.

Bitterheten över Röda drömmar som gått i kras måste sitta djupt, när extremvänstern försöker gräva fram nästan hundra år gamla oförrätter som de faktiskt inblandade på båda sidor lagt bakom sig för länge sedan*.

---

* Case-in-point: inte helt belagt (eftersom det aldrig talats högt om det), men det är inte helt osannolikt att min farmors och farfars respektive familjer var på olika sidor i inbördeskriget pga deras mycket olika familjebakgrunder. Trots det så hade de inga problem att gifta sig på 30-talet, med båda familjers godkännande.

Solidarisk sjukvård

..gotta love sjukvårdsköer. Varför skulle någon vilja ha en ondskefull efterfrågestyrd sjukvård istället för traditionellt köande frikopplat från behov (med undantag för politiker med dåliga höfter)?

"Greed is still good"

"Greed is still good, it aligns incentives and makes peoples behaviour predictable".
- Premal Shah, grundare av mikrolåneinstitutet Kiva.org, i en intervju hos Venture Voice.

Man kan undra varför politiker i allmänhet och socialister i synnerhet inte kan förstå det enkla samband som Shah pekar på. Girighet är en nästan lika naturlig drift för människor som vår drift att överleva och föröka oss. Trots detta så har politiker de senaste 100 åren böjt sig baklänges i olika initiativ av socialt ingenjörskap för att försöka radera ut denna grundläggande drift, ofta med katastrofala resultat, men framförallt alltid misslyckat.

Varför inte istället försöka ta tillvara på girigheten?
Girighet, om incitamenten är rätt riktade är väldigt förutsägbart och användbart produktiva syften som kommer den stora massan till fördel. Men om man istället försöker radera/minimera girigheten så kan resultaten vara mycket oförutsägbara och kontraproduktiva:
Där girigheten inte längre kan tillfredställas genom ett frivilligt och ömsesidigt utbyte baserat på ett win-win resultat, så kommer garanterat makmissbruk, våld och korruption att följa.
Det är just av detta själ som varje försök till kommunism misslyckats så fatalt: där det frivilliga utbytet har omöjliggjorts, följer istället att girigheten bara kan tillfredställas på ett sätt, genom att eftersträva politisk makt och kontroll över den politiska våldsapparaten som krävts i första läget för att förhindra det frivilliga utbyte vi kallar en "marknad".

---

* Jag har nämnt Kiva.org tidigare.

SVT "besvarar" Castro-kritik?

Ovanstående text publicerades på SVT Text-TV (klicka för större bild).
Notera hur de understryker att kritiken kommer från "borgerliga ledarsidor". Som bekant är det ju ett välbeprövat sätt för vänstermedia, framförallt "public service" att understryka att något är "borgerligt" om något behöver misstänkliggöras. Är det någon som tror att SVT skrivit "Socialdemokratiska ledarsidor" eller "vänstertidningar" om det varit Aftonbladet eller Dala Demokraten som kommit med kritik i något avseende?
Självklart är ju "borgerlig" kritik mer ifrågasättbar.
Kritiken har ju absolut ingenting att göra med att skattepengar används till ett ensidigt hyllande av en diktator. Ingenting att göra med att idel diktatur-hyllare får kommas till tal, men inte en enda regimkritiker.
Underbart. Det är fullständigt uppenbart att "public service" i allra högsta grad har en politisk agenda, och därmed spelat ut sin roll. Ska skattepengar användas till att visa ensidig politisk propaganda för socialistdiktaturer?

Svensk astronaut - utan gardiner

Så är det klart att Christer Fuglesang ska upp i rymden (jjjymden).
Det måste innebära att han slutligen klarat slutprovet utan komplikationer..