Klimatforskare som är svår att ta på allvar

Aftonbladet har en klimatartikel där de hänvisar till en intressant klimatforskare:
Den amerikanska forskaren George Costanza har utvecklat fyra möjliga framtidsvisioner fram till år 2100.
Ungefär där slutade jag läsa. Personligen så litar jag nog hellre på Lloyd Braun..

Ursäkta, vem var lögnare?

Aftonbladet har den på ytan passande rubriken "Bevisen för hans lögner" om den pågående konflikten mellan Carl Bildt och Lars Danielsson.
Är det Lars Danielssons lögner kring en historiens största uppvissningarna i byråkratisk inkompetens (tsunami-hanteringen) som Aftonbladet talar om?
Icke då, det är en snyftvals om att Bildt "ljugit" om något i samband med utfrysningen av Danielsson.

Ursäkta? Hur blev det synd om Danielsson?
Bildt gör helt rätt som fryser ut en hänsynslös lögnare som prioriterat partipolitik över hundratals dödas och anhörigas rätt att veta sanningen.
Danielsson är inte förtjänt av någon lön, har han ljugit för Riksdagen och svenska folket för att skydda sin "husbonde" från att behöva ta ansvar för sin inkompetens, så kan han lika gärna få ruttna bort i en fuktig källarlokal.

Storbritannien, terrorism, islamism och IRA

När man pratar om terrorism, dagens "Krig mot Terrorn" och de hårda grep som tas för bekämpa det s k "Kriget" så kan det vara värt att sätta det i lite perspektiv.
I realiteten är terrorhotet mot Storbritannien idag sannolikt mindre än vad det varit under någon gång under de senaste 30 åren. Hotet från radikala islamistiska terrorister må finnas där, men i praktiken har de knappast utgjort något stort hot mot Storbritanniens befolkning de senaste åren, tunnelbanebombningarna till trots.
Faktum är att hotet från IRA för inte länge sedan var avsevärt större: det fanns en tid då bilbomber sprängdes både på gator landet över, och på motorvägar åtskilliga gånger i veckan, en tid då det brittiska folket i allra högsta grad levde med terrorism som ett reellt hot, och ofta på ett eller annat sätt såg eller berördes av dess effekter.

Så om man ser det i det perspektivet, att IRA bevisligen utgjorde ett avsevärt större hot tidigare än radikal islamism gör idag, varför krävs då de massiva inskränkningarna i rättssäkerhet och individuella rättigheter idag, men inte för 15 år sedan?
Finns det någon som kan besvara det på ett sätt som är det minsta trovärdigt?

Brittisk polis vill stoppa protester som "förolämpar"

Brittisk polis vill sänka ribban ytterligare, och kunna arrestera vanligt folk som utför protester som kan tolkas som "förolämpande" mot någon.
Förslaget är ett direkt förslag mot vanligt folk som protesterar fredligt. Och antagligen ett inte så dolt förslag för att den sittande Labour-regeringen ska kunna stoppa folk som sympatiserar med oppositionen i landet från att "förolämpa" deras politik och politiker.

Brittiska Labour börjar bli allt mer och mer skrämmande, de har inte längre enbart auktoritära drag, de börjar mer och mer öppet försöka kväsa och tysta politiskt motstånd, via övervakning, lagstiftning och polis.

Välkommen till polisstaten.

Dokumentär: "Suspect Nation"

Upptäckte att någon lagt upp den Channel 4 producerade dokumentären "Suspect Nation" på YouTube.
Förväntar mig att den antagligen blir borttagen rätt snart, men dokumentären är en rätt skrämmande studie i hur Storebrorssamhället kan missbrukas i praktiken. Redan idag. Och inte bara av makthavarna, utan också av de grupperingar som Storebrorssamhället säger sig försöka stoppa.

Klart sevärt.

Not: programvärden, Henry Porter är även författare till artikeln som jag länkar och refererar till i detta gamla inlägg.

Storbritannien goes "Minority Report"

The London Paper rapporterar idag om det senaste på Storebrors fronten:
Polisen planerar nu att införa ett profileringssystem som ska förutsäga vilka individer som sannolikt löper risk att bli våldtäktsmän eller mördare, allt för att kunna "ingripa innan något händer".
När det smids planer på att börja sätta åt folk för brott som de ännu inte begått, och kanske heller aldrig skulle begå är "obehagligt" bara förnamnet.
Tror inte ens frågan behöver ställas huruvida det är värdigt en demokrati och "rättsstat" att sätta åt folk baserat på sannolikheten att de kanske kommer att göra något, istället för något de faktiskt gjort.

Som om inte det räckte, så rapporteras även om att det finns långt gångna planer på att utöka det redan så omfattande nätet av övervakningskameror med mikrofoner som ska kunna avlyssna konversationer på gatorna. Systemet används redan i Holland, och det sägs att det ska användas för att "proaktivt kunna förebygga bråk", när t ex folk börjar höja röster på ett aggressivt sätt.

Slå ihop dessa nya metoder, med det faktum att den sittande regeringen redan börjat använda terrorlagstiftning för att sätta åt oliktänkande och politiska motståndare, och du har en mycket obehaglig situation.
Steg för steg, sakta men säkert tystas opposition och oliktänkande utan större protester.
Rätt vad det är så sitter man i en situation där verklig debatt kring säkerhet, övervakning och politik utanför ett snävt politiskt korrekt spektrum blivit helt kvävt i ett tjockt täcke av övervakning och politisk korrekthet.

Frågan är inte om dessa system och lagar kommer att missbrukas av makten, frågan är snarare hur mycket och hur flagrant.

Casino Royale

Var ikväll och tittade på senaste Bond-filmen, Casino Royale.
Helt klart bästa Bond-filmen på över en generation: tillbaka till rötterna, avsevärt mörkare, brutalare och utan en massa (helt) osannolika stunts och prylar. Enda sorgen med filmen är att ögongodiset Caterina Murino ("Solange") har ytterst begränsad tid på duken.
För den som läst boken Casino Royale, så är filmen en rätt bra reflektion av boken, uppdaterad för vår tidsepok och med ändrad kronologi (i boken blir en pensionerad Bond återkallad i tjänst, i filmen är det hans första uppdrag som dubbelnolla).

En kul grej är att Virgin-grundaren Richard Branson har en liten cameo i filmen, den är av "don't blink or you'll miss it"-karaktär: skärp ögonen vid scenen vid säkerhetskontrollen på Miamis flygplats..

Därför kanske jag röstar i nästa val, och röstar (s)!

Läste hos Jonas Morian att det nu i vissa Socialdemokratiska kretsar viskas om att "flexicurity" enligt dansk modell kanske är något Socialdemokraterna bör anamma.
Ett sådan initiativ skulle i mina ögon göra (s) till ett attraktivt alternativ i nästa val: Visst, (s) kommer aldrig att stå på samma sida som mig när det gäller skattetryck eller statens omfång, men införandet av flexicurity skulle i Sverige åstadkomma avsevärt mycket mer i praktiken än den Alliansregeringens tandlösa finjusteringar i ett stelnat och döende system.

Lägre skatter må vara önskvärt, men den absolut största proppen, utan något som helst tvivel, för svenska jobb och svenskt företagande är den totalt stelnade arbetsmarknaden. Avreglera arbetsmarknaden och landet skulle nästan automatiskt få en massiv skjuts framåt.

Vidare skulle en sådan Socialdemokratisk reformagenda riskera att göra Alliansen näst intill irrelevant. Om båda vill ha kvar, men reformera välfärdsstaten, varför skulle man rösta på Alliansen, när Socialdemokratin skulle ha den mest effektiva politiken?
Häri ligger även ytterligare en poäng för Socialdemokratin: deras ambition om välfärdsstaten har synligt börjat krakelera på senare år, mycket tack vare deras egna verklighetsfrånvända klasskampsretorik. Milton Friedman sa en gång något i stil med att "politiska initiativ uteslutande bedöms på sina mål, snarare än sina resultat", detta är något som varit Socialdemokratins stora akilleshälar: de talar gärna om mål, men vad spelar det för roll när resultaten uteblir?
Oavsett politisk färg borde politiker inse att de bör göra det som faktiskt fungerar i praktiken för att nå deras mål, snarare än att fastna i tom, resultatlös retorik. Kan Socialdemokraterna ta till sig denna läxa, lämna 1800-talets billiga klasskampsretorik bakom sig, och tala om en politik som i praktiken skulle kunna föra dem närmare sina mål, ja, då kan (s) bli riktigt farliga i nästa val.

"Bakalakadaka Street"

När vi ändå är inne på terrorism idag: det är rätt uppenbart att de personer som sprängde bomber den 7:e juli förra året i London inte var London-bor.
En av bomberna sprängdes nämligen vid Edgware Road.
Edgware Road kallas ibland i folkmun "The Gaza strip", eller mer modernt för "Bakalakadaka Street" (det senare är min favorit), detta pga att området är bland stadens absolut arab- och muslimtätaste områden med uteslutande arabiska banker, affärer och liknande utmed gatan. Det är rätt svårt att hitta folk eller butiker som inte har muslimsk anknytning på ett eller annat sätt.
Med andra ord var det ett praktfullt självmål av en islamistisk självmordsbombare att spränga sig själv där.

"Kriget mot terrorismen" - en studie i enfald

"Kriget mot terrorismen" är ett evigt aktuellt ämne i dessa dagar. Oftast går debatten grovt förenklat ut på "heja blå/röda laget" utmed vänster/höger skalan:
Till höger höjs resultaten(?) till skyarna, och det framhålls som ett krig mellan gott och ont. Till vänster så talas det oftast om "dialog" och annat pacifistiskt snömos, samtidigt som USA med allierade framhålls som de verkligt onda.
Till att börja med: finns ingen anledning att föra dialog med våldsverkare, under några omständigheter. När våldsverkare träffas på bör de utplånas hastigt och skoningslöst.
Men debatten utgörs främst av ett blame-game, där konflikten på sätt och vis tas för given, få ifrågasätter överhuvudtaget varför man ska lägga energi på den till att börja med.

Min åsikt är att "Kriget mot terrorismen" är oändligt enfaldigt:
Övervakning och inskränkningar av individuella rättigheter och friheter görs i parti och minut, men till en ytterst liten marginalnytta. Faktum är att terrordåd kan utföras av vem som helst, när som helst. Även med en näst intill total övervakningsstat skulle folk kunna göra bomber hemma och spränga dem bland folk (hint: kolla in Israel). Svårt att komma på ett flygplan med en bomb? Fine, terroristen kan spränga den i den fullsmockade säkerhetskontrollen istället, med minst lika förödande resultat.
Faktum är att såvida vi inte monterar kameror i barns huvuden vid födseln, och låser in oss alla i madrasserade rum, så finns det ytterst lite vi kan göra i praktiken mot terrorism. Den som vill kan alltid utföra sattyg.
Är det någon som på fullaste allvar tror att Staten kan skydda oss mot ett osynligt och decentraliserat hot, när den inte ens klarar av att hålla sina egna fängelser säkra och drogfria?!
Vad tjänar vi på övervakning och inskränkta rättigheter? Inte ett jota.

Går vi vidare till nästa poäng, och för en sinnesförvirrad sekund antar att Staten trots allt skulle klara av att skydda oss litegrann, så kan man ifrågasätta om det är berättigat de massiva resurser det tar upp?
Vi spenderar oändliga summor pengar på övervakning och "säkerhet", samt inskränker våra friheter, för något som de senaste tio åren i USA och Storbritannien krävt färre liv än några månaders rattfylleri-olyckor i samma länder. Jag ser trots detta inga breda lager inom politiken som vill ha ett massivt "Krig mot Rattfylleriet".

"Kriget mot terrorismen" är i slutändan inte så mycket mer än en masshysteri och ett massivt slöseri med resurser.
Innebär det att jag tror att terrorism inte är ett hot? Absolut inte, det är ett mycket reellt hot, men bevisligen är det även ett hot som i praktiken är relativt litet i sin omfattning, och samtidigt ett hot som vi inte på ett effektivt sätt kan göra så väldigt mycket åt, krig mot terror eller inte.

I slutändan så är de som stödjer "Kriget mot terrorismen" inte så mycket mer än nyttiga idioter för byråkrater och politiker som använder gamla, beprövade metoder av skrämselpropaganda och hysteri för att utöka sin makt och lägga vantarna på mer skattepengar.
Grattis.

Att dö slapstick-döden

Någon stackars sate har dött på ett sätt som inte ens "Itchy & Scratchy" hade kunnat överträffa..

Det finns en Gud!

Brittiska skattemyndigheten ser ut att tvingas sparka ca 12500 anställda i ett led att skära kostnader. Det motsvarar enligt vad jag hört runt hälften av deras anställda.
Det kanske innebär att de slutar jaga småföretagare om fall myndigheten ändå inte har någon chans att vinna, men som de jagar ändå i ett led att skrämma upp småföretagare att betala mer skatter än de är skyldiga att betala.
Ytterligare ett led i att skära kostnader vore att rationalisera skattelagstiftningen, som just nu uppgår till över 9000 sidor i Storbritannien (varav drygt 4600 tillkommit sedan Labour tog makten 1997). Då kanske halva personalstyrkan faktiskt skulle klara av att sköta det jobb de är tillsatta att sköta..

Gah! Super-Nanny's!

I Storbritannien. Mot den svenska riktningen där usla föräldrar inte bara kan smita undan ansvar, utan även börja förvänta sig att diverse "kontaktpersoner" ska uppfostra deras ungar åt dem.
Det enda "positiva" i hela denna historia är att endast £4 miljoner ska satsas till en början. Men den siffran kommer säkerligen att mångdubblas allt eftersom de upptäcker att satsningen inte får önskade effekter.
Den politiska lösningen brukar ju vara att kasta mer pengar efter redan förlorade pengar.

Aftonbladet och avgrundsvänstern

I Aftonbladet finns idag en artikel som är så vriden mot avgrundsvänstern så man skulle kunna kikna i skrattattacker, om man inte visste att bara för att det står i en tidning kommer en stor andel människor att ta den på allvar (min fetning):
När en majoritet av svenskarna övertygats om att nyliberala reformer var enda vägen ur "välfärdsstatens kris" stod dörren öppen för den nyliberala eliten inom socialdemokratin att starta en ideologiskt betingad förändring av landet.
"Den nyliberala eliten inom socialdemokratin". I 80-talets Socialdemokrater. Säger en hel del om vilken vinkel och politisk riktning journalisten ifråga kommer ifrån, tror kommentarer är överflödiga.

I övrigt är artikeln främst ett klumpigt och särdeles obildat försök till ett smear-job på liberalismen, feluppfattningar och rena lögner turas om i en text fylld av svulstig retorik i bästa nordkoreanska anda.

Lysande musik!

Filmaktuella Tenacious D's video till en av deras lågmälda ballader. Perfekt att sätta på (no pun intended) vid dambesök.
Låten har även en dedikerad Wikipedia-sida som analyserar den något färgstarka texten.

Bakfyllekurer, please!

Har mitt livs värsta bakfylla just nu, vaknade för en halvtimme sedan, så bakfyllekurer vore uppskattade!

Blev en blött natt där sista timmarna är en dimma och hemresan ett mysterium. Kul var det, men nog inget som ska göras till en vana..

EU vill börja censurera?

EU överväger tydligen att börja censurera dataspel:
Spelet har chockat mig med sin brutalitet. Vi måste skydda våra barn.

Men för i h**vete, skydda era barn själva! Låt bli att köpa spel ni inte gillar, och tillåt inte era barn spela spelen i era hem. I värsta fall: låt dem inte gå hem till vänner vars föräldrar har annorlunda normer än ni själva.
Men börja inte lagstifta, reglera och förbjuda material som ni ogillar. Varför ska t ex 30-åriga män inte få spela vissa spel för att någon byråkrat tycker att de verkar farliga för nioåringar?
Idioti och överförmynderi!

"Fritz! Ins wasser!"

Fick i veckan höra av en österrikisk tjej att det finns en tysk förening som anordnar fester och liknande för tyskspråkiga boendes i London.
Föreningen heter självironiskt och passande nog "the Towel", vilket är en direkt referens till hur tyska turister brukar gå ut tidigt på morgonen och lägga sina handdukar i solstolarna för att sedan (eventuellt) komma tillbaka mycket, mycket senare när de sovit färdigt.

Rätt festligt namnval, så länge föreningen inte lever upp till en annan tysk semestertradition: desto större tysk, desto mindre badbyxor.

Kleptomanen Göran Persson?

Göran Persson tycks inte behöva IKEA.
Innebär det att det är fritt fram för andra svenska medborgare att knalla in i offentligt ägda byggnader och plocka med sig lite möbler de tycker sig behöva och bara betala en bråkdel av dess verkliga värde?
Eller är vissa mer jämlika än andra?

Milton Friedman är död

En av 1900-talets största ekonomiska tänkare har dött vid 94 års ålder. Mannen som inte minst inspirerade Margaret Thatcher att reformera den brittiska ekonomin från en stelnad och döende socialism värre än något Sverige sett, till en av de sista 25 årens stora framgångssagor.

Hans geni går även att beskåda i denna 30 minuter långa videointervju, där han i stillsam ton klär av den stora statens tillkortakommanden (via Kapitalisten.se).
En av höjdpunkterna är när han ifrågasätter om inte statliga program borde bedömmas på sina resultat snarare än sina avsikter, vilket är en poäng man ytterst sällan hör i den politiska debatten, trots att det borde vara den mest relevanta.

Pojkdröm uppfylld

Stor TV (40"), TV-spel (Xbox 360) och senaste NHL-spelet. En pojkdröm uppfylld att få ha de senaste spelen och en riktigt stor TV.
Nu behöver jag bara en Porsche, samt en trekant med japanska tvillingar så har jag uppfyllt alla mina pojkdrömmar.

Liberal TV-kanal?

Brittiska Channel 4 framstår allt mer som en stark liberal röst i det europeiska vänstervridna mediabruset.
Igårkväll såg jag ett program som hette "Stanley goes to Europe", av och med Stanley Johnson, den brittiske Tory parlamentledamoten Boris Johnsons far (Boris Johnson är f ö närmast att betrakta som libertarian).
Programmet klädde effektivt av hur EU slösar bort stora mängder skattemedel på helt idiotiska saker. Bl a hur EU betalar franska vinodlare för att skapa viner, som sedan slängs bort och destilleras till biobränslen. Det handlar om motsvarande 60 olympiska swimmingpooler med vin per år, och inte bara billiga viner, utan även riktiga årgångsviner.

På måndag kommer kanalen även att visa "Suspect Nation", en kritik på det brittiska övervakningssamhället och dess konsekvenser på individuella friheter.

Channel 4 har tidigare även producerat och visat Johan Norbergs Globalisation is Good. Med andra ord verkar det som om kanalen har något så unikt som en något liberal profil i sina samhällsprogram. Väl värt att uppmärksamma.

Ryggradslösa fån!

Regeringen backar om A-kassan. Ryggradslöst, ska de backa varje gång något särintresse ylar lite, eller någon inte gillar vad de hittar på?
De är trots allt en majoritetsregering, och borde då ha mandat att föra sin egen politik, och inte Socialdemokratisk politik.

Regeringens uppträdande framstår mest som någon som blivit befordrad över sin bekvämlighets- och kompetensnivå: handlingsförlamade och panikartat backande vid minsta kritik.
Deras beteende ser minst sagt ut som om de vare sig är mogna eller kompetenta nog för uppgiften, att förvänta sig 100% koncensus är orealistiskt. Trodde de att LO och Socialdemokratiska media skulle ge dem blommor och beröm för deras politik?
Det spelar ingen roll om så Fredrik Reinfeldt skulle uppfinna ett botemedel för cancer och AIDS, han skulle ändå bli kritiserad från vänsterhåll för att han "gör personal i vården sysslolösa" eller något.

Regeringen framstår som en hög ryggradslösa fån och döda hönor.

God tanke, fel lösning

En vänsterpartist vill nu sänka Riksdagsmännens löner. Tanken må vara god, men vill man höja kompetensen och minska slöseriet så är det fel medel.
Rimligare vore att avskaffa de pensioner som riksdagsmän automatiskt får efter två mandatperioder. Varför i hela friden ska riksdagsmän få en god inkomst resten av livet efter åtta års arbete, när de flesta får betydligt mindre efter 40-50 års arbete?
Är de så inkompetenta att de har svårt att hitta jobb utanför politiken, så är de uppenbart inte lämpade att sitta och stifta lagar för ett land.

Det borde vara rätt angeläget, och antagligen skapa mycket goodwill om riksdagen avskaffade sina automatiska pensioner (gärna retroaktivt). Kostnaden för dessa pensioner borde rimligtvis vida överstiga besparingarna som en symbolisk sänkning av lönerna skulle skapa.

Att sänka lönerna är en dum idé, såvida man inte tar bort dem helt och gör om riksdagen till en deltidssysselsättning som ska gå att kombinera med ett vanligt jobb (något som f ö borde vara möjligt med en mindre stat och mindre klåfingrig stat).
Redan idag är Riksdagslönerna för låga för att attrahera talanger från näringslivet, vem har lust att jobba för hälften av vad de kan få på annat håll?
Sänkt riksdagslön kombinerat med dagens yrkespolitikerskap skulle bara en gång för alla cementera den nuvarande ordningen där Riksdagen är ett ställe fyllt mestadels med inkompetenta, obildade småpåvar som borde skaffa sig ett liv.

Sven-Otto Littorin och avsaknaden av sjukdomsinsikt

Di.se har en artikel där Sven-Otto Littorin utalar sig om hur Sverige ska bryta den jobblösa tillväxten, där McKinsey förespråkar mer flexibel arbetsmarknad sätter Littorin ner foten:
Reglerna kan vara nog så jobbiga för arbetsgivaren, men de är inte roten till trögrörligheten, menar Littorin.
"Det handlar snarare om att när vi har en miljon som står utanför arbetsmarknaden. Då är man väldigt rädd om det jobb man har och vågar inte röra på sig."
Fler som söker jobb och fler företag som anställer ger en större rörlighet, är ministerns slutsats.

Snacka om att sakna sjukdomsinsikt. Att en miljon står utanför arbetsmarknaden är inte rotorsaken, det är ett symptom av den. Ett symptom av ett snårigt regelverk och stelnad arbetsmarknad där företag inte anställer, av den enkla anledningen att en anställning i princip ger dem samma ansvar som om de adopterat ett barn.

Littorin kan gott fortsätta att diagnostisera symptomen, men så länge grundorsaken inte medicineras så kommer en miljon människor att även fortsättningsvis stå utanför arbetsmarknaden.

Folk som inte förstår att de ÄR skämtet

Med anledning av det tidigare inlägget om Borat, är det intressant att se hur folk i efterhand är indignerade över sin egen flathet och relativism.

Har aningen mer sympati för folket i den Rumänska byn som spelade Kazakhstanier, även om jag tycker de får skylla sig själva de med. Håller man en dildoprotes med armen framför en kamera så ska man inte vara förvånad om man blir åtlöje.

Äntligen har Sverige en respektabel minister!

Carl Bildt steg just kraftigt i mina ögon.

"Sociala normer" och liberalism

Ser hos Captus Tidning att Johan Wennström försöker ge några missriktade kängor åt liberalismen, samtidigt som han uppvisar det traditionella "Battered Wife Syndrome" som de flesta socialkonservativa uppvisar gentemot Staten i större eller mindre grad.
Bland annat skriver han följande rätt skrattretande påstående:
Ödmjukhet och hövlighet människor emellan, som hotas av liberalismens ogenerade krav på ödeläggelse av sociala normer, hämtar möjligtvis även näring från kristenheten.

Nej, liberalism har inga krav på ödeläggelse av sociala normer, däremot krav på att sociala och moraliska normer inte ska lagstiftas. En avsaknad av lagstiftning kring sociala normer betyder knappast att sociala normer skulle "förfalla" eller försvinna.
Hur många hämtar sina sociala normer från juridiska paragrafer och lagar? Även i hårt socialkonservativa länder skulle jag gissa: ingen.
Sociala normer kommer från vår omgivning och vår kulturella bakgrund, inte från lagar och paragrafer. Normer är något som lever frikopplat från lagstiftning.
Detta bevisas inte minst av de länder som faktiskt fört liberal politik: Schweiz är bland västvärldens friaste länder (droganvändare blir inte inlåsta i fängelser, hemska tanke!), men trots detta är landets befolkning privat bland Europas absolut mest konservativa*.

Att tro att man kan lagstifta fram normer är naivt, samtidigt som det visar på rätt svag tilltro på de normer man vill lagstifta om: tror folk att normerna är så dåliga eller svaga att de inte skulle överleva och att andra inte skulle anamma dem utan lagstiftning?

---

* Lokala variationer förekommer, trots allt finns en mängd etniciteter i landet. Men dessa har kunnat fredligt samexistera under närmare 1000 år, tack vare relativt liberal politik och federalism.

Sverige är ett utflyttningsland

Som bekant finns det många driftiga människor som flytt Sverige de senaste 10-15 åren, tror HAX vid ett par tillfällen nämnt siffror i hundratusental.
Något som bekräftar denna bild är att en stor andel av besökarna till denna blogg hittat hit på Google-sökningar som "flytta till England" "starta UK bolag" och liknande söktermer. Med tanke på att bloggen har ca 400-500 unika dagliga besökare, och ca 5% hittar bloggen på de söktermerna, kan man gissa att det bara är toppen på ett isberg..
Den som tror utflyttningen slutar bara för att Sverige fått en borgerlig regering har gruvligt fel. Sverige är och förblir fortsättningsvis ett utflyttningsland: driftiga människor fortsätter att fly landet för bättre jobb, och bättre företagsklimat.

Vill regeringen säkra framtida svenskt välstånd, stoppa den massiva brain-drain som är ett faktum i Sverige, och behålla driftiga individer och företag i landet så brinner det i knutarna.
Små finjusteringar i A-kassan och marginellt lägre skatter räcker inte långt: det krävs verkliga, beständiga reformer i form av mindre regleringar, mindre byråkrati och mindre skatter.
Behovet blir än mer akut med tanke på att Sverige är ett relativt litet land med obskyrt språk: det finns ingen inneboende attraktionskraft hos Sverige som det finns hos större länder.
Den enda komparativa fördelen Sverige har i dagsläget är låga lönekostnader för högutbildad personal, men den fördelen äts snabbt upp av alla arbetsmarknadsregleringar och annan byråkrati.

Enkla principer för ett harmoniskt liv

Jag har under hösten haft ett rätt aktivt socialt liv, och träffat ett antal nya människor, varav en ansenlig minoritet verkar lida av dålig självkänsla.
Den enkla stereotypen är en tjej, ca 23 år, som tror att hon magiskt kommer att "bli hel", bara hon träffar rätt kille. Som resultat så blir hon snabbt obekvämt klängig, och tar det alldeles för hårt när intresset inte alltid är besvarat.
Det som fascinerar mig är hur folk generellt sätt alltid söker bekräftelse och acceptans externt, när de i själva verket snarare borde fundera djupare över vilka de själva är och hur de fungerar för att hitta balans.

Personligen lever jag efter ett fåtal väldigt enkla principer som fungerar förvånansvärt bra i det dagliga livet:

• Sök inte bekräftelse och acceptans externt. Välmående kommer genom att acceptera och trivas med sig själv.
• Fäst inte oproportionerlig vikt vid att bli accepterad eller ogillad/nobbad av folk du knappt känner.
• Säg vad du tycker, och säg det direkt. Att låta bli att säga saker till folk "för husefriden" är dödfött. Det osagda finns kvar mellan folk och förpestar stämningen på ett tyst sätt.
• Var inte misstänksam mot folk du har vänskaps och/eller kärleksrelationer med. Antingen litar du på dem, eller så litar du inte på dem och har inte med dem att göra.
• Ha en egen vilja. Ingen respekterar en knähund, och de som trots allt gillar knähundar kan skaffa sig hundvalpar.
• Man behöver inte "vinna" hela tiden.

Kan tyckas vara plattityder när man läser dem, men hur många lever efter dessa principer? Hur många människors agerande står i direkt strid med dessa principer? Och vilka utfall leder detta agerande till i så fall?
Det är förbluffande hur många människor som egentligen har komplicerade och destruktiva beteenden som de i princip använder på ren autopilot. Livet behöver inte vara svårare eller mer komplicerat än vad man gör det till.

Vill man dra en parallell till politik så kan man se att dessa enkla regler har en röd tråd som är förenlig med liberalism:
du lever eller existerar inte för någon annan, du lever för din egen skull och är ett ändamål i dig själv, inte ett medel för andra. Det är i grunden ditt ansvar, och endast du som kan få dig själv att må bra och vara lycklig på riktigt.

På många sätt tycks det som den i samhället dominerande altruistiska moralen har en direkt negativ effekt på människors psykologiska välmående:
de tror att de måste leva och agera för andra och genom andra på ett självutplånande sätt, med konsekvensen att de bryter mot många av de principer jag just räknat upp. Resultatet blir att folk är förvirrade och olyckliga, de tror att de gör allting rätt, men ändå fattas något. Det som fattas är att de glömt leva för sig själva.

Advokater med passande namn

Tog ovanstående bild på vägen från gymmet i lördags. Slogs av hur passande namn advokatfirman hade (även om det var något "felstavat")...

Se upp för terrorist-bebisar!

Två-åringar är tydligen farliga terrorister nu i dagarna, i alla fall om man får tro de "No Fly Lists" och arresteringsordrar som finns.
Nog för att ungar i den åldern är små monster, särskilt på flygplan, men jag betvivlar att de har så mycket mer potenta massförstörelsevapen i sitt arsenal än möjligtvis illaluktande blöjor och öronbedövande gallskrik.

Från fläskig till vältränad - en fråga om vilja

I maj-juni i år var jag fläskigare än vad jag någonsin tidigare varit, jag vägde rätt korpulenta 87kg fördelade på mina 181cm. Dubbelhaka och begynnande gubbmage med andra ord, några månader innan min 28:e födelsedag.
Jag var inte speciellt förtjust i vad jag såg i spegeln, så jag bestämde mig för att ändra vanor. För att dokumentera förändringen tog jag bilden nere till vänster.

Ändrad kost
Ut försvann en hel del kostvanor som var mindre bra: ut med chips, inget mer 2 liter Coca-Cola om dagen, mer kycklingbaserade rätter och ris istället för snabbmat och pasta. Socker och fet minimerades i kosten.
För att göra förändringen mindre dramatisk och mer human behöll jag dock söndagar som en dag då jag fick äta och dricka vad jag ville.

Ändrad träning
Samtidigt ändrade jag mina halvhjärtade "träna 1-2 ggr i veckan" till en mer helhjärtad satsning med 5 pass i veckan, 3 löpnings pass och 2 på gymmet. Det var rätt jobbigt att motivera sig i början, de sedvanliga ursäkterna man ger sig själv dök upp: "jag är för trött", "jag har inte tid", "jag gör det imorgon". Men jag pallrade mig ut de flesta dagar ändå.
Resultaten lät inte vänta på sig: efter en månad hade jag tappat ca 12kg. Under semestern i Juli ökade jag takten till ett styrke- och ett löppass om dagen, eftersom jag ändå hade tid.
Efter semestern har vanorna suttit i, just nu tränar jag ca 6 dagar i veckan: tre löpningspass och tre på gymmet.

Sammanlagt gick jag ned från 87kg till 69kg i mitten på augusti, dvs ett tapp på 18kg på knappt tre månader!
I dagsläget så väger jag in på 73kg, eftersom jag lagt på mig lite muskler sedan bottennoteringen.

Vad försöker jag säga med allt det här?
Ja, förutom att jag måste erkänna att jag är rätt stolt över min disciplin och mina resultat, så är moralen att oavsett hur mycket man låtit fläsket släppas löst, och hur lite tid man har (jag spenderar ca 13 timmar om dagen på jobb och pendlande), så går det att ändra sina vanor.
Det handlar bara om självdisciplin: när man ger sig själv och andra diverse dåliga ursäkter ("jag är trööött!", "har inte tiiid!"), så är det bara att pallra sig ut i löparspåret ändå, en timme om dygnet på löpning istället för "Big Brother" har nog de flesta tid med (i början räcker 30 minuter!). Och det känns i princip alltid bättre efteråt. Utöver en trevligare spegelbild så belönas man även med mer energi till vardags, mindre sömnbehov och bättre humör. Inte så tokigt utdelning på en investering av 30-60 minuter av din dag, eller hur?

Före och efter (maj 2006, november 2006)

Moralisk relativism och att missförstå Borat

Borats film har i dagarna gått upp på biografer världen över. De flesta skrattar nog åt "den dumme Kazakhiske journalisten" och alla hans politiskt inkorrekta upptåg.
Vad som går dessa människor rakt över huvudet är att skämtet faktiskt är på deras bekostnad. Jan Gradvall har kommenterat detta väl hos DI.se:
Häri ligger både det geniala och djävulska med Borat. Det finns en västerländsk föreställning om att vi till varje pris ska respektera andra kulturers särart.
I stället för att direkt konfrontera någon som till exempel har en nedvärderande syn på kvinnor svarar vi med att försöka vara förstående.
Konsekvenserna av denna ryggradslösa hållning avslöjas på ett förödande sätt i Borat. Den kazakiske reportern vräker ur sig de mest hårresande uttalanden om judar, zigenare och kvinnor, men får hela tiden hjälpsamma svar.

Det tragikomiska ligger med andra ord inte hos Borat, utan hos de människor, vars fördomar samt ännu värre, moraliska relativism han lockar fram i ljuset.
Det har blivit politiskt korrekt att inte ge uttryck för att vissa kulturella värden skulle vara bättre än andra: är någon från ett exotiskt land kan de ursäktas för att vara rasister, kvinnoförtryckare och mycket annat.
Det lustiga i denna acceptans är inte bara den moraliska relativismen i det hela, det ger även uttryck för en viss smygrasism: att folk som lever i diktaturer och eftersatta samhällen på något sätt inte kan hjälpa att de inte förstår grundläggande värden som t ex jämlikhet, därför kan man låta dem hållas med sina "färgstarka" vanor utan att säga ifrån.

Borat-filmen är en tidsaktuell samhällskritik mot västvärldens politiska korrekthet och moraliska relativism. Men antagligen kommer detta att gå biopubliken helt över huvudet.

Det är dags att vakna: det finns vissa moraliska värden och kulturella yttringar som är överlägsna andra värden och yttringar.
Att själv fritt få välja sin livspartner är överlägset tvångsgifte.
Könsstympningar är ingen exotisk kulturell sedvana, det är bestialiska övergrepp.

Ska det vara så svårt att säga det rakt ut?

Remember, remember..

..the 5th of november, gunpowder treason and plot.
I see no reason why gunpowder treason should ever be forgot.

Så här minutrarna innan femte november kan det vara värt att lyfta en skål för Guy Fawkes, den ende man som någonsin gått till parlamentet med hederliga avsikter.

Imorgon firas Guy Fawkes night här, men fyrverkerierna på London-himlen skvallrar om att några tjuvstartat en dag i förväg.

Lysande om trygghet

Dick Erixon har skrivit ett inlägg om trygghet, som är bland det bästa han skrivit på länge.
De två första paragraferna i sig är guld!

Fyra sekunders danskar?

Danskar måste vara rätt snabba med att "avfyra sin salva".
Kondomer insmorda med lokalbedövningsmedel för att döva känseln har blivit en storsäljare i Danmark.
Här trodde jag att kondomer i sig var en form av lokalbedövningsmedel som inte krävde ytterligare medel för att döva känseln..

TV-licens, igen

Har idag gett med mig, betalade TV-licensen. Inte för att jag tidigare fuskat, utan för att jag haft en halvledig dag och passat på att köpa en TV, en Sony KDL40W2000 40-tums LCD TV.
Eftersom jag är på hembesökslistan för beskyddaravgiften var det lika bra att hosta upp med en gång.
Men det kan det vara värt med den här läckerbiten i vardagsrummet:
Nu är kreditkortet rätt utmaxat, så jag måste betala av det innan jag fixar resten: Tv-bord och en DVD-spelare..

F ö så såg jag något synnerligen hjärndött när jag betalade TV-licensen över nätet, tydligen har de rabatt för.. blinda!

Skjutglad polis?

En av poliserna som förra året sköt ihjäl den oskyldige brasilianaren Jean Charles de Menenez i samband med undersökningarna efter London-bombningarna har varit i farten igen. Han har skjutit ihjäl en misstänkt rånare.

de Menenez var som bekant oskyldig, inte mer skyldig till terrorism än du, jag eller någon annan pendlare. Trots det blev han brutalt ihjälskjuten av polisen. Inget åtal väcktes, ingen fanns skyldig för något.
Man kan ju tycka att om en oskyldig blir ihjäl skjuten så borde någon någonstans åtminstonne vara skyldig till oaktsamhet av det grövsta slaget, särskilt med tanke på att brittisk polis enligt lag inte har mer befogenhet att skjuta ihjäl någon än vad en civil person har.

Men att polisen kommer undan med mord i en polisstat är kanske föga förvånande, det torde ju vara en av grundpelarna i just en polisstat.

Nu är uppgifterna om denna andra dödsskjutning rätt knapphändiga, men bara det att polisen är tillbaka i beväpnad tjänst är häpnadsväckande. Att han, om han nu var så oskyldig i de Menenez fallet skulle skjuta ihjäl en andra person inom loppet av ett år är snarast ett "freak of nature".
Med tanke på att de flesta poliser, även de i väpnad tjänst oftast aldrig behöver avfyra sitt vapen under hela sitt yrkesverksamma liv, så är det svårt att inte dra slutsatsen att polisen ifråga antagligen är rätt skjutglad.

Att tillåta en person som redan mördat en oskyldig människa återgå i väpnad tjänst så snart är rent oansvarigt, och om en andra dödsskjutning inom loppet av ett år inte sätter vissa frågetecken över polisens karaktär, ja, då vet vi garanterat att det är fritt fram för polis att skjuta vem som helst utan att några frågor ställs.

London är världens nya finansiella huvudstad

TechCrunch skriver om att London numer gått om New York, och blivit världens största finansiella center och huvudstad.
London har bl a under det senaste året omsatt $33,6 miljarder i börsintroduktioner, medan New York ligger efter med $26,5 miljarder.
Skillnaden förväntas bara öka de kommande åren, mycket pga de drakoniska s k Sarbanes-Oxley lagarna som införts för börsbolag i USA. Dessa har fått effekten att även många amerikanska bolag numer söker sig till de engelska börserna.

När det gäller den finansiella sektorn har Storbritannien många fördelar, även jämfört med USA: regleringarna är många, men USA håller på att komma ikapp, och jämfört med andra västländer är de relativt få. Rättssystemet är något mer sansat än det amerikanska, bolagsskatter är lägre än i USA, och regleringar i regel enklare än de flesta amerikanska delstater (med ett fåtal undantag). Noteringsreglerna på börser som t ex London Stock Exchange och den mer icke-storbolags vänliga AIM är relativt enkla.

På det hela har Storbritanniens attraktionskraft som finansiellt centra ökat kraftigt på senare tid. Dock mest pga att USA skjuter sig själva i foten gång på gång med mer regleringar och skatter.

"Intelligent tillväxt", Intelligent Design för socialister?

Religiösa stollar har sin "Intelligenta Design", vars bärande vetenskapliga legitimitet ligger i hur konkurrenten evolutionsteori inte svarar tillräckligt uttömmande på vissa områden, snarare än någon egen bärkraftig teori bortom ej uttalade men löst insinuerade gudomliga ingripanden.

Upptäckte hos Sakine att Margot Wallström nu uppfunnit motsvarande begrepp för grönröda ekonomiska teorier: "Intelligent tillväxt".
Vem sa att religiösa stollar och grönröda tomtar inte hade något gemensamt? De verkar i alla fall dela en del grundläggande värderingar kring vad som krävs för att vetenskapliga teorier ska verka bra: tro och känslor.

Mindre uppdateringar av länklistan

Har uppdaterat länklistan till höger något. Några uttalat döda bloggar har plockats bort (Globaljuggler, Spookhead, må de vila i frid, och ändra sig snabbt), några länkar har uppdaterats, och två lagts till.
Har även lagt till en länk till min andra blogg, som dock är ca 90% mindre politisk, och mer inriktad på teknik och entreprenörskap.

Länklistan har varit och är fortfarande något eftersatt (liksom designen som är av standardformat för Blogger, anno 1995), främst för att jag vare sig har tid eller ork att pilla med de sakerna.