Appropå TV-licenser: mottaget beskyddarbrev

Följande brev damp ned med posten häromdagen (klicka för större version, vissa delar raderade av integritetsskäl).
Notera den allmänt trevliga tonen, och det underliggande antagandet att jag per automatik "fuskar" och därmed omgående bör betala.
Har god lust att ringa dem och be dem skicka ut en gubbe för att kolla mig, eller vänligen hålla käft med sina brev. Jag har sett brev om beskyddaravgifter från organiserade brottslingar till restauranger som haft en trevligare ton.

Till saken hör att jag inte äger en TV-apparat, eller TV-mottagare av något slag längre, därmed är deras aggressiva ton inte bara otrevlig, den är även rent opassande.
Jag har dock ett par TV-sladdar i en låda, och kilar då och då ned till puben för att titta på fotboll eller något liknande, jag betvivlar dock att detta kräver några licenser.

Behövs staten i ett civiliserat samhälle?

Året är 2050. Det är nu 15 år sedan västvärlden reste sig ur det femåriga kaos som följde på den totalitära tid av övervakning, extrem social konservatism och ekonomisk socialism. Det totalitära samhälle som var resultatet av en epok sprungen ur rädsla efter kärnvapenbombningar av terrorister mot våra större städer föll samman under sin egen tyngd: korruption, tyst motstånd och ineffektivitet gjorde att systemet föll hastigt och plötsligt, likt järnridån fallit nästan 50 år tidigare.
Ur det efterföljande kaoset reste sig ett nytt samhälle, ett samhälle präglat av en ny framtidstro och entreprenörsanda, men med en djup misstro mot påtvingade auktoriteter.
Det som finns kvar av de gamla nationalstaterna är närmast att liknas vid ett minimalt system av lokala polisstyrkor och domstolar. De lokala polisstyrkorna och domstolarna kompletteras på sina håll av marknadsbaserade domstolar och vaktorganisationer, som hjälper lokala boendeföreningar och entreprenörer med skydd där det så krävs.
Till vardags tillåts människor leva sina liv efter eget huvud, och de gamla havererade pensionssystemen har ersatts med en nyfunnen familjeanda, där folk tar hand om sina gamla, såväl som unga inom ramen av sina familjer, sina vänskapskretsar och sitt närsamhälle.
De gamla nationalstaterna för en tynande tillvaro, och är även inom sina kvarvarande kärnområden konkurrensutsatta av privata aktörer.

Man kan fråga sig i ett sådant samhälle, skulle någon lägga märke till om nationalstaterna helt försvann? I ett samhälle som vant sig med en ultraminimal stat som knappt märks, skulle det vara en så stor förändring för dem om privata domstolar och väktarorganisationer helt tog över de ansvarsområden som tidigare tillhört även den lilla staten?

Man kan kanske tänka sig att utslagna, som t ex uteliggare skulle finna sig utan rättsskydd i ett sådant samhälle. Men vad vore skillnaden mot dagsläget? Idag har de bara illusionen av rättsskydd, utan att egentligen ha det. Och det finns inget som säger att inte privata alternativ, eller rent av vakt- och domstolsorganisationer skulle ta hand om dessa, av praktiska skäl, ren välvilja, eller rent av för att vinna goodwill av folk.

De största problemet i ett statslöst samhälle vore sannolikt samordningen privata skyddsorganisationer emellan. Vilket och vems regelverk är det som skulle gälla? Troligtvis skulle skiljedomstolar och korsavtal mellan aktörerna kunna reglera detta.

Så frågan kvarstår, i ett samhälle som vant sig med en alltmer frånvarande och minimal stat, skulle folk kunna leva harmoniskt i fred och välstånd om staten så småningom försvann helt och hållet? Nationalstaten är trots allt i en alltmer globaliserad värld en relik från en auktoritär tid då kungar styrde.
Jag vet inte svaret, men tanken är trots allt rätt intressant..

Ett viktigt meddelande om Februari från GW Bush

..när vi ändå är lite lättsamma denna helg.

Förhållandepotential systematiserat

"Taking one for the team"

Hittat på nätet, stackars sate

Fenomen som kan återaktualiseras efter vissa utekvällar...

F ö har Coors gjort en lysande reklam på ämnet.
Några glada amatörer har även gjort en väldigt informativ film som visar hur långt män ibland kan vara beredda att gå för sina vänner.

"Börsstyrelser är losers!"

Finansmannen Christer Gardell har tagit bladet från munnen i DI, och går till hård attack mot kvalitén hos svenska börsledningar och styrelser:
"De som är på börsen är väl de som inte platsar hos riskkapitalisterna. Det håller på att utvecklas ett A- och B-lag där de som sitter i börsbolagens ledningar och styrelser är losers"

Gardell pekar i en riktning jag varit inne på ett par gånger, även om han inte går lika långt i sin analys:
Ägandet på svenska börsen är generellt svagt, det finns få eller inga starka ägare bestående av grundare eller grundarfamiljer. Resultatet blir att "svansen viftar på hunden", och ledning och styrelse sitter i förarsätet istället för ägarna. Det i sin tur leder till nepotism, vänskapskorruption, ledningar som skor sig på kunders och ägares bekostnad och allt vad det innebär.
Svenska börsledningar och styrelser har i stort avsevärt mer gemensamt med offentlig förvaltning än verkliga, nyskapande entreprenörsorganisationer.

Och som Gardell säger: de verkligt skickliga spelarna sysslar antagligen med skapande verksamhet, som riskkapital, istället för att ägna sig åt den relativt enkla verksamheten att förvalta ett dukat bord samtidigt som de passar på att ta ett skrovmål själva då och då.

Sverige behöver mindre ansiktslösa institutioner som ägare, och fler starka och driftiga grundar- och familjeägda företag. En bra början vore att avskaffa förmögenhetsskatten och 3:12 reglerna, samt avreglera byråkratin kring företagande.

När fredliga aktivister blev Statens fiender

Som bekant har Habeas Corpus i praktiken avskaffats i USA nyligen. Allt för att "effektivare kunna bekämpa terrorister".
Vilken typ av terrorister är det då som bekämpas?
Jo, tydligen är det inte bara islamister, utan även en och annan person som sätter sig upp mot att Staten stjäl land från dess rätta ägare och ger bort det till andra privata intressen som har bättre politiska kontakter.

Lauren Canario, en välkänd libertariansk frihetsaktivist, som protesterat mot utfallet i "Kelo vs New London"-fallet, har nyligen frihetsberövats, enligt hennes nära vänner Kate och Russel Kanning.

Enligt bloggen "International Libertarian" (och även forum-uppgifter från paret Kanning) så hålls Canario under vad som med stor säkerhet kan betecknas som inhumana omständigheter:
Hon är formellt anhållen för att ha inkräktat på någons mark, trots att hon har ett giltigt hyresavtal med markens rättmätiga ägare.
För detta s k brott så hålls hon i Yorks högsäkerhets fängelse för psykiskt rubbade brottslingar. Hon hålls i bojor en stor del av dygnet, i ett rum med starka ljus, 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Hon får inte kommunicera med världen utanför och hon har heller vare sig fått kontakta advokat eller fått en advokat tilldelad till sig.
Kan tyckas något överdrivet, när brottet utförts av en harmlös medelålders kvinna, och utgörs av att fredligt protestera mot ett domstolsutslag som är extremt impopulärt i hela USA.

Men med de inskränkningar på rättssäkerhet och friheter som skett de senaste åren, så är det lätt hänt att bli "en fiende till Staten", allt som krävs är att en byråkrat eller politiker säger att du är det, och du kan släppas iväg och glömmas bort.
Vad brukar länder kallas där folk släppas bort och blir inlåsta mitt i natten för att de knystat emot politiker eller deras beslut?
De länder här i väst som inte redan är där, är på väg dit i rasande takt. Känner ni er säkrare nu?

Mansförtryck

Jag slutar aldrig förvånas över hur långt feminiseringen av samhället gått i vissa avseenden.
Det är i dagsläget helt rumsrent att skälla på män för att "de är mer aggressiva och våldsbenägna", "bara tänker på sex" och mycket mer för att bara nämna några av de beskyllningar män får utstå vardagligen.
Samtidigt är det närmast att beteckna som hädelse om någon (framförallt män) skulle påpeka typiskt "kvinnliga" karaktärsdrag som t ex lynnighet, ständigt ändrade åsikter (under kraftiga påståenden om att "de alltid tyckt så/velat det"). Nämn något i stil med detta och det upphettade chauvinist-stämpeljärnet svingas genast upp mot dina panntrakter.

Det tycks som om å ena sidan är det helt ok att erkänna att män är de biologiska varelser de är (då främst med negativa attribut), samtidigt som det är ytterst förbjudet att påstå något liknande om kvinnor, i alla fall om något negativt skulle nämnas (kvinnors överlägsna simultanförmåga och emotionella intelligens kan dock med fördel nämnas).
Paradoxalt nog förväntas dock männen förtränga alla biologiska impulser i alla sammanhang, medan kvinnor med lätthet kan ursäktas med att "de har ju PMS", eller går igenom "en fas".

Om en man, Gud förbjude följer sin naturliga impuls att kika ned i den heta kvinnliga kollegans väl tilltagna urringning så är det mannen som potentiellt gjort sig skyldig till sexuellt trakasseri om kvinnan inte gillar blicken. Någon som helst "skuld" för icke-händelsen verkar inte finnas hos kvinnan som gjort sitt bästa för att visa så mycket som möjligt av sitt decolletage.

Män ska förtränga de minsta och mest oskyldiga av biologiska impulser, under förevändningen att "vi borde kunna kontrollera oss".
Hur skulle det låta om kvinnors taskiga och lynniga humör tre dagar i månaden bemöttes med "de borde kunna kontrollera det"?
Min gissning: ett par utklösta ögon.

Det verkar som om samhället, både det civila och offentliga fullständigt tappat kopplingen mellan karta och omgivning. Istället för att fokusera på lika rättigheter har det i många sammanhang blivit en fråga om att straffa män för alltifrån tidigare verkliga och inbillade synder, såväl som för deras själva natur.
Och vad som möjligtvis är än värre än ett gäng rabiata manshatare, är de ryggradslösa s k män som gång på gång kryper och ber om ursäkt för att de föddes med testosteron i blodet.

Det är nog dags för en seriös mansrörelse som motvikt till det radikalfeministiska fjolleriet som spritt sig över samhället som ett kvävande täcke.
Det handlar inte om makt, men det handlar däremot om lika rättigheter, likhet inför lagen och om att låta män veta att de inte ska behöva förneka sin natur till gränsen av självutplåning, be om ursäkt för sin existens och bete sig som kastrerade chihuahua:or.

---

Not: Nej, jag har inte hamnat i något klammeri om någon nu trodde det. Men jag förbehåller mig den fulla rätten ge opassande kommentarer, dåliga skämt, kika ned i urringningar som inbjuder till det och uppskattande spana in söta tjejer med korta kjolar eller tajta byxor.

A-kasse obligatorium = idioti

A-kassan ska bli obligatorisk. Varför?
Är det en borgerlig eller socialistisk regering som sitter? Antagligen lite av båda.
Idioti.

För övrigt kan man ifrågasätta om inte ett obligatoriskt a-kasse medlemskap bryter mot grundlagen.
Med tanke på att att det finns flertalet möjliga a-kassor för folk att vara medlemmar i, så torde det vara att jämställa med ett föreningsmedlemskap.
Så vitt jag vet så garanterar svenska grundlagen associations- och föreningsfrihet. Dvs man har rätt att vara medlem i vilka grupper som helst, men även rätten att inte tvångsanslutas till någon.

Det är en synd och skam att en regering som åtminstonne ibland flirtar med tankar kring en viss grad av ekonomisk och social frihet ska införa ytterligare ett tvång.
Det finns inget som helst försvar för ett a-kasse obligatorium, såvida man inte är en riktigt rödnosad socialist som gillar tvång.
"Nya Moderaterna" kanske har tagit steget fullt ut?

Pär Nuders lördagsintervju - komik på hög nivå!

Lyssnar just på Ekots lördagsintervju med Pär Nuder - det är komik på hög nivå!

Nuder verkar ha missuppfattat saker och ting till den grad att han tror att han måste vara än mer arrogant och självgod än Göran Persson för att vara en allvarlig kandidat till posten som socialdemokratisk partiledare.

Snälla, Nuder som partiledare! Det skulle garanterat förpassa svensk vänster ut i vildmarken för ytterligare ett par mandatperioder.

Lika som bär?

Det finns inga som helst likheter mellan YouTubes och PornTubes loggor (avd. saker man kollar upp på fyllan).

..också lite korkad internet-reglering

I Storbritannien finns sedan 1995 en s k "Disability Discrimination Act".
Den har relativt nyligen börjat tillämpas på.. Internet-sajter.
Det innebär att företag som inte tillhandahåller sajter som kan läsas av internetläsare för blinda (som antingen läser upp sidor eller genererar blindskrift) kan bli skadeståndsskyldiga.
Det står handikappade fritt att stämma företag i enlighet med denna lag, och brittiska myndigheter har redan varnat tusentalet brittiska företag om att deras sajter inte är i enlighet med lagen.

Vidare kan man notera att det brittiska rättssystemet har ett system där folk betalar sina egna rättegångskostnader. Dvs om ett företag blir stämt, men vinner, så betalar de fortfarande sina egna kostnader. Kombinera detta med de "ambulansjagande" advokater som söker stämningsfall och lägger ut bombmattor av stämningar i hopp om att vinna några, så har du en katastrof för småföretag. Det är något som kan driva mindre företag i konkurs om de blir stämda ett par gånger, även om de vinner.

Nu är väl ingen för diskriminering, men man kan ifrågasätta visheten i att alla internetsajter ska vara tillgängliga för t ex blinda enligt lag.
Vissa internet-sajter är rätt beroende av den visuella upplevelsen och effekterna.
Att alla sajter ska vara tillgängliga i blindskrift är i sig lika absurt som om blinda skulle börja stämma de brittiska tidnings motsvarigheterna till Slitz m fl, för att det inte gick att se de fejkade D-kuporna i blindskrift.

Korkad arbetsmarknadslagstiftning: förbjudet att konkurrera på erfarenhet

Medan många andra länder väljer att avreglera sina arbetsmarknader går Storbritannien i rask takt i motsatt riktning. Bl a har ny hård lagstiftning om diskriminering baserat på ålder och erfarenhet nyligen stiftats, vilket föranledde ett mail med följande innehåll från en rekryteringsfirma jag har sporadisk kontakt med:
From a client perspective, we no longer promote candidates to them or advertise their vacancies by referring to years of experience or using age-related terms to describe their company or the role – e.g. dynamic or mature as statements like this can be construed
as discriminatory.

Med andra ord blir det avsevärt svårare för arbetssökande att kvalificera huruvida de är överkvalificerade eller för oerfarna för ett jobb som de tittar på, samtidigt som det blir svårare för företag att hitta folk utan långdragna test för att mäta någons kunskap och erfarenhet.
Idioti på hög nivå som slår både mot arbetssökande och arbetsgivare.

Sen när blev det diskriminerande att ha erfarenhet?!
Det är rätt enkel matematik: ser man till t ex IT-branchen är det rätt uppenbart att en ny utexaminerad student är mindre lämpad att ha huvudansvaret för utvecklingen av ett storskaligt banksystem, än någon med mångårig erfarenhet av liknande uppgifter.
Men sånt sunt förnuft verkar inte hindra politiker från att förbjuda just det sunda förnuftet.

Libertarianer är roligare

Sydsvenskan har en artikel från September som talar om libertarianismens starka inflytande på amerikansk populärkultur.

Intressant läsning. Även intressant sidnot att se att en av Ali Esbatis favorit komiker (slutsats baserad på hans återkommande länkningar till Stewart-material), Jon Stewart, ofta och öppet flirtar med libertarianska idéer.. :)


Hittat via Liberala studenter Linköping. För övrigt lite beklagansvärt att jag inte kände till (?) föreningen under min tid vid Linköpings universitet (1998-2001). Visserligen hade det kanske inte spelat någon roll, då jag vid tidpunkten var lika intresserad av politik som av en rotfyllning..

Dagens kommunistiska invektiv

"Anarko-fascism"
Från Flamman om "Timbro-högern".

Låt oss se sammansättningen av ord:
Anarkism - utan härskare eller stat.
Fascism - auktoritär ideologi där staten är allt och alla underordnade den.
Motsatsförhållande någon?

Får medges att uttrycket inte bara är milt psykedeliskt, det är rätt kreativt också.

Sök, och du skall finna

Det är intressant att se hur drevet nu går i Sverige mot den nya regeringen. Uteblivna TV-licenser och skatter för barnvakter (något som inte ens skattemyndigheten verkar intresserade av att ta i) blir uppblåsta till massiva skandaler och de utpekade blir utmålade som skurkar i klass med Charles Manson.

För att ställa saker i perspektiv kan jag fråga de av bloggens läsare som är föräldrar:
Har ni någonsin haft barnvakt när ni ska ut en kväll eller något? I så fall, anmälde ni och betalade ni alla skatter? Eller gav ni helt enkelt grannens tonårsdotter en hundring eller två som tack för besväret (lagbrytare!)?
Ska man dra benhårt så kan man fråga sig om många vuxna barn som bor hemma och deras föräldrar inte var skattesmitare fram till gåvoskattens avskaffande: De som i vuxen ålder bott "hemma", ätit gratis, bott gratis osv borde väl hårt uttolkat ha betalat antingen gåvoskatt eller förmånsskatt på det? (Nya uppslag åt er, kära drev, kolla vilka politiker som hade vuxna barn boende hemma innan 2005).

Det mest intressanta är dock inte det totalt snedvridna perspektivet i sammanhanget, det intressanta är drevet självt. Var var denna grävande och detaljerade journalistik under förra regeringens tid? Ni hade 12 år på er att gräva fram ett och annat bortom de pinsamt uppenbara fallen av hyckleri och självbelönande.
Min gissning är att förra (s) regeringen är minst lika ljusskygg i sina privata förehavanden. Kolla gärna upp hur många Socialdemokratiska riksdagsmän och kommunpolitiker som själva (eller deras släkt/bekanta) tjänat pengar och förmåner på beslut de varit med och tagit.

Nej, dagens granskning har nog i allra högsta grad att göra med journalistkårens generella politiska läggning, mer än att dagens regering på något sätt skulle vara mer ljusskygg än den förra.
Gräver du tillräckligt mycket i folks förflutna så kommer du att hitta ett och annat lagbrott, särskilt om du tar en paragrafryttar-uttolkning av lagarna. Det är ett enkelt faktum i dagens samhälle, där lagarna går att räkna i tiotusental, och lagböckernas omfång är omöjligt att greppa under en människas livstid.
Under en hårt granskande lupp är nog alla lagbrytare, på ett sätt eller annat.

Skattesänkningar, media och "5% är mindre än 3,6%"

Vänstermedia går nu ut hårt med att Alliansens skattesänkningar "bara är för höginkomsttagare", bl a skriver N24 att Hårdlanserad tusenlapp bara för höginkomsttagare.

Senare i texten framgår följande:
Fullt utslag blir det först på inkomster över 300 000 kronor om året, då skattereduktionen blir 11 000 kronor om året, motsvarande drygt 900 kronor i månaden.
..vilket motsvarar ca 3,6% av deras inkomst. Och så:
För låginkomsttagare som tjänar 100 000 kronor om året ger nya budgeten 5 000 kronor mer över, när skatten är betald, erfar Näringsliv24.
..vilket motsvarar 5% av deras inkomst.

Rätta mig om jag har fel, men mina basala matte-kunskaper säger mig att 5% är mer än 3,6%. Så hur kan då skattesänkningarna bara vara för höginkomsttagare?

Slutligen så fastnar ett litet skratt i halsen på mig när jag inser att många verkar anse att 300 000 om året, eller ca 25 000 i månaden i lön gör någon till "höginkomsttagare".
Med den måttstocken är brittiska bartenders rena överklassen, i sydöstra England tjänar de oftast en bit över 25 000 kronor i månaden. Efter skatt.

Många män i Stockholm som är smyg homosexuella?

Aftonbladets läsarfråga idag, om "Stockholmare haft sex med sina grannar" visar med all tydlighet på hur exakta och vetenskapliga nätenkäters svar tenderar att bli.
Av de som svarar "Ja", så är 68% män. Man skulle ju kunna förvänta sig att fördelningen, om den vore vetenskaplig vore mer jämn.

Slutsatsen man kan dra: nätenkäter är antingen extremt oprecisa, eller så är det extremt många män i Stockholm som är bögar lite i smyg och gärna tar sig en omgång med granngubben.

Ordet "Cattle class" får snart en helt ny mening

På engelska brukar man ibland kalla economy class på flygplan för "cattle class", pga folk ofta får sitta trångt som boskap.
Nu verkar det som om säkerhets-nazisterna är ute efter att ge uttrycket ytterligare en dimension.

Man kan fråga sig varför? "Säkerhet"? Ja, om eventuella terrorister vore förståndshandikappade kanske.
Alla dessa ingrepp börjar få mig att fundera på om allt helt enkelt inte bara är ett experiment i att se hur långt framåt folk böjer sig för herrefolket innan de får nog.

"Ofan, de tog elektroniska märkningen utan större protester? Ska vi se hur de reagerar på obligatoriska analsonderingar?"

Habeas Corpus, 1215-2006

Ett videoklipp varje individ på det västra halvklotet borde se.

Habeas Corpus, en grundpelare i rättssäkerheten och friheten är permanent död i USA. En grundpelare som dessutom pre-daterade USA som land med åtskilliga hundra år och har sina rötter i medeltiden.
Men varför skulle folk behöva grundläggande rättigheter de haft sedan medeltiden? Vad visste man om "frihet" då?

Ibland vänder sig min mage..

(Via Sp3tt)

The spin stops here?

Fox angående den Mark Foley skandalen?
(Jag antar att det är ett montage..)

Fredspriset till värdig vinnare

För en gångsskull gick fredspriset till en värdig vinnare, och inte någon halvsuspekt fd terrorist, diktator eller tandlös byråkrati.
Mikrolån har visat sig vara oändligt effektivare på att bekämpa fattigdom än några bistånd. Samtidigt har Grameen Banks insatser varit extremt framgångsrika: i Bangladesh har fattigdomen sjunkit kraftigt sedan verksamheten började, och tack vare Grameen Bank är Bangladesh på god väg att uppnå FN's "Millenium Target" om sänkt fattigdom inför måldatumet 2015.

"Borelius-affären" och mainstream-medias hyfs

De senaste dagarna har media bevakat nya ministern Maria Borelius politiskt inkorrekta förehavanden i det förflutna.
Idag t ex seglar det upp att hon och hennes man ägt en svensk fastighet via bolag på skatteparadiset Jersey.
Vad ingen verkar nämna är det som verkar vara källan till dessa uppgifter, Socialdemokratiske bloggaren Magnus Ljungkvist, som varit den som grävt fram dessa uppgifter.

Man kan fråga sig var mainstream-medias hyfs finns? Inga hänvisningar till källan överhuvudtaget.
Skulle t ex Expressen stjäla undersökande reportage från Aftonbladet skulle det sannolikt bli ett herrans liv. Varför är det då ok att börja skriva om saker andra grävt fram, utan minsta fotnots hänvisning om vem som grävt, bara för att det handlar om en bloggare?

Så gällande "Borelius-affären"
Vad gäller Borelius kanal-ö bolag så betvivlar jag dock att sanningen är så dramatisk som media och andra utmålar den till. Så vitt jag läst har hon, med sin man bott i Storbritannien de senaste fem åren, fram till september i år. Svensk skattelagstiftning har dock något godtyckliga regler när det gäller utlandsboende svenskar som äger mer värdefulla fastigheter i landet. Äger man en mindre fastighet i Sverige så är det som regel ok, men börjar fastigheten framstå som mer lyxig (har hört lösa rykten om marknadsvärden över 6 miljoner kronor), så kan skattemyndigheten besluta att den utlandsboende har "väsentlig anknytning" till Sverige, och därmed är oinskränkt skatteskyldig i Sverige, oavsett om de betalar skatt utomlands eller inte.
Resultatet är att en utlandsboende med otur kan få betala dubbelskatt: i landet där de bor, plus Sverige. Även med hög inkomst kan det bli tufft ekonomiskt om man måste betala 65% av sin inkomst till Sverige och 40% till Storbritannien..
Vad gäller bolagets placering på Jersey istället för UK är det inte heller märkvärdigt: lägre skatt, avsevärt lägre administrations- och driftskostnader än ett UK bolag kan allt vara önskvärt för ett bolag som bara håller tillgångar och inte har någon verksamhet. Jersey-bolag är heller inget märkvärdigt eller suspekt i Storbritannien, särskilt inte för utlänningar, som i regel inte är skattskyldiga på utlandstillgångar.

Storm i en vattenpöl med andra ord.
Slutligen kan man fråga sig varför det inte blev någon mediastorm och drev när Göran Persson bröt mot arbetsmiljö lagstiftning på sin herrgård?

Effektfullt bildval

Sven-Otto Littorin har gått ut och erkänt att han rökt på.
Passande nog har Aftonbladet hittat en effektfull bild, där Littorin ser lagom hasch-tomtig ut.

Det är inte laget, det är systemet dumbom!

Runt och efter val, både i Sverige, Storbritannien och nu snart i USA så är det smått lustigt att se hur folk ivrigt hejar på sitt lag: antingen "heja röda!" eller "heja blå!".
Folk verkar ha en tro att om bara deras "lag" får komma till makten så kommer de att fixa alla havererade system och få dem att funka som smort.
Bara de blå kommer till makten blir det ordning i skolan. Bara de röda kommer till makten så blir vården jättebra.
Det hela är i bästa fall ett massivt självbedrägeri.
Politik går kortfattat ut på en sak: belöna dina vänner, straffa dina fiender. Inget annat.
När väl "ditt lag" kommer till makten så kan du räkna med att de kommer att missbruka systemen minst lika mycket som motståndarna gjorde innan det: de kommer att rikta skattepengar till sina särintressen, gynna sina vänner med fördelaktiga lagstiftningar och regleringar som stänger ute jobbig konkurrens.

Mest övertydligt är detta förhållande kanske i USA, som liksom mycket annat är före andra i detta avseende:
Demokraterna vill bygga upp en massiv överreglerad välfärdsstat enligt europeisk modell, för att vara sina statligt anställda och fackliga bundsförvanter till lags.
Republikanerna däremot talar gärna om "small government" och entreprenörskap, men i själva verket så skapar de regleringar som gynnar deras vänner i ledningarna på storföretag, samtidigt som de för över massiva belopp av skattebetalarpengar ned i nämnda vänners kassor genom diverse statliga kontrakt för t ex "återuppbyggnad av Irak" och militära ändamål.

Resultatet: oavsett vänster eller höger vinner, så är det skattebetalarna och den fria marknaden som får betala när vinnarna ska belöna sina vänner och straffa sina fiender.

Med andra ord: det är inte laget vid makten det är fel på. Det är systemet. Så länge som staten är mer eller mindre allomfattande så kommer politiker att missbruka makten som kommer med den för sina egna ändamål och intressen.
Den som på allvar tror att alliansen kommer att lyckas med att "fixa och finjustera den svenska modellen" så skola och vård plötsligt börjar fungera, eller låta bli att missbruka utnämningsmakten från gång till gång, kommer nog att få se sig ha gruvligt fel.

"Kulturpolitik"

Mycket har gjorts i bloggosfären om tillsättandet av en gammal Timbro-boss till posten som kulturministern.
Bäst av allt sammanfattades det nog av henne själv:
"Man kan se kulturskapare som permanenta bidragstagare eller som självständiga individer. Jag föredrar att se dem som det senare".

Smakdomare?
Men, för att bemöta hennes belackare, som är livrädda för fördumning av kultur mm, så kan man fråga sig, varför ska vi behöva ha tillsatta politiker som smakdomare över vilken kultur som är "bra" och "dålig"? Är pöbeln för korkad för att veta sitt eget bästa och för att välja själva får man anta?
Vilka framstående kulturmänniskor har det tidigare Socialdemokratiska kulturdepartementet givit oss? Har svårt att komma på någon.
Kontrastera detta med USA's historiskt sett obefintliga kulturpolitik, som trots allt givit oss Twain, Hemmingway, Edgar Allan Poe m fl, för att nämna några. Knappast McDonalds-kultur om ni frågar mig.
Och ja, poängen är att obefintlig kulturpolitik är den enda goda kulturpolitiken.

"Tillgängliggörande" och "The Long Tail"
"Tillgängliggörande" kanske någon annan slänger ur sig, smal kultur ska väl också ha en chans.
Javisst, och det har den i dagens samhälle, faktiskt en bättre chans än någonsin tidigare i världshistorien och det helt utan politiska ingrepp.
Fenomenet kallas i vissa kretsar för "The Long Tail", vilket kortfattat går ut på att tack vare Internet har smal och obskyr kultur fått en lysande chans då det inte längre är avgörande om ett verk är på prominent hyllplats eller inte i en bokhandel.
För att exemplifiera kan nämnas att en vanlig större bokhandel kanske innehåller ca 10 000 titlar. Amazon däremot har uppmot 2 miljoner boktitlar, och håll i er, 98% av alla böcker säljer minst ett par exemplar varje kvartal.
Vad innebär det? Jo, där aktörerna på "kulturmarknaden" (böcker, musik, film mm) tidigare varit beroende av ett fåtal stora hits, så rör sig marknaden i motsatt riktning: hitsen har tappat i betydelse, samtidigt som nisch-marknaderna, den smala delen av "svansen" på marknaden börjar närma sig samma storlek som mainstream-delen av marknaden.

Med andra ord konsumerar vi idag mer "smal" nisch-kultur än någonsin tidigare i världshistorien.
Allt detta möjliggjort av ett fåtal faktorer:

• Mindre beroende av geografiska och lokala faktorer (internet har inga avstånd).
• Minskade kostnader för "lagring" och distribution av kultur (ettor och nollor är billigare än hyllplats).
• Nya "kulturfilter" som hjälper folk att enkelt hitta just det de vill ha, och kanske rent av det de inte visste att de ville ha (Google, iTunes provlyssningar och kund skapade playlists, Amazons bokrekommendationer och andra mer nischade "filter" och sökmotorer är alla goda exempel).

Så, den som tror att staten måste ge bort skattepengar för att "tillgängliggöra viss kultur" har gruvligt fel: det konsumeras nisch- och smalkultur som aldrig förr, och det börjar finnas mer möjligheter att hämta pengar i nischerna än i mainstream-kulturen, en kombination som marknaden inte kommer att missa.
Så bered dig på att fortsätta upptäcka nya kultur- och mediaupplevelser du aldrig trodde du ville ha de närmaste 10-20 åren.
Du har redan gjort en bra början, du läser trots allt en blogg.

"War on drugs" finansierar fienden i "War on terror"

Den brittiska vänstertidningen "New Statesman" uppmärksammar i det senaste numret hur kontraproduktivt kriget mot drogerna är: den misslyckade politiken mot opium-odling i Afghanistan driver odlarna och därmed vinsterna från odlingen rakt i händerna på Talibanerna och Al Qaida. Med andra ord så lyckas USA genom sitt "krig mot drogerna" direkt finansiera sina fiender i "Kriget mot terrorismen".

Bara att välja, vilket krig vill ni ge upp? Opium, som är basen för heroin står för hela 51% av BNP i Afghanistan.
Vidare så innebär kriget mot drogerna att drogpriserna blir onödigt uppblåsta, pga premien som krävs för riskelementet med illegal verksamhet. Resultatet blir desperatare och mer brottsbenägna missbrukare och användare, högre vinster för de ljusskygga element som säljer drogerna på en illegal marknad, och i slutändan mer pengar till Islamistiska terrorister.

Den inbitne anti-drog korsfararen kommer säkerligen med en envishet lik Don Quijote's att säga emot och säga att rätt handlingsväg är att bekämpa drogerna ännu hårdare.
Men, hur i hela friden ska man kunna hålla drogerna utanför våra gränser, om vi inte ens klarar att hålla dem utanför våra högsäkerhets fängelser?

När är en våldtäkt inte grov?

Aftonbladets förstasidesrubrik till följande nyhet.
Får mig att reflektera lite: när fan är en våldtäkt inte grov? Om gärningsmannen försöker småmysa med offret lite efteråt?
En våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt.

Välriktade annonser?

Googles metoder för att rikta annonser börjar bli skrämmande träffsäkra..

Lån som förändrar liv

Jag har en tid försökt hitta någon välgörenhet som är förenbar med liberal ideologi. Jag är naturligt rätt skeptisk till en stor del av den välgörenhet som finns, eftersom de ofta är av naturen av att sätta plåster på något som behöver en hjärttransplantation. Vidare är jag inte förtjust i hur vissa organisationer lobbar för att de ska få skattepengar.
Det väsentliga för mig med en välgörenhet är att den ska hjälpa folk hjälpa sig själva: inte bara dela ut fisk, utan hellre fiskespön och fiskarutbildning för att förgripa mig på en gammal metafor.

Nu tror jag att jag hittat något: Kiva.org.
Kiva är ett initiativ för att koppla samman små entreprenörer i tredje världen med mikrolånsgivare i väst. Pengarna investeras oftast direkt i deras affärsverksamhet. Mikrolånen är oftast rätt små, men resultaten som de gett på olika håll är anmärkningsvärda, troligtvis för att de faktiskt går rätt in i produktiv verksamhet.
Vidare är välgörenhetsaspekten intressant: det handlar inte om att ge företagare i tredjevärlden pengar, det handlar om att låna ut pengar, dvs de får ta ansvar för pengarna de få. Enda välgörenheten ligger i att de faktiskt får lån, och att lånen är räntefria.

Kiva i sig är intressanta, de verkar ha fått välsignelser från rätt många håll, bl a Bill Clintons "Clinton Initiative". Vidare så låter Kiva företagarna hålla dagbok över väsentliga händelser i deras affärsverksamhet, så de som lånar ut sina pengar kan se med jämna mellanrum hur deras pengar använts.

Personligen tror jag att denna typ av verksamhet har framtiden för sig, kan man skala upp verksamheten kring mikrolån för att hjälpa människor i tredje världen bygga upp entreprenörsverksamheter så går pengarna till direkt produktiv verkan, med ansvarshållning.

Vem får skulden för en valutakrasch?

Per Bylund har några intressanta tankar kring monetär politik hos Moderskeppet.

Själv har jag ibland funderat kring detta. Nu är jag absolut ingen expert på monetära system, men såvitt jag kan se, så sedan guldmyntfoten övergavs (då pengar var uppbackade av ädelmetaller), så är dagens monetära system uppbackat av.. ingenting.
Det enda som håller systemet någorlunda stabilt är räntor och konkurrensen mellan olika valutor, uppbackade av ingenting annat än förhoppningar, framtida skatteintäkter (cirkulärlogik någon?) och tom luft.
Samtidigt så smygbeskattas självklart folk från andra hållet, nämligen av inflationen på låtsaspengarna. Lysande.

Att nationalstater gav upp systemet där valutor var uppbackade av ädelmetaller är föga förvånande, i och med det fick de via sina riksbanker i princip en oändlig sedelpress med vilken de kan trycka ut så mycket pengar de vill.
Slå ihop "sedelpress uppbackad av ingenting" med dagens moderna "fractional banking", dvs systemet där licensierade banker också i princip har sina egna sedelpressar, då de kan låna ut pengar som inte existerar, i och med att de endast behöver backa upp sina lån med en bråkdel av utlånade och inlånade belopp.

Vad får man? I mina lekmanna ögon och öron ser det i alla fall ut som ett veritabelt korthus, uppbyggt för att nationalstater ska ha sina små sedelpressar. Systemet ser inte ut att vara uppbyggt på något speciellt marknadsekonomiskt sätt..
Snarare är det ett klassiskt pyramidspels upplägg, i stil med de pensionssystem som de flesta västerländska länder fortfarande har (och Sverige tidigare hade).

Men vad händer om och när dagens valutasystem havererar? Vem kommer att få skulden?
Jag kan sätta en rätt god slant på att folks vrede, ivrigt påhejat av ett gäng demagoger kommer att vända sig mot "kapitalismen" och marknadsekonomin, trots att det som vanligt snarare är nationalstatens kletiga fingrar som är skyldiga. Samtidigt som det ur askan ur det gamla reser sig något än värre.

Nu hoppas innerligt att jag har fel, både i min analys och i min slutsats.
Men skulle det ske, så kom ihåg: "Vad var det jag sa?".

Skillnaden mellan civilt självförsvar och polisers "självförsvar"

Dilberts skapare Scott Adams har några intressanta iaktagelser om graden av våld som poliser kan använda utan att några ögonbryn höjs.

Politiker i ett nötskal..

Gör som jag säger, inte som jag gör.

Vapenliberalt citat

"Laws that forbid the carrying of arms ... disarm only those who are neither inclined nor determined to commit crimes.
Such laws make things worse for the assaulted and better for the assailants, they serve rather to encourage than to prevent homicides, for an unarmed man may be attacked with greater confidence than an armed man."
- Thomas Jefferson

Åldrandets fördelar

På senare tid har jag förutom mina vanliga nojor om att bli fet, flint eller se ut som närmare 30 börjat fundera onödigt mycket på livet.
Vad har jag åstadkommit? Vad hade jag velat göra mer av? Varför känner jag plötsligt ett sug efter att slå mig till ro, skaffa 1,5 barn och Volvo, samtidigt som jag vill bo själv, ha min frihet och tre bisexuella älskarinnor som gillar varandra minst lika mycket som mig?
"30-årskris" skulle nog någon kalla det.

Nåja, att börja nå sin "ungdoms ålderdom", för att stjäla ett uttryck från Ulf Lundell, har trots allt sina fördelar. När man var yngre så tedde sig interaktioner med andra människor mest kaotiska och oförutsägbara, kombinera det med en ung människas naturliga osäkerheter och du har.. de flesta 19-åringar.
När man blir äldre blir dock dessa interaktioner på förhand mycket mer förutsägbara, ofta till ett visst surrealistiskt komiskt värde.

Igår satt jag vid McDonalds i Leicester Square med en kompis och åt vid 23:30 tiden, när vi såg ett litet gäng med tre rätt söta tjejer och en kille. Jag tyckte dock något i deras kroppspråk var lite annorlunda när killen i gruppen tog ett foto av de tre tjejerna ihop, vilket ledde till följande interaktion:
- Jag kan slå vad om att de två tjejerna till höger är ett lesbiskt par, tjejen till vänster är flickvän till killen som tar kort, och han behöver bekräftelse av sin flickvän när de är ute med de lesbiska tjejerna för att inte känna sig osäker.
- Näää, de är alldeles för snygga för att vara lesbiska!
30 sekunder senare: De två tjejerna till höger börjar hångla loss, killen som tog fotot tittar snabbt på dem med en lätt trevande blick, innan han flyger på sin tjej och hånglar loss med henne.

Är det bara jag, eller finns det inte något rätt bisarrt komiskt över att börja kunna läsa och förutsäga helt okända människor i relativt stor detalj utan att anstränga sig?

Helgens uttryck

"Friends with benefits".

..helt klart elegantare och mer finkänsligt än den svenska motsvarigheten till uttrycket.