Politisk identitet

Har tydligen blivit utmanad igen, denna gång av Johan Folin. Dock ett intressant test, så jag tar och svarar på det:
1) Politisk ideologi du förespråkar?
Libertarianism. Att aggressivt våld samt bedrägeri för att uppnå personliga eller politiska mål är fel är en grundbult i min övertygelse, oavsett om det är en eller en miljon människor som stödjer det. Ingen annan har rätt till din kropp, eller produkterna av dess arbete utan ditt medgivande. Dessa två övertygelser medför att varje individ bör vara suverän, och att en nationalstat, vare sig diktatorisk eller "demokratisk" har någon moralisk rätt att bryta mot dessa två principer.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Alla ideologier som ger ett ansiktslöst kollektiv ohämmad makt över enskilda individer. Kommunism och extrema varianter av socialism är de som närmast väcker mitt förakt. Ingen annan ideologi har dödat fler människor än kommunismen. Kommunismen får nazismen att framstå som en söndagspicnic, trots det så verkar ideologin sorgligt nog vara fortsatt rumsren och lockande.

3) Materialist eller idealist?
Både och. "Rationell egoist" passar nog bäst. Varje människa är ett ändamål i sig, och bör aldrig vara ett medel för någon annans ändamål.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Pliktetik. Finner Kants kategoriska imperativ lockande, även om det är svårt att leva efter i praktiken.

5) Politiskt uppvaknande?
Har hänt i omgångar. Sena gymnasiet fick mig att gå från rabiat socialist till socialliberal.
Årsskiftet 2004-2005 var en period av självrannsakande, då jag slutligen tog steget från socialliberal till libertarian.

6) Politisk detour?
Rabiat socialist fram till ca 19 årsålder. Uppvaknandet var när jag insåg att ett visst system inte kommer att göra onda människor goda, utan det bästa vi kan göra är att försöka skapa en kontext där människors egoism och självintresse på bästa sätt kan motiveras att riktas till produktiva ändamål för samhället.

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Svårt att säga, då det kommit i omgångar.

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
1984 var den bok som slutligen knuffade mig bort från statskramandet.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
En socialist skulle säga "hur man hjälper svaga och sjuka", men jag ser inte att socialismen ger några bättre fungerande lösningar själva. Sen behöver ju lösningarna inte heller vara politiska, att se det så endimensionellt är något enögt.
Jag skulle snarare peka på den vaghet som finns inom libertarianismen kring företeelser och konsekvenser som kan omkullkasta systemet: libertarianismen kräver en befolkning som förstår moralen, och därmed har en viss utbildningsnivå. Hur löser man problemet där folks utbildningsnivå faller under den kritiska nivån?
Vad gör man åt om massiv invandring skulle resultera i att landet översvämmades av folk som slutligen vill införa socialism?
Det finns en brist i insikt hur man upprätthåller ett libertarianskt samhälle, vilket är en stor svaghet då folk alltid är missnöjda med vad de har och vill ha förändring.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Om jag bortser från principer så skulle de sakpolitiska frågorna för mig vara:
1. Yttrandefrihet.
2. Rättssäkerhet.
3. Ekonomisk frihet.


Tänker inte plåga en jävel med detta test, nog får vara nog. Men om någon ändå väljer att göra det, så lämna gärna en kommentar så jag kan se vad ni skrivit.

Tortyr, rättssäkerhet och Chewbacca-försvaret

Fångarna vid Guantanamo-bay ska nu kunna ställas inför rätta. Rättssäkerheten är det dock lite si och så med: "erkännanden" frammanade under tortyr upp till "en viss gräns" ska kunna användas, möjligheterna till överklagan ska vara begränsade, och kanske värst av allt: "hemliga" bevis ska kunna användas mot den anklagade, utan att denne får ta del av dem överhuvudtaget.
Hur ska en anklagad överhuvudtaget ha en chans att ifrågasätta bevis som denne inte får se? Och hur kan man överhuvudtaget garantera att sådana bevis existerar och inte bara är påhittade av en målkåt åklagare och domstol?

Det mest lustiga är dock försvararna av detta och deras nonsensiska försvarslinje.
Det brukar, som i denna debatt där Dick Erixon deltagit, gå ut på ungefär: "Tänk på alla offren, tänk på alla som fått sätta livet till", kanske bäst exemplifierat av följande argument:
ERIXON: Man kan alltid diskutera de enskilda metoderna. Jag tycker att man glömmer bort en sak. Afghanistans president ställde en fråga till västländernas befolkningar i veckan: Har ni glömt bort dom som kastade sig ut från 80:e våningen i World Trade Center?

Jaha? Totalt nonsens argument. Deras öden är beklagliga, men de har ytterst lite med rättssäkerhetens vara eller icke vara att göra.
Det är ett rent Chewbacca-försvar, totalt nonsens i syfte att avleda uppmärksamheten från den verkliga poängen.
"Släng ut rättssäkerheten, tänk på de stackars offren" är argumentet i klartext, omän lite mer inlindat. Det finns inga offers minnen som blir mer hedrade av att vi använder metoder som för länge sedan borde blivit övergivna, eller genom att vi slänger rättssäkerheten överbord och riskerar att dömma oskyldiga.

Oskyldig tills motsatsen bevisats, rätt till en rättvis rättegång.
Även om någons favorit-president säger att den åtalade troligtvis är en ond människa. Även om det är oljiga bruna människor som står inför skranket.
Är det så svårt?

Lätt irriterande situation

Ikväll kom jag för första gången på länge av mig när jag pratade med en tjej.
Normalt sett flyter allt bara på rent naturligt oavsett om det är på puben, gymmet, tåget eller affären (ja, jag är den småsliskige typen som pratar med okända söta damer lite överallt när det faller sig mer eller oftast mindre naturligt).

Hade precis besökt kiosken, rufsigt hår, fula shorts och en t-shirt med en lätt fläck efter kvällens lasagne. Då dyker den extremt läckra fransyskan som flyttade in i min gamla lägenhet upp på gatan..
Jag är dock inte den som är den och låter tillfällen slinka mellan fingrarna, särskilt inte med damer av den kalibern som dessutom flirtade rätt rejält med mig när hon var och tittade på lägenheten medan jag fortfarande bodde i den.
Så jag går fram, vi börjar småprata, sen försöker jag spotta ur mig om hon har lust att gå och ta en drink någon kväll. Då börjar jag snubbla, lyckas inte bli mer specifik än så, har ingen telefon på mig att ge eller ta nr. Slutar med att vi skiljs åt med att vi ska ta det "nästa gång vi ses". Vilket kan vara imorgon eller om två månader.
Nybörjar misstag.

Hur kommer det sig att man kan göra en sak gång på gång utan minsta tvivel eller problem i månader, för att maskineriet sedan ska börja rassla och hacka av nervositet helt oväntat?
Mycket irriterande..

Nyspråk kring terrorism

Var just nere i personalrestaurangen och knallade förbi skärmen som ständigt visar Sky News.
Deras huvudrubrik när jag gick förbi var:
"Car-bomb in Tel-Aviv suspected not to be linked with terrorism".

Que?!
Sen när blev en bilbomb på öppen gata INTE terrorism?

Vad i helvete?!

Från Aftonbladet (min fetning):
SSU:S ordföranden är misstänkt för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, egenmäktigt förfarande och förolämpning.

De övriga åtalspunkterna kan jag köpa, men "förolämpning"?! Är det Aftonbladet som brer på med påhittade punkter, eller är förolämpning på allvar en av de åtalspunkter som utreds?

Är det det senare kan jag bara säga att Sverige är ett hjärndött land med hjärndöda politiker och hjärndöd befolkning.
Så, nu kan ni åtala mig för hets mot folkgrupp och förolämpning, tack.

Storbritanniens hälsosamma avsaknad av jantelag

Parlamentsledamoten Harriet Harman gick häromdagen ut och kritiserade i starka ordalag de bonusar som betalats ut i finansbranchen de senaste åren, bl a kallade hon dem "obscena" och ansåg att de "måste stoppas".
Reaktionerna har inte låtit vänta. Media och opinionen har dock inte varit nådig mot Harman. Folk ifrågasätter vad hon har med saken att göra, vilket är en korrekt fråga om man respekterar privat äganderätt. Andra politiker har ifrågasatt om hon är blind för de skatteintäkter och arbetstillfällen som bonusarna skapar via dess utbetalande, konsumtion och investeringar.

Att Harman blir ifrågasätt är tack och lov inte en enstaka händelse i opinionen.

Liberal Demokraterna, eller på ren svenska, det Socialdemokratiska partiet har det senaste året släppt sitt krav på höjd toppnivå i inkomstskatten från 40% till 50% för dem som tjänar mer än £100000 om året.
Anledningen?
Budskapet gick inte hem hos partiets vänsterväljare, det ansågs negativt och som om partiet ville bestraffa strävsamhet och hårt arbete som lett till framgång.

Den totala avsaknaden av jantelag, t o m hos de lokala Socialdemokraterna är rätt uppfriskande..

Gamla statliga monopol..

Surfar just nu på en slö dial-up uppkoppling. Det som BT sade skulle ta "5 dagar", kommer i själva verket att ta 15 dagar. Så jag är utan bredband fram till början av oktober.
Sade jag att BT fortfarande såvitt jag vet har monopol på telefoni-nätet, dvs de äger själva nätet? Därmed tar omkopplingen av ADSL ett tag..
Ska dock försöka blogga nästan som vanligt trots allt, nu när flyttbestyren är över, men det måste erkännas att utan bredband känner man sig rätt blind nuförtiden.

F ö kan jag rapportera att sydöstra England haft soligt och temperaturer strax under 30 grader hela veckan utom i fredags. I princip sommarväder, med skillnaden att brännan kanske inte blir så stor om man lägger sig och solar..
Jag knallar fortfarande omkring och myser i t-shirt, shorts och tofflor när jag går till kiosken eller något liknande klockan 22-23 på kvällarna.
Tvivlar på att kvällstemperaturerna tillåter det i Sverige så här års? :)

Vad har EU med det att göra?

Financial Times pappersupplaga skriver idag om den avancerade kohandel som pågår inom EU.
I grenen "strange bedfellows" har Storbritannien enligt rykten kommit överrens med Italien om att Italien ska rösta emot EU's arbetstidsdirektiv om Storbritannien röstar för höjda importtariffer för skor.
Storbritannien gör detta, då landets arbetskultur är rätt beroende av att folk jobbar långa dagar, det vore t ex förödande för finansbranchen i landet om de tvingades följa arbetstidsdirektiven slaviskt.

Kohandeln kan man säga vad man vill om, men vad som är mest osmakligt för mig är hur EU mer och mer börjar detaljstyra länders privata angelägenheter.
Vad har EU överhuvudtaget att göra med hur mycket folk arbetar? Och om EU har den missriktade ambitionen att utmana USA som ekonomisk stormakt, tror de att de kommer att göra det genom att arbeta mindre och reglera mer?

Det mest bisarra med dessa arbetstidsregler är att t ex jag som egen företagare kan straffas med böter om jag frivilligt arbetar mer än 48 timmar i veckan över en längre period än sex veckor.
Jag upprepar: om jag väljer att arbeta mer, av egen fri vilja, så kan jag bötfällas för det, under förevändningen att "det är för mitt eget bästa".

Inte nog med att Europa har nog med "nanny-states", nu tar EU stormssteg mot att bli en "nanny-superstate".

Sverige behöver en dos Thatcherism

Noterar via Munkhammar att LO har alla avsikter, om än i förtäckta ordalag, att sabotera den parlamentariska processen om deras makt och privilegier utmanas.

Situationen påminner inte så lite om Storbritannien vid skiftet 70-80 tal, då landet var helt i händerna på facken. Demokratin var i princip satt ur spel, och det var facken som godkände eller inte godkände lagar och vad staten skulle och inte skulle göra.

Sverige skulle behöva en god dos Thatcherism. Om LO börjar sabotera den demokratiska processen, så krävs det att någon vågar sätta hårt mot hårt: i järnladyn's ord: "Låt dem frysa och vara lite hungriga, då blir de mer motiverade att jobba igen när de kommer till insikt".

Nu hoppas jag självklart att Sverige kan undvika de upplopp och våldsamheter som Storbritannien drabbades av under Thatchers tidiga år, men även om det kan undvikas, så finns en risk att saker och ting kan bli rätt otrevliga ändå, om LO börjar sätta sig på tvären.

I det perspektivet krävs politiska ledare som inte rullar över på rygg och som står fast vid sina beslut.
En situation där LO eventuellt kallar ut till generalstrejker och liknande åtgärder vore dessutom ett ypperligt tillfälle att fördjupa arbetsmarknadsreformerna och halshugga de juridiska privilegier som facken idag har. Ett land förlamat av strejker, där strejkerna är ett resultat av fackens makthunger kommer med tiden att leda till att det är just facken som framstår som skurkarna och inget annat.

Nu kanske någon ser mig som "anti-facklig". Men det stämmer inte, jag är däremot anti-privilegier. Facken i Sverige har juridiska fördelar som vida snedvrider spelfältet. Några av de tydligaste sakerna är att facken lagligt kan bryta mot avtal (sympatistrejker), och har tolkningsföreträde av avtal. I min mening bör tolkningstvister av avtal avgöras av en domstol, inte av en part i tvisten.

Tror jag att Reinfelt och Alliansen har tillräckligt med stake för att sätta sig upp mot LO om LO skulle börja sabotera riksdagsbeslut?
Jag tvivlar..

Eventuell bloggtystnad ett par dagar

Eventuellt blir det tyst här på bloggen fram till helgen.
Jag flyttar i början av veckan, bara några portar bort på gatan, men ändå.
Omkopplingen av Internet-uppkopplingen kan enligt BT dröja upp till fem dagar.

Jag har visserligen en dial-up uppkoppling också, men med tanke på flyttbestyren så kanske jag inte kommer igång förrän framåt helgen.
Den som vill ha stenkoll på om jag råkar blogga igen innan dess kan ju alltid prenumerera på RSS-feeden.

Surt sa räven

Man får gissa att det nu kommer att gå inflation i bittra och konspiratoriska kommentarer inom den svenska vänstern.
Skriver detta inlägg något sent, för i ärlighetens namn tror jag att samma sak gällt om det varit alliansen som förlorat, fast från motsatt håll.

..men, man får trots allt ge en eloge till Göran Persson av alla personer denna kväll: hans avskedstal var oväntat värdigt.
Det är något ironiskt att Perssons mest ödmjuka och värdiga stund kom i samband med hans avsked. Man kan stundvis höra hur känslosamt det är på hans röst.
HSB has left the building.

(..tack gode Gud)

DN Kulturs Stalin-romantik

Upptäckte via Dick Erixon följande tramsiga kommunist romantiska artikel från Henrik Arnstad på DN Kultur.

Arnstad använder en rätt ansenlig mängd insinuationer, lösryckta citat och missrepresentationer i syfte att romantisera Sovjetunionens invasionskrig mot Finland under andra världskriget.
Det svenska kappvändandet rättfärdigas moraliskt på lösa grunder, samtidigt som Finland fördöms för val de gjorde av nödvändighet för att bevara sin självständighet utan att rulla över på rygg för Sovjetunionen.

En stor sak görs av att Finland formellt var allierade med Nazi-tyskland under en kort tid, samtidigt som Sverige mer och mer lierade sig med de Allierade som hade vinden i seglen.
Vad som bekvämt undlåts att nämnas är att om Sverige slutat leverera järnmalm till Tyskland tidigt, hade kriget kanske slutat 3-4 år tidigare, något som många framstående historiker skriver under på. Ska vi prata koncentrationsläger är det även värt att nämna att Wallenberg-sfären fortsatt under andra världskriget möjliggjorde framställandet av Cyklon-B gas, den gas som användes i koncentrationslägrens gaskammare, allt med den svenska regeringens välsignelse och vetande.

Vidare undlåter Arnstad att nämna Finlands valmöjligheter i situationen: liera sig med Tyskland och försöka överleva kriget, eller invänta nästa Sovjetiska invasionsvåg.
Finland hade två alternativ: utplåning, eller liera sig med tveksamma sängkamrater. De valde det senare.
Jag är rätt övertygad om att de flesta, både individer och nationer valt samma val, om de utsatts för dilemmat.

Det finska valet stod mellan att tillfälligt liera sig med Hitler, eller permanent underkasta sig Stalin, en herre med minst lika blodig historia som den förstnämnda. I valet mellan att tillfälligt skaffa sig dåliga sängkamrater, eller utrotas, så valde Finland det enda valet som var realistiskt: överlevnad.

Att en kommunistsympatisör som Arnstad sörjer att finska folket inte frivilligt underkastade sig Stalin och vandrade in i hans dödsläger är förvisso inte speciellt märkvärdigt.
Men att hans oseriösa och vinklade missrepresentationer av historien får utrymme i en av Sveriges största tidningars kulturavdelningar är förvånande. Framförallt om man reflekterar över var Sverige varit om inte Stalin utsatts för "den finska motgången".
Sannolikheten hade nog varit rätt stor att Sverige under lång tid då varit en Sovjetisk delrepublik.
Fast det är kanske vad Arnstad önskat?

Jag gjorde fel - men det gör ingenting

Jag får vara den första att erkänna. Jag gjorde fel. Jag röstade inte. Till största del av lättja (svenska ambassadens öppettider var inte riktigt praktiska).
Mina alternativ var Klassiskt Liberala Partiet, eller ett personvalskryss för Fredrick Federley.
Jag avstod, eftersom jag tyckte det kvittade, då jag trodde båda hade en snöbolls chans i helvetet att komma in i Riksdagen.

Nu ser det dock ut som att Federley trots allt kommit in i Riksdagen enligt vad jag kan läsa mig till. Timbro-konspirationen och alla äkta svenska liberaler har fått in en man i Riksdagen.

Stort grattis!

Högerspöket - nu också som hjärnspöke

Jag tycker att det här är väljarnas dag men om man gör en statsvetenskaplig observation kan man se att de borgerliga tydligare ligger till höger i år än vid vissa andra valår.
- Göran Persson, enligt Aftonbladet.

Har Persson sett samma valrörelse som vi andra, eller försöker han ge högerspöket konstgjord andning i sista minuten?

Hyckleri, hycklera

PG Gyllenhammar har gått ut i media och kritiserat höga VD-löner, genom att säga att de "bygger på floskler".
Gyllenhammar, har i alla fall tidigt som många vet även varit Socialdemokratisk sympatisör.

Det hela blir rätt intressant med tanke på att Gyllenhammar, så vitt jag vet bor i London (jag har sett honom ett par gånger i finansdistrikten på gatan).
Man kan ju gissa att Gyllenhammar absolut inte bor i England pga de förmånliga skattereglerna för utlänningar, som medför att förmögna utlänningar kan leva i landet i princip utan att betala någon skatt alls?

Någon mer än jag som ser hyckleriet? Socialdemokrat, tidigare högavlönad VD, som nu kritiserar höga VD-löner och antagligen betalar minimal skatt..

Aftonbladets Partikollen: politisk korrekthet som missar målet

Upptäckte nyss Aftonbladets "Partikollen", som tydligen ska hjälpa folk att välja rätt parti.
Programmet är anpassat för invandrare: det finns på sju olika språk, svenska, engelska, turkiska, spanska, somaliska, arabiska och bosniska/kroatiska/serbiska.

Det verkar dock som om de i sin iver att vara politiskt korrekta glömt Sveriges absolut största invandrargrupp: finnarna. Sverige har tillräckligt många finska invandrare för att de i de flesta andra länder skulle kvalificera sig till etnisk minoritet och officiellt andra språk.
Troligtvis är det rent slarv, men det är trots allt rätt konstigt att Aftonbladet helt missar den absolut största och mest inflytelserika invandrargruppen..

Ordets makt

Personligen har jag alltid varit övertygad om att ord och kontexten de används i har större makt över oss än vad vi tror. För att exemplifiera: Tänk inte på blått!
..jag kan slå vad om att du just tänkte på blått trots allt. Det är enkel psykologi: för att disassociera så måste man först associera.
Om man upprepar något tillräckligt många gånger tenderar det att fästa sig i huvudet, oavsett man vill eller inte. Har man t ex en positiv inre dialog är chanserna goda att man även har bättre självförtroende, är gladare och är framgångsrikare än om det var det omvända förhållandet.

Alliansen har konsekvent använt ordet "Vänsterkartellen" om s, v och mp, till den grad att det nu börjar sätta sig i folks huvuden. Ordet "kartell" är vanligtvis ett ord med negativa associationer, en kartell är inget positivt.
Men dess användande har nu satt sig till den grad i människors sinnen så att t o m Socialdemokratiska tidningen Aftonbladet använder ordet "Vänsterkartellen" i en kommentar om opinionsundersökningar. Lysande! :)

Video med Steve Irwin och stingrockan..

..eller, nja?

Surprise! SSU utsatta för dataintrång.

DN rapporterar om att SSU nu blivit utsatta för dataintrång.

Kan det månne ha något att göra med uppgifterna som låg tillgängliga på Google tidigare?

Tydligen intygade folk från SSU att uppgifterna var gamla och inte utgjorde någon säkerhetsrisk redan i onsdag enligt IDG.se, men det vore väl knappast så lite förvånande om det fanns ett samband mellan att inloggningsuppgifterna uppmärksammades i media och att det två dagar senare sker intrång?

Är det någon som fortfarande tycker det vore en bra idé med ett massivt övervakningssamhälle och stora databaser över folks förehavanden? De kommer ju säkert att vara jättesäkra och otillgängliga, sosseriet har ju de senaste veckorna visat sig vara experter på datasäkerhet..

Blair har utsett sin efterträdare

Från omslaget på den brittiska politiska satirtidningen Privat Eye.

Ohly spelar fickbanjo?

Moderskeppet har hittat en rätt kul filmsnutt..

Datasäkerhet - ingen Socialdemokratisk paradgren

En enkel Google-sökning visar att SSU inte direkt är genier på datasäkerhet.
För den som inte är datanörd kan jag avslöja att "root" är namnet på den administrativa användaren som har fulla rättigheter till en server i databas- och Linux-sammanhang.
Detta ligger alltså helt öppet på nätet.
Vem som helst som ser dessa uppgifter kan enkelt ändra eller rent av radera hela databasen för SSU's hemsida.

Graden av amatörskap är rätt ofattbar: det är ungefär som att lämna dörren till sitt hem vidöppen och olåst, för att sedan sätta upp skyltar på gatan som visar riktningen till den öppna dörren när man inte är hemma.
Nu är det inte försvarbart att missbruka denna typ av uppgifter, men är man så korkad som detta visar, ja, då har man inget fog för att klaga det minsta, precis på samma sätt som din hemförsäkring knappast skulle gälla i "öppna dörr"-exemplet..

Not:
Det verkar som om administratören för SSU.se blivit uppmärksam på det lilla missödet och dolt sidan (webbsidan som Google länkar till är borttagen). Vi får hoppas han varit skarp nog att även ta och byta lösenord på databasen.

(Via Fabbe)

Nytt pass

Fick anmärkning i passkontrollen senast att jag måste skaffa nytt pass då det håller på att spricka upp.
För att få det måste jag skaffa personbevis från skattemyndigheten. Innan jag kan göra det måste jag ändra min adress hos dem, eftersom jag flyttar efter helgen. Tar antagligen ett antal veckor.
Efter det så tar det antagligen ett par veckor att få personbeviset.
Efter det är handläggningstiden på pass vid Svenska Ambassaden 4-6 veckor.

Med lite tur kanske jag har ett nytt pass och därmed kan resa in och ut ur Storbritannien igen någon gång framåt mitten av december. Med lite otur så måste jag sitta och häcka här jul och nyår.
Gotta love bureaucracy..

F ö, är det någon som vet om det är RFID chip i de nya passen ännu? Är smått obekväm med konceptet att gå omkring med boskapsmärkning på fickan.

Livslång monogami - orealistisk illusion?

De flesta människor berörs troligtvis någon gång under sitt vuxna liv av otrohet - antingen är de själva otrogna, eller så råkar de ut för en partner som är det.
De flesta undersökningar visar på att ca 50% av både män och kvinnor någon gång varit otrogna, vilket torde medföra att en person som haft två eller fler parrelationer med största sannolikhet råkat ut för, eller varit otrogen.

Det finns goda vetenskapliga belägg för varför människor har så evinnerligt svårt för det där med monogami: att vara monogama ligger inte i vår biologiska natur, framförallt inte för oss män.

Tidningen Men's Health (ej internet) har en intressant artikel i sitt senaste nummer om ämnet, som refererar till forskning som Allen Pease gjort.
Enligt Pease's forskning finns en rad saker som pekar på att monogami är mot vår natur:

• Av 1154 civilisationer och samhällen som antropologer utforskat, så visar över 86%, eller sammanlagt 1000 av dem tecken på att ha varit polygama.
• Den kemiska reaktion som skapar förälskelse, är biologiskt begränsad till att vara ca 12 månader. Lagom tid för ett par att avla och föda ett barn.
• I försök där gifta män fått titta på bilder av nakna kvinnor upplever i princip alla män att de "älskar sina fruar mindre". Dock endast under tiden de är exponerade just för andra nakna kvinnor. Synintrycket av en vacker kvinna får helt enkelt mäns känslor att förändras inför deras partner.
  
• Kvinnor är inte heller helt oskyldiga - ca 4% av alla fäder uppfostrar ovetande andra mäns barn. Kvinnor är som mest benägna att vara otrogna ca 12-14 dagar efter deras mens, vilket sammanfaller med tidpunkten då de är som mest fertila.

Vad kan man dra för slutsatser? Rent genetiskt är människor betingade att föröka sig, liksom alla andra djur. Detta yttrar sig bl a i att män har en drift att para sig med så många kvinnor som möjligt, eftersom det är rätt opraktiskt att vänta nio månader på att få föröka sig igen.
Den gamla tesen om att "mäns trohet står i direkt motsatt korrelation till antalet tillfällen de har att vara otrogna" tycks i allra högsta grad vara sann.
Vidare kan man iakta att monogami i sig är något av en parentes i mänsklighetens historia, det är inget normaltillstånd, utan ett resultat av den judeokristna etiken.

Innebär det då att framförallt män är dömda att vara ohämmade knullmaskiner? Knappast. Det som skiljer människan från andra djur är vår förmåga till abstrakt tänkande, logik och formande av våra egna värderingar.
Män må vara biologiskt drivna att erövra så många kvinnor som möjligt. Men gör vi det individuella valet att i strid med vår biologiska natur leva i ett monogamt förhållande, så kan vi även se till att inte utsätta oss för situationer där frestelserna blir för stora.

Vi har alla ett val, men det är ganska uppenbart att striden mot sin biologiska natur är en strid som rätt många förlorar.

Jag tycker även det är viktigt att sätta dessa saker i perspektiv, särskilt med tanke på den nymoralism som nu sprider sig över västvärlden när det gäller alternativa livsstilskonstellationer. De kanske inte alltid är så "udda" eller "alternativa" som de verkar..

Dagens hycklare (och antagligen årets)

Tidningen måste ha medarbetare som är konsekventa
City's Mikael Nestius i Journalisten, om varför Sakine inte ska skriva vad hon vill på sin blogg.

Konsekvens, ungefär som när man hyllar yttrandefriheten, för att i nästa stund censurera och be om ursäkt bara för att några gaphalsar inte gillar något som skrivits?

Nej

Från Aftonbladet.se

Svar: Nej.

Om att inte rösta, del 2

Tidigare inlägg där jag avslöjade att jag inte tänkte rösta ledde till viss debatt. Efter att ha tänkt ett varv till så.. står mitt beslut fast. Även om det är något mer genomtänkt.
Jag har tre primära anledningar till att jag inte tänker rösta:

1. Oavsett vad det blir så kommer jag sannolikt inte beröras av skiten. Mitt egenintresse i frågan är rätt litet.
2. Jag har inte tid, öppet tiderna hos ambassaden var rätt opassande för folk som faktiskt har ett jobb (9-12:30?!). "Jag har inte tid" förstärks av punkt 1.
3. Det finns inget av de etablerade partierna vars politik jag ställer upp på, därmed vill jag inte legitimera dem. Alternativen vore ett personkryss på Federley, eller en proteströst på Klassiskt Liberala Partiet. Men deras odds att komma in i riksdagen gör att jag refererar till punkt 1 och 2.

Extrem utopist kanske någon säger? Nejdå. Jag är väl medveten om att få det samhälle jag vill ha är rätt osannolikt under min livstid, i alla fall i ett europeiskt land.
Men mer realisiskt och motiverande hade kanske varit att rösta på "Gamla" Moderaterna, om de nu funnits kvar.
Tyvärr har ju "Nya" Moderaterna valt att låta bli att anstränga sina geniknölar för att försöka paketera om "Gamla" Moderaternas frihetliga politik i ett mer pedagogiskt och verklighetsnära budskap.
Istället har den intellektuella lättjan fått ta över Moderaterna genom att karbonkopiera Socialdemokraterna, fast med lite färskare budskap.

Nej, i slutändan finner jag ingen anledning att rösta. Jag har ingen som helst önskan att legitimera ett visst partis socialt- och ekonomiskt interventionistiska politik. Då visar jag hellre mitt missnöje med sofflocket.
För den saken finns det inget att tveka om: att rösta på ett specifikt parti handlar inte bara om att "uttnytja sin demokratiska rätt", det handlar framförallt om att ge deras politik och det system de föder på legitimetet. Jag har inte lust att göra någotdera.

Väck mig när någon svensk politiker med mer än en snöbolls chans i helvetet att komma in i riksdagen börjar tala om viktiga frågor, som maktdelning mellan Riksdag och andra institutioner, vad som är politikens legitima verkningsområde och idéer om hur saker bör fungera, bortom procentsatser i a-kassan.
Det behöver inte vara någon extrem kuf som jag, men det får gärna vara någon som vågar bryta mot konventionerna och ifrågasätta om staten inte bör vara åtminstonne lite mindre än de 55 eller 50 procent av BNP som Regering respektive opposition vill ha.

Jag kommer att rösta på..

..ingenting.
Poströstningspapprena har jag förlagt någonstans, och till ambassaden har jag inte tid att gå innan nästa helg.
Skulle jag verkligen vilja skulle jag antagligen kunna göra båda: hitta papprena eller hinna till ambassaden. Men nu orkar jag inte. Och ärligt talat bryr jag mig inte.

Proportioner?

Har inte kommenterat hittills på hela "FP spionskandalen"..
Men en sak blir rätt uppenbar för mig: svensk media saknar proportioner, eller så är de väldigt selektiva med vad de väljer att blåsa upp respektive tona ned.

Jämför följande:
FP-ungdomar loggar in på en publik-webbsida med inloggningsuppgifter de fått av SSU-medlemmar. De tittar på lite intern information de inte borde titta på.
Resultat: "Största politiska skandalen i Sveriges historia!", snurras och spinns på i en vecka (så här långt).

Socialdemokratiska valarbetare utför valfusk vid riksdagsvalen 1998 och 2002 via ombudsröstning.
Resultat: Liten mini-notis i ett hörn på kvällstidningarna.

Vilket har fått störst proportioner? Vilket är det största hotet mot rättvisa val och demokratin?

I rest my case..

En sann djurvän

Ok... Undrar vad frun säger?

Labours interna stridigheter - rena inbördeskriget

Inget är så roligt som att se politiker, och framförallt ett regeringsparti implodera av sin egen maktkåthet.
Just nu verkar Labour råka ut för detta öde: BBC m fl media rapporterar om att nu när Blair annonserat att han någon gång de kommande 12 månaderna tänker avgå, så verkar det som om nästa mål för grupperingar inom Labour är att skjuta ned Gordon Brown.

Gordon Brown har tidigare setts som den självklare efterträdaren till Blair, men nu är det kanske inte så självklart längre..
Håller de på så här 1-2 år till så kan nog Labour bli precis lika avskydda som Tories var när de förlorade makten. Vilket kan leda till ett långt konservativt regeringsinnehav med lite tur.
De konservativa må ha tappat lite av sin marknadsliberalism, men den är nog fortfarande den starkaste i europa bland mainstream partier. Lägg därtill att de konservativa lagt av med sin repressiva sociala politik och i dagsläget är avsevärt mer socialt liberala och mindre auktoritära än Labour, och du har ett rätt trevligt parti framför dig.

Flytt på gång.

Den 18:e flyttar jag. Inte speciellt långt dock: två dörrar ned på gatan, till grannlägenheten till första lägenheten jag bodde i i London, dvs samma värd jag haft hela tiden, med endast ett kort avbrott.

Var och tittade på lägenheten idag. En stor etta på ca 45-50kvm, stor toalett, klädkammare, L-formad öppen planlösning och egen uteplats på innergård. Med andra ord ett rätt rejält steg upp från min nuvarande etta på ca 16kvm, som mest påminner om ett hotellrum inrett för folk som stannar länge.
Hyran gräver dock, precis som vanligt i centrala London rätt djupt i plånboken: £1085 i månaden, eller ca 15 000 kronor. Dock rätt bra värde för pengarna med tanke på att jag får tre gånger mer yta för endast £175 mer i månaden än vad jag betalat hittills.
Ska bli skönt att inte behöva trampa över saker som man inte har plats att förvara.

Nu kommer bara det jobbiga: flytta grejer, ändra adresser och skaffa telefon och internet.

Värmebölja

Tänkte bara upplysa alla i antagligen smått höstkyliga Sverige att i sydöst England är det halv värmebölja idag som ska fortsätta resten av veckan: Idag 27 grader varmt, just nu, 00:20 fortfarande säkerligen över 20 grader, då jag måste hålla fönstret öppet för att inte smälta bort.

Väder runt 25 grader utlovat resten av veckan med sol hela helgen.

Haha!

Stjärnor föds inte, de skapas - av sig själva

Vi liberaler vill gärna tro på att människan i alla lägen har val, att det är vi själva som väljer och skapar vårat eget liv och öde.
Socialister och andra kollektivister vill däremot ofta göra människan till ett offer, ett offer för sina egna omständigheter, omgivning, uppväxt och även gener.

Nu visar det sig dock att det finns goda vetenskapliga belägg (obs, två sidor text!) för den liberala tesen:
Psykologiprofessor Anders Ericsson vid University of Florida har via sin forskning visat att repetition, övning och memorisering har en mycket större betydelse för människors skicklighet inom ett visst område än någon naturlig talang.
Slutsatsen som kan dras av Ericssons forskning är att tydliga mål, målmedvetenhet och övning kan få vilken människa som helst att bli topp presterare inom ett specifikt område.
Som de flesta säkert är medvetna om så hjälper det självklart för motivationen i detta övande om personen ifråga är intresserade till att börja med.

Kontentan av det hela är med andra ord: du avgör din egen framgång i livet. Gör något du älskar, och se till att målmedvetet försöka förbättra dig inom området i med- och motgång, och framgång inom ditt valda område är nästan garanterad.
Valet är ditt, och endast ditt: du kan välja passivitet och ett liv som ett offer, eller så kan du välja att skapa din egen framtid och framgång, som herre över ditt eget liv.

Jag vet i alla fall vilket alternativ jag finner mer lockande..

(relaterat filmtips: Gattaca)

"Rat race"

"Even if you make more money than the other rats in the rat race, you're still a rat".

..uttrycket börjar kännas rätt sant, även om mitt nuvarande projekt faktiskt är rätt intressant större delen av tiden.
Idag kom jag hem runt 22, dagens mat bestod av en macka som förtärdes under ett långt och själadödande möte.
Mötet fick Dilbert att framstå som ett paradis: under två timmar försökte en person utan minsta aning om vad hon sysslar med snacka bort fyra förvirrade chefer som febrilt försökte förstå något som det inte fanns något att förstå av. "Kejsaren har inga kläder" var ett uttryck jag kom att tänka på under mötet.

Det känns rätt aktuellt att ta tag i ett visst löfte jag avgav i våras angående att ta sig ur råttracet.. Känner mig helt avskärmad från omvärlden, har ingen aning om vad som pågår i ute i stora vida världen, den utanför W2, där jag bor. Helgerna går mest åt till att sova, konsumera ohälsosamma mängder whisky och spendera ohälsosamt mycket tid med damer från det förflutna.

Jag behöver semester. Eller en lugnare vecka.
Nåja, kommer nog både bättre och lugnare dagar.

Kalifornien slår spikar i USA's kista

De lagstiftande församlingarna i Kalifornien har enligt KCBS röstat för att Kalifornien hädanefter i princip ska avskaffa elektorssystemet vid presidentval i den form som det existerar idag.
De kaliforniska lagstiftarna bestämt att i framtiden ska de kaliforniska elektorsrösterna gå till den presidentkandidat som får mest röster i hela landet, istället för den kandidat som får flest röster i Kalifornien.
Då Kalifornien har 55 elektorsröster, flest av alla stater kan detta få rätt stora konsekvenser..

De flesta kanske instinktivt utropar "en seger för demokratin!" och tycker det hela är rätt bra.
Problemet är bara det att USA är inte en representativ demokrati, det är en federal republik, där åtminstonne i teorin varje delstat ska vara garanterad sin självständighet, och elektorssystemet är en del av systemet som just bekräftar att landet är en federal republik.
Avskaffandet av elektorssystemet i dess nuvarande form är ett steg mot en representativ demokrati, och ett steg ifrån den federala republiken.
Slutresultatet av en sådan utveckling är obönhörligen ytterligare urholkningar i delstaternas självständighet och självbestämmande, och i slutändan en starkare federal centralmakt, helt i motsatt förhållande till USA's ursprungliga syfte.
Och en stark centralmakt är knappast önskvärd för ett land som USA: oavsett politisk färg så måste man inse att ett land av den storlek och omfattning som USA har helt enkelt inte kan administreras med stark centralmakt och svag lokalförankring.
Dessutom är det moraliskt tveksamt med starkt centraliserad makt i ett land som USA: varför ska t ex östkustbor i storstäder kraftigt kunna påverka frågor som bara berör folk på landet i mellanvästern? Ett sådant förhållande är moraliskt tveksamt, och även en politisk krutdurk i ett land med den etniska och kulturella mångfald som USA har. Livsstilen och synen på vardagen skiljer sig rätt kraftigt mellan t ex östkustens storstäder och mellanvästerns lantliga byar.

En mer representativ demokrati i den tidigare federala republiken USA kommer i praktiken leda till än starkare centralmakt, och det i sig kommer att vara sista spiken i experimentet USA's kista.
Det som en gång benämndes "These United States", har slutligen blivit den centralstyrda och homogena enheten "The United States".

Oväntat dödsfall

Eller inte..
Bara lite ironiskt att killen som brottats med krokodiler och andra vilda djur i över 20 år dör av något.. som folk vanligtvis inte dör av.

Världen kommer att sakna en bindgalen "Australian Outback-guy".
Och krokodiler världen över kommer att andas ut över att aldrig mer behöva känna en tumme upp i analen.

Håller Labour på att slitas sönder av interna stridigheter?

BBC rapporterar om interna stridigheter inom Labour kring Blairs framtida avgång/icke-avgång.

Det brittiska politiska fältet har förändrats rätt drastiskt bara de senaste 18 månaderna.
Innan David Cameron tog över var Tories fortfarande rätt föraktade bland folk, efter deras många skandaler under de sista åren de satt i regeringsställning, och deras ibland repressiva sociala policies. Men sedan Cameron tagit över har det blivit respektabelt bland folk att igen bekänna sig till de konservativa. Cameron har moderniserat partiet rejält den senaste tiden, framförallt hur partiet ses av allmänheten. Det är ett socialt mer liberalt alternativ, garanterat mer liberalt än Labour i dagsläget. Ekonomiskt har de tyvärr får man säga blivit mindre liberala, men de har fortfarande en långt bättre inställning till marknadsekonomi än Labour.

Samtidigt så slits Labour av interna stridigheter: Blairs framtida avgång, finansiella problem, korruption och kampen om den framtida makten mellan centerhöger falangen och den gamla vänsterfalangen är alla konflikter som drar upp blodiga sår i Labour-rörelsen.
Dessutom är det inte längre lika solklart att det blir Gordon Brown som tar över, även om han är huvudkandidaten, ett antal andra, mindre kända personer kan tänkas utmana. Dock så finns ingen ledare av samma kaliber som Blair en gång varit, och idén om den buttre och vänsterinriktade Gordon Brown som premiärminister får många britter att dra till sig öronen.

Vore det val idag skulle Labour förlora stort, inte för att de konservativa är så populära och betrodda direkt, utan för att Labour har förbrukat sitt förtroende kapital, samtidigt som Tories inte är fullt så impopulära som tidigare.

Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig framöver. Chansen är stor att Labour är sönderregerade för den här gången. Till skillnad från Sverige så tycker de flesta britter att det är vettigt att byta regering då och då av rent mentalhygieniska skäl, framförallt när korruptionen börjar bli vilt sprid.
Hur det blir med det får vi se någon gång mellan 2008-2010, när den då sittande premiärministern utlyser val*

* I Storbritannien är det premiärministern som utlyser val, vilket måste göras minst 3 år efter eller högst 5 år senaste val.

En helg att minnas, en helg att glömma

Efter förra veckans förvirring med ex:et så späddes förvirringen på ytterligare i söndags, när ett mail dök ned i inboxen:
"Hej. Jag borde egentligen varit i Helsingfors nu. Men det är jag inte, jag gick aldrig på planet igår, så jag blir kvar ett tag till. Vi ses nog snarare än du tror".
Ingen förklaring varför, men en blind höna kan nog räkna ut vad som i alla fall var en faktor.

Så i fredags var det dags igen, vi gick på musikal. "We Will Rock You", rätt svag historia, men ok om man gillar Queen's musik. Bästa jag sett hittills är klart "Saturday Night Fever", som tyvärr inte går längre.
Hur som helst, "old habits die hard": kvällen fortsätter på en halvsunkig pub, sen hem till mig. Lördagförmiddag innehåller lite sightseeing kring Tower Bridge.
Hur mysigt som helst, och som om vi aldrig varit isär..
Men.. Jag blir inte mycket klokare, huvudet är fyllt av konflikterande känslor och tankar.
När allt kommer omkring så älskar jag henne, men jag tror inte det är på det sätt som hon förtjänar. Jag kan inte lova henne något just nu, framförallt inte det hon vill ha. En del av mig skulle vilja kunna göra det, hon är trots allt den bästa kvinna jag någonsin lärt känna, och underbar på alla sätt, men jag kan bara inte.
En sak är säker: mitt liv kommer att vara mycket tommare och fattigare utan hennes närvaro.
Men jag måste släppa henne, det är det enda rätta att göra för oss båda, hur svårt det än är.

Det verkliga livet är inte alltid lika svart-vitt, lika solklart som alla Hollywood-filmer. Ibland vill man två olika saker samtidigt. Man vill ha någon kvar i sitt liv, men man kan inte ge eller lova något i utbyte. Och när allt kommer omkring så vore det inte speciellt rättvist mot någon av oss.

Vad var det jag sa?

När Lars-Erik Lövdéns potentiella lägenhetsklipp kom upp på kartan ifrågasatte jag huruvida han hade laglig rätt att göra klippet.

Nu verkar det som om jag hade rätt: Lövdén ser ut att bli utan klippet..