Arbetsmarknadsdiskriminering och tjejer med snopp

Började ett nytt projekt idag, som håller mig sysselsatt till slutet på Oktober såvida inget oväntat sker.
Gruppen jag ska arbeta med var minst sagt... färgstark. "Chefen" är en galen italienare med motorkäft som första femton minutrarna berättade allt jag måste åstadkomma för att inte "mitt huvud ska läggas på ett silverfat".
Men han ter sig rätt normal i skuggan av en annan färgrann person: en av kollegorna i gruppen är en östeuropeisk han, som vill vara en hon (eller en hon i fel kropp möjligtvis).
Hon (vi säger så av respekt) var även hon anställd på konsultbasis sedan en vecka tillbaka, med en dags uppsägningstid. Hon hade intervjuat som en han, men sedan överraskat teamet tredje dagen.
Italienska bossen varnade mig i förväg (för att undvika chock antar jag) och sa "hon överraskade oss lite förra veckan, men hon kan sitt jobb, så det är inget problem".

I en ärkekonservativ brittisk miljö där man närmast blir utskälld om man inte har slips och manschetter till skjortan så sticker en muskulös "kvinna" i högklackat på 190cm med breda axlar, basröst och tydlig skäggväxt ut som en tumme i ögat.
Men kan hon sitt jobb är det inga problem, trots att de skulle kunna göra sig av med personen ifråga på fem sekunder, och trots att många är uppenbart besvärade/roade av situationen.

Är det en alltför avancerad gissning att tro att hon aldrig hade fått ett välbetalt och högkvalificerat jobb i etnocentriska och politiskt korrekta Sverige om arbetsgivaren anat något?

Svenskar = hederliga. Utlänningar = suspekta.

Plockade upp senaste numret av Veckans Affärer på flygplatsen igårkväll.
I tidningen fanns en lång artikel om Alexander Vik, en "entreprenör" med något brokigt och omtvistat förflutet.
Det intressanta att notera var att VA gjorde en poäng av att han var norrman, trots att han är född och uppvuxen i Stockholm (vilket de även nämner).
Lite lustigt, men inte ovanligt. I svensk media, såväl privat, men framförallt statlig är ofta snabba med att framhålla personer som "svenska" om de är framgångsrika på ett bra sätt, även om de så bara har en farfars far som var svensk immigrant någonstans.
Samtidigt är folk med lite mer brokig bakgrund snabba att stämplas som diverse utlänningar, oavhängigt svenska föräldrar, uppväxt och pass, om de är lite suspekta och har någon utländsk anknytning.

Det verkar jobbigt för den svenska folksjälen att kunna medge att Folkhemmet(tm) kan fostra ohederliga bedragare. Lättare att skylla på suspekta utlänningar, särskilt om de är lite mörkbuskiga, skitsamma om de har svenskt pass och svenska föräldrar.

Hemma?

Nyss hemkommen från Sverige. Upp igen om fem timmar för ett nytt projekt som börjar direkt imorgon.
Efter 2,5 underbar sommarvecka i Sverige känns det minst sagt vemodigt att vara tillbaka, det är så man så smått börjar fundera om det kanske vore värt att prova Sverige snart igen, för att komma närmare vänner, släkt och svenska flickor.
Vi får se hur det blir med det, har knappt tre månaders kontrakt till att börja med, sen får jag se över den saken igen.
Börjar så smått tröttna på London: trångt, dyrt och smutsigt.

Kanske är det bara en tillfällig känsla, om några veckor vet jag nog.
Man är kanske inte helt i form när man har maggropskänslan att en liten sommarromans som började så lovande håller på att puttra ut i intet, som så många tidigare. Även om de må vara flyktiga, så blir man plötsligt påmind på ett alltför påtagligt sätt om det enda som saknas i ens liv för att göra det fulländat.
Nåja, även om det kanske inte kommer att gå så lysande med den saken får man glädjas lite i alla fall: det finns fortfarande folk som kan beröra en, ett bevis på att man i alla fall lever.
Worst case scenario: det är bortglömt om två-tre veckor och jag kan återgå till att gråta hela vägen till banken.

Intressant patent

Träna katter?

En sommar att minnas

Helt ok utsikt från stugans väl tilltagna balkong

Inte ett montage

Strandpromenaden, något var kul

Barbarer på ringmuren, strax innan de går in i staden för att göra natten osäker för ungmöer.....eller möjligtvis ett och annat får i brist på tillräckligt medgörliga ungmöer.

Precis hemkommen från Gotland. Sommaren börjar gå mot sitt slut, en vecka kvar till jag börjar på nästa projekt, en viss ångest infinner sig.
Men ser jag tillbaka på Juli 2006 så har det i slutändan visat sig vara kanske den bästa sommaren och månaden av mitt liv hittills, oavsett hur den slutar, den har haft allt: sol, bad, intryck, lärdomar, fest, nya och gamla vänner samt lite romantik. Vad mer kan man begära?
Min syn på att livet bara blir bättre och bättre håller i sig.
Vidare har det varit skönt att koppla ifrån allt vad arbete, nyheter och politik heter.
Det har faktiskt varit rätt skönt att blogga sparsamt: frihet må vara viktigt, men så länge man har relativ frihet så finns andra viktiga saker: vänner, familj och gott sällskap räcker långt.

Vidare kan jag notera att sommar/semesterromanser är en underbart bittersöt företeelse. De må oftast vara flyktiga, snabbt övergående och dödsdömda från den första kyssen, men att känna pirret i magen, och att en varm sommarnatt bara ligga och betrakta ängeln som ligger och sover bredvid är en svårslagen känsla.

Musiktips - lugn sommarmusik: Richard Marx - Endless Summer Nights.

Iväg igen..

Iväg igen.. Gotland en vecka, stänger därmed av kommentarerna igen kommande vecka.
Inläggen blir antagligen obefintliga fram till 24:e.

Att betala för andra - finns en geografisk gräns?

Socialdemokraten Magnus Ljungkvist skriver om det bisarra i att svenska staten förväntas betala för evakueringen av svenskar från Libanon:
Ansvaret för den risk utlandsresan innebär måste man ta själv. Det är inte jag som fattat beslutet att 4000 svenskar ska semestra i Libanon, varför skulle jag stå för deras hemtransport för mina skattemedel?
Jag förstår, och köper Magnus resonemang fullt ut, resandet bör vara på den enskildes ansvar och man bör kolla vad reseförsäkringen täcker.
..men, och det är ett stort men, med den omfattande stat och höga skatt som tas ut i Sverige så faller det sig rätt naturligt att folk förväntar sig lite mer hjälp av staten. Huruvida det är berättigat eller inte är en sak, men med tanke på vad folk betalar i skatt så är det inte så konstigt att folk kanske förväntar sig hjälp i mer oortodoxa situationer. Frågan är om folk verkligen skulle vara beredda att betala så höga skatter om de verkligen visste vad de kan och inte kan förvänta sig?

Vidare kan man fråga sig var den geografiska gränsen för "solidarisk skattepolitik och skyddsnät" går? Ljungkvist verkar tycka att den går när man lämnar de svenska gränserna.
Men om t ex Stockholmare via kommunal skatteutjämning ska betala för en massa saker för norrlänningar, varför kan då inte svenskar i utlandet förvänta sig att andra ska betala kalaset för dem om de får problem?
Var går gränsen? Är det när man är utanför Sveriges gränser? Utanför hemlänet? hemkommunen? Vad gäller på Finlandsbåtar på internationellt vatten, på väg till Sverige?

Oavsett var man sätter gränsen för var folk inte ska, och plötsligt ska betala för andras problem, så kan inte jag se att den blir så mycket annat än.. godtycklig.

Om folk inte kan förvänta sig att andra ska betala deras hemtransport från katastrofområden, varför kan de då förvänta sig att andra ska betala deras räkningar och leverna i vardagen?

An inconvenient truth - indeed..

Hörde att Al Gore i sin film "An inconvenient truth" rekommenderar att alla människor ska sänka sina koldioxid utsläpp till noll för att stoppa växthuseffekten.
Seså, sluta andas nu era miljöförstörare!

Födelsedag

Fyllde år idag (nåja, igår, 14:e).
28 år. Två år kvar till "the big three-oh"..
Jäklar vad tiden rasar, tycker det var alldeles nyss jag var en fjunig och naiv 20-åring.. Fast att bli äldre är inte så farligt, hittills har livet bara blivit bättre.

Födelsedagen vistades hos min faster mitt ute i de småländska skogarna, där även min far med familj var på besök.

Anledningen till att jag är kattmänniska

(Ja, jag vet, jag är en hemsk människa, men jag kunde inte låta bli).

"Fattiga ska inte resa och få intryck från världen!"

(s) + (v) + (mp) får som de vill. Låginkomsttagare kommer att få det svårare ekonomiskt att resa utomlands.
Som ett direkt resultat av att vänsterkartellen klubbat igenom flygskatten på lågprisflyg så kommer Ryanair att lägga ned en stor del av sina flygningar i Sverige.
Jag antar att miljönissarna dansar på borden nu när de får som de vill, mindre flyg.
Och (s) och (v) minskar ju samtidigt risken att folk ser omvärlden och börjar se sprickor i myten om Sveriges förträfflighet.

Självklart så kommer detta bara att slå mot vänsterns kärnväljare: låginkomsttagare, för vare sig affärsresenärer eller höginkomsttagare är speciellt priskänsliga. De med lite sämre ställt får dock ställa in sig på att fortsättningsvis semestra inrikes, tack vare detta "solidariska" vänstergrepp.

Att Ryanair gör slag i saken och gör verklighet av sina hot om nedläggningar ska de dock ha en eloge för: de sa redan innan omröstningen vad som gällde, vänsterkartellen slog igenom förslaget ändå, och Ryanair gör precis som de sa att de skulle göra. Ryggrad är ovanligt både inom politiken och affärsvärlden, så när ryggrad väl visas är det värt att uppmärksamma.
Skulden för minskade möjligheter att flyga, förlorade jobb och förlorad ekonomisk verksamhet ligger endast hos (s), (v) och (mp), ingen annan.

Om ändå konspirationsteoretikerna hade rätt..

Scott Adams på Dilbert blogg förklarar varför konspirationsteoretikerna kanske har rätt trots allt..

Kommentarer på

Kanske uppenbart, men för de som undrar är kommentarerna påslagna igen fram till söndag, då jag försvinner för en vecka igen.

Kairo - en stad av kontraster

Jag framför pyramiderna i Giza

Sfinxen vakar över pyramiderna. Ett monster karvat ur ett enda solitt, massivt stenblock som är över 20m högt

Helt ok back-drop till ett fem stjärnigt hotell. Notera barriären framför bilen och bombhunden som kontrollerar den.

Solnedgång över Nilen

Autentisk nilbåtskapten, med guldtänderna som bevisar det.

Jag styr nilbåten, efter några öl (under kaptenens vakande öga).

Det han bli ett besök även till Kairo under den gångna veckan, då det endast är 50 minuters flyg från Cypern.
Intrycket blev minst sagt starkt, det är världens tredje största stad (efter Mexico City och Tokyo) med 19 miljoner invånare, mitt ute i öknen kan tyckas.
En stad som på sätt och vis känns som om den sitter fast någonstans mellan västerländsk modern stad och en gammaldags arabisk stad. Ca 80-90% av stadens bebyggelse skulle säkerligen klassas som slum som får Brixton eller Rinkeby att framstå som ett rent lyxområde: husen saknar fönster, är antingen halvt förfallna eller inte färdigbyggda.
Åsnor, hästar, får och kameler är en del av vardagen på stadens gator, och varenda bil tycks ha krockskador.
Däremellan finns vissa bättre kvarter i bättre skick. Även folket är mångfacetterat: man ser de traditionellt klädda männen och kvinnorna i typiska muslimska kläder, blandat med mer västerländskt klädda människor, till män i mörka kostymer.

Vad gäller säkerhetsläget så verkar Egypten inte ta några risker med turister efter Sharm-El-Sheik incidentent: vi hade under hela dagen eskort av ett gäng män i mörka kostymer som bar på en rejäl k-pist under kavajen, samt uniformerad polis. Livvakterna var dessutom mycket noggranna med att i största möjliga mån hålla oss borta från öppna gator, samt kontrollera alla byggnader och gator vi gick på innan vi fick komma in.
T o m under nilkryssningen så hade vi eskort av hamnpolisen hela vägen.
Nu tror jag att säkerhetspådraget var mer av försiktighetsnatur än någon nära föreliggande risk: jag fick intrycket av att de flesta vanliga egyptier är glada och nyfikna på västerlänningar. Det var en rätt vanlig scen att folk vinkade, pekade och skrattade när de såg en grupp bleka, ljushåriga människor komma gåendes/åkandes.
Jag pratade även med en egyptisk ung man som förstärke intrycket av nyfikenhet: han var mycket nyfiken på Storbritannien och hoppades att han kunde flytta dit i framtiden.

När man såg de historiska monumenten var det svårt att inte bli tagen av deras enormitet: bl a sades det att stenarna i en av pyramiderna skulle räcka för att bygga en två meter hög mur runt hela Frankrike.
Varför ingen ännu gjort det övergår helt mitt förstånd.

Man kan även reflektera över var vi varit idag teknologiskt, om den egyptiska civilisationen fått utvecklas framåt i en stadig takt från där de var ca 3000 år f kr, istället för att förfalla. Vad hade varit möjligt?
För internet-konspirationsteoretikerna kan jag avslöja att pyramiderna omöjligt kan ha varit rymdskepp: efter att ha varit inne i en finns bara en slutsats, ett riktigt rymdskepp hade haft bättra luftkonditionering.

Intrycken från Kairo är överväldigande. Egypten är ett land med en rik kulturhistoria, men även ett land som tycks ha en inre slitning mellan modernisering och traditionalism. Man kan bara hoppas att det är moderniseringen som tar greppet.
Med folkets nyfikenhet och entusiasm har jag svårt att se hur det inte skulle vara moderniseringen som till slut vinner.

(mer bilder från Egypten
mer bilder från Cypern)

Resebetraktelser från Cypern

Skönt att svenska turister är en obetydlig del av turismen..

Nissi Beach - Sand, sol och silikon

Tillbaka för några dagar efter en vecka på Cypern och i Kairo. Jag måste säga att det är svårt att inte bli förälskad i "Afrodites ö", nio månader sommar och tre månader vår om året kan man nog leva med.
Folket är varmt och vänligt, samt oftast väldigt duktiga på engelska (courtesy of the British Empire), landet är ekonomiskt relativt välmående och det mesta man kan önska sig finns till hands. Agia Napa är visserligen genomkommersialiserat bortom igenkännande, men vågar man stiga ur de traditionella turistfällorna finns massor att se och göra där man slipper se andra turister.

Som liberal verkar inte Cypern alltför tokigt heller, förutom att lagstiftningen är baserad efter brittisk förlaga så är även ekonomin relativt fri:
bolagsskatten ligger på 10%, aktieutdelningar beskattas inte.
Tjänsteinkomster är skattefria upp till 10 000 Cypriotiska Pund (ca 160 000 kronor), så folk kan faktiskt leva på sin lön innan de måste betala skatt, ett rätt revolutionerande koncept, eller hur?
Därefter är toppnivån i inkomstskatten 30% (efter steg på 10% och 20%), så bördan blir inte alltför betungande. Sociala avgifter är 2%, vilket går till pensioner, that's it.
Även om Cyperns BNP per capita ligger strax under Sveriges ($21400 mot Sveriges runt $29000), så lär Cyprioterna i slutändan ha ungefär lika mycket kvar i plånboken som svenskarna att konsumera för, med tanke på den markanta skillnaden i skattetryck.

..så, varmt klimat året runt, goda engelska kunskaper hos befolkningen, välmående och fri ekonomi och pålitlig lagstiftning.. Något får mig att tro att vi inte hört det sista om ekonomin på denna lilla ö.
Jag tror jag hittat den varma platsen jag ska pensionera mig på..

Ska jag vara orolig?

Skaffade ett Flickr-konto igår för att ladda upp min fotosamling..

Blev lite förvånad när följande (för mig okände) snubbe la till mig i sina kontakter. Verkar lite.. vapenfixerad (den ena bössan större än den andra i bildsamlingen)..
Ska jag vara orolig? Eller är det bara Lundensis som hittat mig?

..för den som letar efter bild på mig får ni nog leta. Tenderar att vara bakom kameran mest, så jag är nog bara på kanske tio bilder av nästan fyrahundra. Dock så är jag för tillfället på första bilden, ett självfotografi.
För övrigt upptäckte jag under uppladdningen av bilderna att jag knappt tagit några på över ett år. Ska nog ändra på det i sommar.

"School's out for the summer!"

Igår var sista dagen på mitt kontrakt (visserligen hade jag levererat det mesta jag skulle leverera redan i början på maj, så sista två månaderna handlade mer om att sitta av tid och finnas till hands för frågor.. Trist).
Så nu är det dags för lite sol och bad!
Det innebär att bloggen kommer att vara rätt tyst under juli månad, inläggen kommer i bästa fall vara sporadiska fram till augusti..
Detta innebär även att jag kommer att stänga av kommentarerna imorgon förmiddag, då jag inte kommer att ha tillgång till Internet i några större mängder.

Glad sommar!