..också till avslutandet av det
igår påbörjade tanke-experimentet:
Nu blev jag glatt överraskad av bloggens läsare, eftersom jag inte såg ett enda exempel på förbehålslöst offrande av en människa för att rädda andra.
Jag hade förväntat mig åtminstonne någon utilitarist kika in och säga att "det är rättfärdigat att döda en för att rädda fem". Så blev aldrig fallet, så experimentet slog lite snett, omän i en trevligare riktning än vad jag trott.
Men, andra delen av experimentet hade fortlöpt på följande sätt, förutsatt att någon ansett att det varit ok att offra en person för att rädda andra:
Du står på en bro ovanför ett tågspår, när du ser en lös tågvagn med fem personer i skena mot ett spår som slutar i en avgrund.
Du ser dock en bit bort en spårväxlare (eller vad de nu heter, som man byter spår med), som om den ställs om i tid kan växla vagnen till ett säkert spår.
Enda chansen för dig är att slänga dig ned på växlaren, men du kommer själv antagligen att dö i fallet.
Precis innan du ska slänga dig ned, inser du att du antagligen inte väger tillräckligt för att växla spår med din tyngd. "Lyckligtvis" står dock en väldigt storväxt herre lutad över räcket precis där det vore lämpligt att slänga sig ned ifrån. Om du ger honom en lätt knuff så han faller så räddas sannolikt personerna i tågvagnen. Ingen behöver någonsin veta vad du gjort.
Anser du fortfarande att det är rättfärdigat att knuffa den överviktige mannen ned till en säker död för att rädda fem andra?
Även den mest inbitne utilitarist börjar sannolikt tveka i detta scenario.
Vad har förändrats jämfört med tidigare scenario? Ingenting.
Enda skillnaden är att detaljerna är större, och att den som tidigare så lättvindigt tog beslutet att offra någon annan nu måste smutsa ned sina egna händer, och ta död på en riktig människa på eget bevåg.
Vad är moralen av exemplet?
Det är inte bara det enkla i att det är fel att offra någons liv mot deras vilja för att rädda flera andras liv.
Det är även ett typexempel på att det ofta är väldigt enkelt, att på ett lättvindigt sätt använda andra människor som sina redskap och medel för att uppnå till synes goda mål. Så länge som de individer som används som redskap är anonyma siffror på ett Excel-ark.
Men när det kommer till kritan, och de som tidigare bara varit redskap plötsligt blir individer, namn, ansikten, ja då börjar folk ofta lida av moraliska kval när det gäller att utföra skitgörat:
att med implicita eller explicita hot och i yttersta fall våld böja individer till att vara de bondeoffer och redskap de planerats att vara.
Reflektera över det. Och reflektera över hur modern politik fungerar:
"Rösta på mig, så lovar jag att beskatta din granne hårdare och ge dig mer pengar".
"Rösta på mig, så lovar jag lagstifta om ditt och datt, så andra blir skyldiga att göra allt det där du själv inte vill röra".