Moralisk relativism och att missförstå Borat
Borats film har i dagarna gått upp på biografer världen över. De flesta skrattar nog åt "den dumme Kazakhiske journalisten" och alla hans politiskt inkorrekta upptåg.
Vad som går dessa människor rakt över huvudet är att skämtet faktiskt är på deras bekostnad. Jan Gradvall har kommenterat detta väl hos DI.se:
Häri ligger både det geniala och djävulska med Borat. Det finns en västerländsk föreställning om att vi till varje pris ska respektera andra kulturers särart.
I stället för att direkt konfrontera någon som till exempel har en nedvärderande syn på kvinnor svarar vi med att försöka vara förstående.
Konsekvenserna av denna ryggradslösa hållning avslöjas på ett förödande sätt i Borat. Den kazakiske reportern vräker ur sig de mest hårresande uttalanden om judar, zigenare och kvinnor, men får hela tiden hjälpsamma svar.
Det tragikomiska ligger med andra ord inte hos Borat, utan hos de människor, vars fördomar samt ännu värre, moraliska relativism han lockar fram i ljuset.
Det har blivit politiskt korrekt att inte ge uttryck för att vissa kulturella värden skulle vara bättre än andra: är någon från ett exotiskt land kan de ursäktas för att vara rasister, kvinnoförtryckare och mycket annat.
Det lustiga i denna acceptans är inte bara den moraliska relativismen i det hela, det ger även uttryck för en viss smygrasism: att folk som lever i diktaturer och eftersatta samhällen på något sätt inte kan hjälpa att de inte förstår grundläggande värden som t ex jämlikhet, därför kan man låta dem hållas med sina "färgstarka" vanor utan att säga ifrån.
Borat-filmen är en tidsaktuell samhällskritik mot västvärldens politiska korrekthet och moraliska relativism. Men antagligen kommer detta att gå biopubliken helt över huvudet.
Det är dags att vakna: det finns vissa moraliska värden och kulturella yttringar som är överlägsna andra värden och yttringar.
Att själv fritt få välja sin livspartner är överlägset tvångsgifte.
Könsstympningar är ingen exotisk kulturell sedvana, det är bestialiska övergrepp.
Ska det vara så svårt att säga det rakt ut?
Vad som går dessa människor rakt över huvudet är att skämtet faktiskt är på deras bekostnad. Jan Gradvall har kommenterat detta väl hos DI.se:
Häri ligger både det geniala och djävulska med Borat. Det finns en västerländsk föreställning om att vi till varje pris ska respektera andra kulturers särart.
I stället för att direkt konfrontera någon som till exempel har en nedvärderande syn på kvinnor svarar vi med att försöka vara förstående.
Konsekvenserna av denna ryggradslösa hållning avslöjas på ett förödande sätt i Borat. Den kazakiske reportern vräker ur sig de mest hårresande uttalanden om judar, zigenare och kvinnor, men får hela tiden hjälpsamma svar.
Det tragikomiska ligger med andra ord inte hos Borat, utan hos de människor, vars fördomar samt ännu värre, moraliska relativism han lockar fram i ljuset.
Det har blivit politiskt korrekt att inte ge uttryck för att vissa kulturella värden skulle vara bättre än andra: är någon från ett exotiskt land kan de ursäktas för att vara rasister, kvinnoförtryckare och mycket annat.
Det lustiga i denna acceptans är inte bara den moraliska relativismen i det hela, det ger även uttryck för en viss smygrasism: att folk som lever i diktaturer och eftersatta samhällen på något sätt inte kan hjälpa att de inte förstår grundläggande värden som t ex jämlikhet, därför kan man låta dem hållas med sina "färgstarka" vanor utan att säga ifrån.
Borat-filmen är en tidsaktuell samhällskritik mot västvärldens politiska korrekthet och moraliska relativism. Men antagligen kommer detta att gå biopubliken helt över huvudet.
Det är dags att vakna: det finns vissa moraliska värden och kulturella yttringar som är överlägsna andra värden och yttringar.
Att själv fritt få välja sin livspartner är överlägset tvångsgifte.
Könsstympningar är ingen exotisk kulturell sedvana, det är bestialiska övergrepp.
Ska det vara så svårt att säga det rakt ut?
posted by Wille at 11:16 AM
4 Comments:
Lysande reflektion. Verkligen.
Bra reflektion!
Bristande insikt i västliga grundläggande värderingar i "eftersatta samhällen" beror nog dock i viss utsträckning på att värdena inte är satta av naturen utan till största del ett kulturellt fenomen (dvs föränderliga), vilket på ett teoretiskt plan skulle berättiga moralisk relativism på detta område. Konstaterande är en sak, acceptans en annan.
Men att sprida de grundläggande värderingar du talar om är självklart något jag ställer mig bakom (även om man alltid ska vara försiktig med ord som överlägsen i såna här sammanhang, den vite europen var länge överlägsen den svarte mannen osv).
I en teoretisk diskussion köper jag inte riktigt att moralisk relativism skulle vara direkt felaktig. Men att använda den moraliska relativismen som ett försvar för att inte agera är något jag starkt vänder mig emot.
Jag vet inte om man kan säga så egentligen är liberalism, eller kristendom eller islam lika intuitiva. Det finns ingen naturlag som bekräftar någon av dem, inte som vi känner till iallafall. Det finns inte mycket som säger att moral överhuvud skulle existera. /CJ
Håller med dig i ditt resonemang.
Är däremot osäker på Baron-Borats motiv. Kanske finns det mer bottnar än så hos Borat eller så är det till och med enklare än så. Han kanske bara är ute efter att underhålla i samma anda som The Office eller Extras? Eller så kanske han bara gillar att leka med folks psyken utan några som helst baktankar?
Måste säga att jag mellan de generade skrattsalvorna började undra lite över hur oregisserad filmen egentligen är. Spelmomenten är ju självklart riggade men även de "spontana mötena" med amerikanska locals känns för regisserade. Det kanske inte finns något spontant i hela filmen? Hans baktanke är kanske att driva med alla oss som försöker analysera filmen? Själv har jag ingen aning.
/David
Post a Comment
<< Home