Från fläskig till vältränad - en fråga om vilja
I maj-juni i år var jag fläskigare än vad jag någonsin tidigare varit, jag vägde rätt korpulenta 87kg fördelade på mina 181cm. Dubbelhaka och begynnande gubbmage med andra ord, några månader innan min 28:e födelsedag.
Jag var inte speciellt förtjust i vad jag såg i spegeln, så jag bestämde mig för att ändra vanor. För att dokumentera förändringen tog jag bilden nere till vänster.
Ändrad kost
Ut försvann en hel del kostvanor som var mindre bra: ut med chips, inget mer 2 liter Coca-Cola om dagen, mer kycklingbaserade rätter och ris istället för snabbmat och pasta. Socker och fet minimerades i kosten.
För att göra förändringen mindre dramatisk och mer human behöll jag dock söndagar som en dag då jag fick äta och dricka vad jag ville.
Ändrad träning
Samtidigt ändrade jag mina halvhjärtade "träna 1-2 ggr i veckan" till en mer helhjärtad satsning med 5 pass i veckan, 3 löpnings pass och 2 på gymmet. Det var rätt jobbigt att motivera sig i början, de sedvanliga ursäkterna man ger sig själv dök upp: "jag är för trött", "jag har inte tid", "jag gör det imorgon". Men jag pallrade mig ut de flesta dagar ändå.
Resultaten lät inte vänta på sig: efter en månad hade jag tappat ca 12kg. Under semestern i Juli ökade jag takten till ett styrke- och ett löppass om dagen, eftersom jag ändå hade tid.
Efter semestern har vanorna suttit i, just nu tränar jag ca 6 dagar i veckan: tre löpningspass och tre på gymmet.
Sammanlagt gick jag ned från 87kg till 69kg i mitten på augusti, dvs ett tapp på 18kg på knappt tre månader!
I dagsläget så väger jag in på 73kg, eftersom jag lagt på mig lite muskler sedan bottennoteringen.
Vad försöker jag säga med allt det här?
Ja, förutom att jag måste erkänna att jag är rätt stolt över min disciplin och mina resultat, så är moralen att oavsett hur mycket man låtit fläsket släppas löst, och hur lite tid man har (jag spenderar ca 13 timmar om dagen på jobb och pendlande), så går det att ändra sina vanor.
Det handlar bara om självdisciplin: när man ger sig själv och andra diverse dåliga ursäkter ("jag är trööött!", "har inte tiiid!"), så är det bara att pallra sig ut i löparspåret ändå, en timme om dygnet på löpning istället för "Big Brother" har nog de flesta tid med (i början räcker 30 minuter!). Och det känns i princip alltid bättre efteråt. Utöver en trevligare spegelbild så belönas man även med mer energi till vardags, mindre sömnbehov och bättre humör. Inte så tokigt utdelning på en investering av 30-60 minuter av din dag, eller hur?
Före och efter (maj 2006, november 2006)
Jag var inte speciellt förtjust i vad jag såg i spegeln, så jag bestämde mig för att ändra vanor. För att dokumentera förändringen tog jag bilden nere till vänster.
Ändrad kost
Ut försvann en hel del kostvanor som var mindre bra: ut med chips, inget mer 2 liter Coca-Cola om dagen, mer kycklingbaserade rätter och ris istället för snabbmat och pasta. Socker och fet minimerades i kosten.
För att göra förändringen mindre dramatisk och mer human behöll jag dock söndagar som en dag då jag fick äta och dricka vad jag ville.
Ändrad träning
Samtidigt ändrade jag mina halvhjärtade "träna 1-2 ggr i veckan" till en mer helhjärtad satsning med 5 pass i veckan, 3 löpnings pass och 2 på gymmet. Det var rätt jobbigt att motivera sig i början, de sedvanliga ursäkterna man ger sig själv dök upp: "jag är för trött", "jag har inte tid", "jag gör det imorgon". Men jag pallrade mig ut de flesta dagar ändå.
Resultaten lät inte vänta på sig: efter en månad hade jag tappat ca 12kg. Under semestern i Juli ökade jag takten till ett styrke- och ett löppass om dagen, eftersom jag ändå hade tid.
Efter semestern har vanorna suttit i, just nu tränar jag ca 6 dagar i veckan: tre löpningspass och tre på gymmet.
Sammanlagt gick jag ned från 87kg till 69kg i mitten på augusti, dvs ett tapp på 18kg på knappt tre månader!
I dagsläget så väger jag in på 73kg, eftersom jag lagt på mig lite muskler sedan bottennoteringen.
Vad försöker jag säga med allt det här?
Ja, förutom att jag måste erkänna att jag är rätt stolt över min disciplin och mina resultat, så är moralen att oavsett hur mycket man låtit fläsket släppas löst, och hur lite tid man har (jag spenderar ca 13 timmar om dagen på jobb och pendlande), så går det att ändra sina vanor.
Det handlar bara om självdisciplin: när man ger sig själv och andra diverse dåliga ursäkter ("jag är trööött!", "har inte tiiid!"), så är det bara att pallra sig ut i löparspåret ändå, en timme om dygnet på löpning istället för "Big Brother" har nog de flesta tid med (i början räcker 30 minuter!). Och det känns i princip alltid bättre efteråt. Utöver en trevligare spegelbild så belönas man även med mer energi till vardags, mindre sömnbehov och bättre humör. Inte så tokigt utdelning på en investering av 30-60 minuter av din dag, eller hur?
Före och efter (maj 2006, november 2006)
posted by Wille at 10:52 PM
10 Comments:
Du glömde skriva om solarietimmarna också... ;-P
Inga solarietimmar: bränna som fortfarande sitter kvar sedan Cypern i somras.
Kan ju nämna att vid tillfället bilden till vänster togs så hade min blekfeta kropp inte sett mycket sol på drygt tre somrar..
Bra jobbat, Wille! 18 kilo är stor skillnad och det syns. Själv gick jag upp en massa kilon när jag slutade röka för ett antal år sedan. Har aldrig lyckats göra mig av med dem, vilket emellanåt får mig att ångra att jag slutade röka (även om röklukt faktiskt är mer osexigt än fetma om du frågar mig). Ditt exempel får bli en förebild. Men jag gillar inte att springa, så jag tror jag börjar men raska promenader.
Aqurette: huvudsaken är att man börjar någonstans, är raska promenader lagom för dig så är det en perfekt början.
Själv har jag lyckligtvis, trots tidigare relativ fläskighet alltid haft skaplig grundfysik och klarat av att springa åtminstonne 20 minuter. Därmed inte sagt att det inte var jobbigt i början.. Stånkade som en elefant efter mina löparrundor.
Nuförtiden kan jag bränna av en runda på en timme och känna mig piggare efter än före: man kommer över en tröskel efter ett tag, då det slutar att vara jobbigt att röra sig, och börjar bli skönt
Själv sprang jag varannan dag fram till ungefär en månad sedan. Blev sjuk och har inte orkat ta upp det igen. Och nu är det kallt och jävligt.
Men man blir ju inspirerad av att sätta igång igen. Inte faen får en finne vara bättre. :-)
Mitt problem är snarare att jag känner mig för smal och tunn. Det är inte lika iögonfallande som övervikt och därför är min motivation inte lika stor att göra någonting åt det. Men som Sebastian sa: kan en finne så kan väl jag :)
Löpning är väl inte för alla, men det för mig är det perfekt som träning för att må bra och hjälp för att hålla en rimlig vikt.
Men jag minns första gången i vuxen ålder jag fick för mig att löpträna. Jag var fläskig och ville desperat gärna gå ner i vikt. 2,5 km tog 25 minuter och sedan kunde jag knappt gå på en vecka. Två år senare joggade jag tio kilometer om dagen på runt 43 minuter utan att bli annat än piggare.
Nu springer jag inte så snärtigt längre, men när jag vill träna mer (som just nu) kan jag utan problem börja med att springa en mil eller lite mer. Även om det gör lite ont om man är otränad. Det är väldigt behagligt att ha den grundträningen.
Styrketräning har jag dock mycket svårare för att få att fungera bra.
Johan Folin (+ andra):
Själv är jag en spinkig jävel utan vare sig mycket muskler eller fett. Jag har god ämnesomsättning så jag har svårt att lägga på mig. Dock har jag hyfsat goda matvanor och jag vräker inte i mig chips och läsk. Alkohol och cigg till det har det dock varit gott om. Jag har alltid avskytt att springa, och att träna på gym.
Men så bestämde jag mig att testa Kickboxning. Och ja jävlar. Både muskler och konditionen kommer nu efter en dryg termin (med lite hjälp av proteinpulver)! Och riktigt roligt är det också. Det rekomenderas varmt för den som vill få allsidig träning, utan att behöva tänka på att ta "rätt "maskin för rätt muskel" och hålla på. Eftersom du rör dig allt på en gång så får du det liksom av bara farten, + smidighet och sånt.
Det gäller bara att ta sig igenom de första månaderna när man har ont typ överallt. Och när man tar handskarna och knatar ner till den där ruffigga svetthålan till källarlokal så ÄR man tuffare än alla som ställer sig framför speglarna på gymmet :)
Glömde f ö att säga: bra jobbat Wille!
Bra jobbat.
Energi får man inte, energi skapar man sig.
Därför man är trött om man inte tränar;)
Håll i hatten
Post a Comment
<< Home