Svenska högskolor och universitet - rena ålderdomshemmen
DI.se rapporterar om att 60% av landets 340 000 universitets- och högskolestuderande är över 25 år.
60%? Är svenskar gravt efterblivna OBS-barn? Eller är det så enkelt att högskolorna är en plats dit många arbetslösa söker sig då de inte kan hitta jobb, för att det är bättre att få bidrag och gå i skola än att få bidrag och sitta hemma?
Även om jag ibland har mina misstankar om det förstnämnda så är nog det sistnämnda ingen avancerad gissning: kan man få bidrag och samtidigt få lite utbildning istället för att sitta hemma så är det att föredra.
Dock så vittnar det om ett par saker: den latenta arbetslösheten är avsevärt högre än vad som framgår i statistiken. Detta samtidigt som en stor grupp människor som hellre skulle vilja arbeta pluggar, för att det är det bästa av ett antal usla alternativ.
I Sverige är majoriteten av de studerande över 25 år, ser man till länder som USA och Storbritannien får man allt leta med ljus och ficklampa efter någon som studerar och är äldre än 23 år trots att det är enkelt att finansiera sin utbildning via t ex banklån även vid äldre åldrar (enkel kalkyl för banken när akademikerlöner är höga efter examen, och skatter någorlunda låga)..
Slutsatsen är dock enkel: något är riktigt ruttet med svenska arbetsmarknaden. Folk som vill arbeta men inte kan få jobb göms undan på universitet och högskolor, och de är säkerligen inte bara ett fåtal med tanke på åldersdiskrepansen på studerande mellan Sverige och andra länder.
60%? Är svenskar gravt efterblivna OBS-barn? Eller är det så enkelt att högskolorna är en plats dit många arbetslösa söker sig då de inte kan hitta jobb, för att det är bättre att få bidrag och gå i skola än att få bidrag och sitta hemma?
Även om jag ibland har mina misstankar om det förstnämnda så är nog det sistnämnda ingen avancerad gissning: kan man få bidrag och samtidigt få lite utbildning istället för att sitta hemma så är det att föredra.
Dock så vittnar det om ett par saker: den latenta arbetslösheten är avsevärt högre än vad som framgår i statistiken. Detta samtidigt som en stor grupp människor som hellre skulle vilja arbeta pluggar, för att det är det bästa av ett antal usla alternativ.
I Sverige är majoriteten av de studerande över 25 år, ser man till länder som USA och Storbritannien får man allt leta med ljus och ficklampa efter någon som studerar och är äldre än 23 år trots att det är enkelt att finansiera sin utbildning via t ex banklån även vid äldre åldrar (enkel kalkyl för banken när akademikerlöner är höga efter examen, och skatter någorlunda låga)..
Slutsatsen är dock enkel: något är riktigt ruttet med svenska arbetsmarknaden. Folk som vill arbeta men inte kan få jobb göms undan på universitet och högskolor, och de är säkerligen inte bara ett fåtal med tanke på åldersdiskrepansen på studerande mellan Sverige och andra länder.
posted by Wille at 1:29 pm
20 Comments:
Själv undrar jag över hur många som läser något slags utbildningsprogram som leder till examen och hur många som bara läser fristående kurser i väntan på nåt bättre...
Som en av de 60% studenter över 25 år tänkte jag bidra med ett par reflektioner:
Säkerligen är det så att en del pluggar fast de hellre skulle arbeta, men samtidigt är väl utbildning att föredra före att gå helt sysslolös. Den högre utbildningen har ju andra kvaliteter än de rent instrumentella, man ska nog inte bortse från bildning och personlig utveckling.
Sen tycker jag vidare att åldersspridningen absolut inte är ett problem - snarare tvärtom, universiteten mår nog bra - liksom alla andra delar av samhället - av en blandning av människor med olika erfarenheter.
Varför skulle det vara fel att studera bara för att man råkar vara äldre, det borde snarare ses som positivt att man "vågar" pröva sina vingar även senare i livet... alla hittar ju faktiskt inte rätt direkt.
För övrigt har jag under mina studier hittills (vid fyra olika universitet) inte träffat någon som har studerat för att frisera statistiken, däremot flera som har bestämt sig för att sadla om och satsa på något nytt.
Personligen tror jag på det livslånga lärandet och tror att det skulle vara bra om fler hade en mer långvarig relation till utbildningsväsendet.
jpw:
Självklart är studier att föredra framför att sitta sysslolös.
Dock tror jag att trots att du inte träffat folk som sagt att de pluggar för att de inte kunde få jobb så finns de där. Att säga det rakt ut, eller att efter ett års studier ens erkänna det för sig själv är det inte många som gör, man friserar gärna anledningarna och orsakerna, både för sig själv och andra.
Självklart är det inget fel i att studera som äldre, om det verkligen är det man vill göra och man vill prova något nytt, jag tror inte ens de flesta 50-åringar riktigt "vet om de hamnat rätt", de har bara fortsatt att göra det de alltid gjort..
Personligen köper jag dock inte snacket om det "livslånga lärandet" som nödvändigtvis kopplat till utbildningsväsendet. Det är mer en fråga om personliga attityder och inställning: vissa slutar lära sig när de är 14 för att de tror de redan vet allt, andra slutar aldrig.
Själv har jag "bara" en kandidatexamen i informatik, men jag kan med stor säkerhet säga att mer studier hade inte gett mig speciellt mycket. Jag lärde mig mer första året jag jobbade än vad jag gjorde på tre år på universitetet. Och jag har säkerligen fortsatt att ta in information och kunskap i samma takt genom att läsa böcker som intresserar mig och söka projekt som är inriktade på det jag vill fördjupa mig inom.
Det ÄR svårt att hitta jobb. Och om man ändå ska gå på statliga hand-outs (som ens föräldrar har betalat genom skatter, mind you) kan man ju gå den hederliga vägen och läsa något som åtminstone är hyfsat produktivt.
Lundensis:
Exakt, men nu är ju själva problemet att det just är så svårt att hitta jobb att folk måste" välja hur produktiva de ska vara på hand-outs" istället för att enkelt kunna hitta ett jobb om det jobba de helst vill göra.
Dock är en motvillig student att föredra varje gång framför en hemmaliggande socialbidragstagare.
Studenten gör åtminstonne något åt sin situation som förhoppningsvis leder till större attraktionskraft på arbetsmarknaden.
Wille:
Jag menade egentligen inte att det livslånga lärandet nödvändigtvis måste vara kopplat till utbildningsväsendet, fortbildning kan ju mycket väl skötas på egen hand på det sätt som du beskriver. Vad jag menade var bara att fler människor borde öppna sina ögon för ny kunskap, och i det tror jag att den högre utbildningen har en roll att spela. Vidga vyer etc. Synen på den högre utbildningen (och skolan som helhet egentligen) präglas i min mening av en idé om att huvudmålet är att man ska lära sig specifika saker, när det egentligen kanske borde vara förmågan att lära sig nya saker som borde stå i centrum. Inte fylla hjärnan med saker, utan lära sig att använda den :-)
Visst, arbetslösheten göms i bluff-och fluff-utbildning, men vad är alternativet, slavarbete kanske? I det gamla Egypten rådde ingen arbetslöshet när pyrmider byggdes hurra! Det här är för övrigt ingalunda något svenskt problem, det är likadant i hela västvärlden.
Kom även ihågatt "arbetslösheten" följer av hög produktivitet och utgör såleds ett tecken på en kärnsund ekonom. Den svenska industrins teknologiska genomsnittsstandard ligger långt över t ex den amerikanska.
Arbete är inget självändamål. Vår tillväxt är utmärkt, men nationalekonomiskt ointressant om bara miljardärerna kan tillgodogöra sig den. Vad vi har är ett allvarligt fördelningsproblem, INTE ett syselsättningsproblem; allt det där ideologiserande rökridåer.
Något slagkraftigt socialistiskt alternativ har vi inte. Vänstern är lika korrupt som högern, varför den här diskussionen bäst förs vid sidan om de traditionella allfarvägarna, alltså ideologiskt förutsättningslöst. (Jag har inget emot libertarianer i sig. Vit eller svart är ointressant, bara katten fångar möss.)
Jag jobbar på en högskola. En snäll uppskattning är att 30% av studenterna egentligen inte har något där att göra. de har varken motivationen eller kapaciteten för en högre utbildning. Enda orsaken till att de är där är som AMS-åtgärd.
-Rob
kraxpelax:
Faktum är att pyramiderna byggdes mycket på grund av en periodvis mycket hög arbetslöshet i det statiska egyptiska samhället.
Alternativet är att staten slutar reglera och därigenom sluta hålla uppe arbetslösheten. Att hög produktivitet ger hög arbetslöshet kan jag rent ut säga att det är nonsens, men motbevisa mig gärna (med empiriska och historiska bevis, inte mysticism).
Hög arbetslöshet beror främst på två saker:
- höga lönekostnader skapade av skatter, regleringar och kollektivavtal som gör det mindre lönsamt att anställa mindre produktiva individer: om en individ bara tillför ett ekonomiskt värde på 12 000 kronor så kommer inget företag att anställa honom till en lönekostnad på över 12 000.
- höga nivåer i arbetslöshetsersättningar: om skillnaden mellan att vara arbetslös och gå på bidrag, kontra att ta ett arbete som inte är alltför väl betalt inte är speciellt stor, så kommer folk aktivt att välja att gå arbetslösa i många fall.
Det är relativt enkel matematik att räkna ut det, och kräver inga mysticistiska förklaringar om produktivitet (snarare vore det så att om en arbetsgivare via teknik kunde garantera hög produktivitet så skulle han anställa så många han kunde).
Universitet har traditionellt fyllt ungefär samma funktion som fängelser. Där fängelserna tjänat syftet som en plats att stuva undan individer med farliga beteenden, är universiteten till för att stuva undan individer med farliga tankar.
Anno horribilis 1996 fanns det tydligen hotfullt många människor med farliga tankar, varför den nytillträdda regeringens första åtgärd blev att inrätta "kunskapslyftet" samt massiv utökning av högskolor. Det formligen vällde in studenter på högskolorna; allt från orkeslösa åldringar med en fot i graven till efterblivna passgångare som knappt kunde stava sina egna namn. (Ja det går inte att beskriva det utan att hemfalla åt lyteskomik.) Tacka fan att det gick inflation i akademiska titlar.
Som lök på laxen bestämde regeringen i sin nåd och vishet att "genusperspektiv" skulle genomsyra all utbildning. En matematiker på SU fick till sin häpnad höra att han kunde få anslag till sin matematiska forskning om han kunde forska på matematik "med ett genusperspektiv". (Hur då?) I gamla Sovjet fick man fram många stora matematiker. Det berodde på att det var en av de få vetenskaper som inte gick att politisera och därför attraherade de riktiga genier vilka alltid kräver frihet för att kunna verka. Men här i den sista sovjetstaten har man alltså gått ett steg längre än i förlagan. De verkliga genierna finner man i dag utanför universitetsvärlden, för där inne, i den politiserade sörjan, står de helt enkelt inte ut. (Och det är nog riktigt farligt det, för regeringen. Hur skall de få tyst på dem nu då. "Hur, hur, hur... hmm...")
25 år är väl egentligen inte så gammalt? Nu sattsar jag iofs på att vara klar med en jur.kand vid 24 års ålder (senast, helst tidigare men vi får se) men om någon gjort lumpen/rest/jobbat ett år och går ett skapligt långt program så borde de väl komma upp i 25 år.
fast iofs, om 60% är över det så är det rätt illa. Räknas alla snubbar som går typ 25% eller läser kortare kurser på sidan då också? Min farsa har till exempel jobbat i 30 år snart, men läser som fortbildning kortare (oftast distans)kurser på högskolan lite då och då.
Intressant är också att svenskarna är lite bättre utbildade än amerikanarna. 41 % i åldern 25-64 år har uppnått s.k. tertiary education jämfört med 38 % i USA. UK däremot har bara 28 % i högsta utbildningskategorin.
Om det är bra eller dåligt låter jag däremot vara osagt.
Källa: OECDs hemsida (siffror från 2003).
Doyobi:
Beror väl på utbildningenskvalitét... Och svensk högre utbildning är internationellt sett i gärdsgårdsserien:
Finns inte ett svenskt lärosäte bland de 100 främsta i världen, och jag har för mig att KTH kryper in någonstans på 190-plats som första svenska skola..
Topp tio (och topp hundra) i världen däremot domineras av USA, med inflikningar från Cambridge och Oxford i UK, samt ett Schweiziskt universitet jag inte minns namnet på.
Mina egna erfarenheter av det svenska systemet och utländska kollegor bekräftar bilden: en nyutexaminerad engelsman eller finne får en svensk dito att skämmas över sin okunskap (nu är jag visserligen inte så nyutexaminerad längre, men när jag jämför mig själv när jag var det med utländska dito så är det ingen smickrande jämförelse)..
Mjaeee... inte riktigt så dåligt är det. Karolinska Institutet ligger på en 45:e-plats, Uppsala Univ på 60:e, Stockholms univ på 93:e och Lunds på 99:e. Vi ligger högre än något universitet i t.ex. folkrikare Frankrike och Tyskland. De enda europeiska länderna som tränger in sig före vårat främsta lärosäte är Schweiz, Nederländerna och en massa brittiska skolor. Dock är det en ranking från ett universitet i Shanghai, vet inte hur bra den är.
Men ja, de fyra år jag pluggat på universitet i Uppsala känns inte så ansträngande när jag ser i backspegeln, vi vågar inte kräva nog mkt av våra studenter. De får ju mer betalt ju fler som klarar sig också.
Den rankingen jag tänkte på såg jag i Financial Times för ett tag sedan, den var inte från Shanghai, utan någon internationell organisation..
Jo, min universitetstid bestod fram tills jag började pyssla med lite sidoprojekt till rätt stora delar av att sova till 14 på dagarna, äta pizza och titta på Ricki Lake/Jerry Springer..
"Betald semester" är ett uttryck som dyker upp i huvudet.
Var nästan aldrig på några föreläsningar, köpte bara böckerna, började läsa veckan innan tenta och gick och skrev tentan.. Så varje fem poängskurs där bedömningen låg på tentor så kanske jag pluggade 20 timmar sammanlagt. På något som skulle motsvara 5 veckors heltidsarbete i teorin.
Fasen, jag lyckades inte hitta den rankingen.. men den Shanghaianska verkar användas lite här och där i alla fall.
Men jag kan hålla med, Sverige behöver fler toppskolor och hårdare högre utbildning, den ska inte vara något alibi för eventuell arbetslöshet. Jag känner mig fan inte förberedd för jobbet som IT-konsult, tur att jag fick en traineeplats ;)
Däremot är ju hög utbildning i sig en fin sak.
Spelar det någon roll att Sverige har relativt väl utbildad befolkningen om inte utbildningen är anpassad till marknadens behov.
Man kan exempelvis fråga sig vad en examinerad i genusvetenskap tillför det samhälle som till viss del har betalat för utbildning. Trots att vi har större andel av befolkningen med examen än USA har ändå staterna otroligt mycket högre produktivitet, är det en slump att man i Sverige ofta möter välutbildade akademiker som jobbar med enkla sysslor långt under deras kompetens?
Personlig utveckling i all ära men individer bör stå för sin egen kostnad.
En stor anledning till att vi har en åldrande studentkår som inte nämnts är värnplikten där staten kidnappar åtminstone ett år för var man.
Hedblom: börja för allt in världen inte bplugga jurdidik det är fan bajs så det sätner o mde t
mr anonym: Värnplikt för var man? Vilket kallt krig lever du i? Eller bor du i Israel? Typ ingen jag känner (är 25 år själv) har gjort/behövt göra lumpen.
Allvarligt, huvudpoängen var vad utbildning tillför samhället. Jag tror, som alltid, på någon "gyllene medelväg". Jag tror inte högre studier enbart ska syfta till att öka produktiviteten, men inte heller bara bidra till personlig utveckling. Om många vill utbilda sig till genusvetare, fine... men sen får de problem och det är det som är det svåra för samhället. Ska vi betala för deras arbetslöshet pga dåligt studieval eller lämna dem till vargarna? Jag vet inte riktigt, kan ha förståelse för båda synpunkterna. Dock finns det en framtidsdimension i studierna som samhällen har svårt att få grepp för, dvs folk kan plugga till saker som kommer att bli jättestora och nödvändiga för samhällets utveckling några år fram i tiden. Hur ska man säkra oss mot att stå med för få experter inom ett visst område (såsom datautbildningarna nu, bubblan är på väg att blåsas upp igen pga att ingen velat plugga det)? Det tror jag inte man kan på något annat sätt än att vara generösa snarare än snåla på utbildningar och dess finansiering. Det blir ungefär som finanspolitiken, man jobbar långsiktigt för att inte få snabba upp- och nedgångar i utbud och efterfråga.
lundensis: av din svenska att döma kan jag förstå att du inte gillar juridikutbildningen ;)
Post a Comment
<< Home