Demokrati och frihet - skilda ting som ibland samexisterar
Dick Erixon skriver idag om "Demokrati i Global Kris", han avslutar bl a med orden:
Demokratins överlevnad har inte med hur det går i Irak eller Iran att göra, den avgörs av oss svenskar, européer och västerlänningar och om vi är beredda att försvara den individuella friheten, äganderätten och frihandeln mot en ny totalitär våg. Och jag har börjat tvivla.
Erixon har rätt i sak, men jag vill vara lite småpetig och poängtera att Erixon har fått in lite begreppsförvirring, en begreppsförvirring som ungefär 99,99% av alla människor gör sig skyldiga till:
Saken är den att individuell frihet, äganderätt och frihandel inte har speciellt mycket med demokrati och göra. De är fristående värden som ofta fått samexistera med demokratin i de flesta liberala västerländska länder.
Jag har skrivit om det förr, men det är värt att upprepa, då många höjer demokratin till en religions nivå, och tror att den är bortom ifrågasättande, när demokrati i själva verket, om den får verka ohämmat lika väl kan leda rakt ned i totalitärism, brott mot mänskliga rättigheter och förtryck av minoriteter och oliktänkande.
En ohämmad demokrati kan med lätthet avskaffa de rättigheter och friheter vi i dag tar för givna. I en ohämmad demokrati är yttrandefriheten avskaffad genom en omröstning där 50,1% röstar för dess avskaffande.
Det är värt att betänka, särskilt när yttervänstern, som sällan haft speciellt stor respekt för mänskliga rättigheter, tar ordet "demokrati" i sin mun:
När de talar om att "demokratisera ekonomin", så talar de om inget mindre än att inskränka eller avskaffa äganderätten så de kan ta folks egendom och hem.
När de talar om att "demokratisera media", så talar de om att tysta de röster och åsikter de inte gillar.
Kom ihåg det nästa gång ni hör en vänsterdemagog tala om att "demokratisera" något.
Så skilj på begreppen: äganderätt, individuell frihet och mänskliga rättigheter är inte en del av demokratin, de samexisterar med den, men kan likaväl i extremfall stå i konflikt med den.
Därmed inte sagt att demokrati inte skulle vara önskvärt, det är det, kanske främst som ett medel att avsätta våra ledare.
Men demokratins legitima område för beslutsfattande bör dock begränsas snävt, för att undvika att den inkräktar på människors friheter och rättigheter.
Trots allt kan fria människor uträtta stora ting under frivilliga former, utan att behöva ta hjälp av statens tvångs- och våldsmaskin.
Demokratins överlevnad har inte med hur det går i Irak eller Iran att göra, den avgörs av oss svenskar, européer och västerlänningar och om vi är beredda att försvara den individuella friheten, äganderätten och frihandeln mot en ny totalitär våg. Och jag har börjat tvivla.
Erixon har rätt i sak, men jag vill vara lite småpetig och poängtera att Erixon har fått in lite begreppsförvirring, en begreppsförvirring som ungefär 99,99% av alla människor gör sig skyldiga till:
Saken är den att individuell frihet, äganderätt och frihandel inte har speciellt mycket med demokrati och göra. De är fristående värden som ofta fått samexistera med demokratin i de flesta liberala västerländska länder.
Jag har skrivit om det förr, men det är värt att upprepa, då många höjer demokratin till en religions nivå, och tror att den är bortom ifrågasättande, när demokrati i själva verket, om den får verka ohämmat lika väl kan leda rakt ned i totalitärism, brott mot mänskliga rättigheter och förtryck av minoriteter och oliktänkande.
En ohämmad demokrati kan med lätthet avskaffa de rättigheter och friheter vi i dag tar för givna. I en ohämmad demokrati är yttrandefriheten avskaffad genom en omröstning där 50,1% röstar för dess avskaffande.
Det är värt att betänka, särskilt när yttervänstern, som sällan haft speciellt stor respekt för mänskliga rättigheter, tar ordet "demokrati" i sin mun:
När de talar om att "demokratisera ekonomin", så talar de om inget mindre än att inskränka eller avskaffa äganderätten så de kan ta folks egendom och hem.
När de talar om att "demokratisera media", så talar de om att tysta de röster och åsikter de inte gillar.
Kom ihåg det nästa gång ni hör en vänsterdemagog tala om att "demokratisera" något.
Så skilj på begreppen: äganderätt, individuell frihet och mänskliga rättigheter är inte en del av demokratin, de samexisterar med den, men kan likaväl i extremfall stå i konflikt med den.
Därmed inte sagt att demokrati inte skulle vara önskvärt, det är det, kanske främst som ett medel att avsätta våra ledare.
Men demokratins legitima område för beslutsfattande bör dock begränsas snävt, för att undvika att den inkräktar på människors friheter och rättigheter.
Trots allt kan fria människor uträtta stora ting under frivilliga former, utan att behöva ta hjälp av statens tvångs- och våldsmaskin.
posted by Wille at 10:25 AM
6 Comments:
Strålande skrivet.
Det är den liberala demokratin som vi måste vurma för.
Individuell frihet och demokrati är strängt taget två olika nivåer av beslutsfattande. Demokrati innebär att vissa av människorna förtrycker resten. Individuell frihet att hjärnan "förtrycker" övriga kroppen. De båda principerna står naturligt i konflikt med varandra, och ett system som vill använda båda är dömt att bli godtyckligt. Individuell frihet är det moraliskt korrekta alternativet eftersom ett "folk" är en artificiell konstruktion och en individ inte är det.
Demokrati betyder folkstyre, och det behöver inte explicit betyda majoritetens diktatur. Faktum är att det är svårt att härleda någonting ur ordet demokrati, så jag tror att det rätta sättet att definiera demokrati är helt enkelt att utgå från ett sorts styrelseskick och sätta etiketten demokrati på det.
Vad som är demokrati utvecklas också ständigt. Den klassiska grekiska direktdemokratin då medborgarna (dvs inga kvinnor, ungdomar, slavar etc) samlades och beslutade saker och ting förtjänar inte att kallas demokrati idag utan snarare apartheid-demokrati.
Den moderna liberala demokratins är, i mitt tycke, ett styrelseskicks som har yttrande- och pressfrihet, respekt för minoriteter, rättssäkerhet, fria och hemliga val, ekonomisk och politisk frihet och respekt för mänskliga rättigheter.
Just de mänskliga rättigheterna är en mycket bra utgångspunkt. Skall de mänskliga rättigheterna respekteras så blir demokrati det enda legitima styrelseskicket.
Om man i sin argumentation alltid kräver demokrati och mänskliga rättigheter så får man med hela godispaketet, och behöver inte trassla in sig i diskussioner om hurvida 51% av befolkningen har rätt att utrota 49%. Demokratins maktbefogenheter begränsas av de mänsklliga rättigheterna.
Alltså: demokrati = folkstyre + mänskliga rättigheter
Den enda demokratin som finns är väl egentligen laissez-faire... Det är ju absurt att tala om "folkstyre" när det egentligen är politiker och stat som styr...
Tack Wille. Jag har inte tänkt på det tidigare, men du har helt rätt.
Gött att ni håller varandra om ryggen tycker jag.
Ibland önskar man nästan att man levde på medeltiden.
Medeltida folket hade i alla fall någon sorts moral och etik. Samt att om dom yttrade sån här smörja skulle de bli brända på bål.
Men tyvärr lever vi i mörkare tider nu...
tudeluuuu...
Post a Comment
<< Home