Kollade igår runt på SVT.se:s hemsida om det kommit några nya intressanta dokumentärer och snubblade över
"Direktörsfällan".
Dokumentären ondgjorde sig över hur svenska företag satsat på den amerikanska marknaden men misslyckats och påpekade hur företag kunde förlora pengar på att försöka slå sig in i USA om de misslyckades, hur prestige ofta driver besluten snarare än saklig analys, samt hur pengarna istället kunde använts för att skapa arbetstillfällen i Sverige (där facken självklart citerades).
För att blanda upp det lite intervjuades förbittrade svenska företagsledare för mindre företag som misslyckats, bl a klagades det på att de lurats av det varma mottagandet, för att sedan inte få samma stöd senare, hur amerikaner "lovade" massor, men inte höll sina "ord" osv osv osv.
Många av företagarnas naivitet var extremt slående till den grad att deras naivitet övergått i inkompetens, vilket självklart några av de mest förbittrade inte ville medge, utan istället skyllde på "oärliga amerikaner".
Boo fucking hooo!
Ok, här är några tips för alla de som funderar på att etablera sig i t ex USA:
- Fåfänga och prestige är och fortsätter att vara dåliga beslutsunderlag: Vill du etablera dig internationellt som en form av penisförlängning, tänk om, köp en Porsche och skaffa dig en ung troféfru, det blir nog billigare i slutändan(iaf med bra äktenskapsförord).
- Rädd för att förlora pengar? Sluta med företagande, skaffa en hagelbössa, lägg pengarna i madrassen och lämna aldrig hemmet. Är risktoleransen nära noll så bör man inte syssla med företagande.
- Tycker du amerikaner/britter/whatever är oärliga? Fattar du inte kulturella skillnader bör du hålla dig till ditt grannskap. Amerikaner och britter är inte oärliga, däremot har de en kultur av att försöka få folk att känna sig vänligt bemötta, vilket innebär att negativitet ofta är uteslutet. Om de är positiva innebär det inte ett skit. Enda sättet att vara säker på att det verkligen är "positivt" är att få commitment för nästa naturliga steg i affärsprocessen där du är nu. Var inte rädd att be om det, så får du ett rakt svar alltsom oftast. Det är i princip bara Svenskar och Finnar som har sina känslor på ärmen i affärssammanhang och låter sitt verkliga intresse skina igenom, so get over it! F ö så är det nordbor som framstår som ouppfostrade och otrevliga när de inte är intresserade, snarare än att amerikaner och britter skulle vara oärliga i motsvarande situation.
Det är svårt att säga något annat om dokumentären än att den visar på en otrolig naivitet och okunskap, främst från några av de företagare som intervjuas, men även från de som gjort dokumentären.
Det finns ett amerikanskt uttryck som säger:
"A fool and his money are lucky enough to get together in the first place"
Det stämmer nog rätt bra för att beskriva dokumentären och folket i den..